Jag fick ett vacker sms idag, av en gammal vän som jag inte träffat på mycket länge. Jag tycker om de små sakerna, de betyder mest. Allting jag kunde få ur mig var ett tack, jag hoppas budskapet gick fram ändå.
Idag har jag och tjejerna haft en mysig kväll, vi har lagat mat, badat, tittat på film och nu läste vi en bok tills dom somnade. Dom är fantastiska, mina fina flickor.
Även de minsta motgångarna känns otroligt energikrävande just nu, jag hade en perfekt kväll men när jag äntligen tog mig tid åt något som jag borde, så fungerade inget. Just i den sekunden skulle jag ha kunnat kasta ut datorn genom fönstret. Jag gjorde inte det, andas, igonera, gå vidarte, glöm, andas, ignorera.. ignorera.. igonera den som blossar upp i bröstet på dig, andas... Ibland förstår jag inte meningen med allt, men vem har någonsin sagt att man borde det? Hela samhället är uppbyggt på gissningar, människor i allmänhet är hemlighetsmakare och jag skulle kunna bli vansinnig på alla de många frågor som de finns så få svar på. Men acceptera, andas, ignorera.. Det är lugnt. Bara när jag ler så möter jag leende människor.