i väntans tider?


nej nej nej, inte fler barn.. men är vi inte alla det? i "väntans tider" ? satt på tåget häromdagen påväg till jobbet och tänkte på hur mycket vi väntar på allt, att vi spenderar ca 50procent av vårat liv att vänta och längta på saker&ting! det borde vara så mycket, jag menar vi väntar på att börja jobba, vi väntar på andra människor, vi väntar på tåg, på att något ska ta slut eller börja, på att turen ska komma till en, vi väntar på att gå och lägga oss, vi väntar på att någon ska vakna eller somna, på att någon ska komma hem eller åka, ibland känns det som om vi bara väntar på något som egentligen inte finns.. ska verkligen livet vara något vi ska vänta på?

allt för mig/T

slut

överallt är det stökigt, rörigt, skitigt, dammig.. men vad gör jag? absolut inget! jag har ingen kraft, ork eller lust. jag vill helt enkelt inte. jag orkar inte, jag har inte kraften att ta tag i allt det som måste göras, inte viljan för den delen heller. Tror det beror på jobben, frukostvärdinna på dagen - servitris på natten! jag orkar helt enkelt inte mer, min kropp är slut, uttömd på energi och säger till mig strängt att sova.
på tal om att sova, äntligen har vi fått de nya sängarna! var på ikea och mediamarkt och shoppa loss! nu börjar det ju likna något här hemma, förutom att här måste städas, bums! men var ska jag hitta kraften? lasseman ska på jobbintervju imorgon, hoppas han får jobbet!!!
och idag är det torsdag = Tvättdag! ush, jag orkar inte, men jag måste! nej, om jag skulle.. ta och hugga i ett sista ryck, mormor kommer trots allt i morgon och kommer bli galen om det ser ut såhär! bäst att städa..

Allt för mig /T