don't tell me what to do.

Ni säger till mig -Gör inget dumt. Ni är många . Du säger till mig -Tänk på dig själv. Men är det rätt när det inte enbart är jag som drabbas?
Men vad är egentligen dumt? Att jag tänker på mig själv? Att jag slipper vara ledsen? Att jag kanske får mer tid, ork och lust att vara med mina barn? Allt blir så förvirrande. Jag kan inte vara där varje helg, jag kan inte alltid ställa upp och stå utanför. Jag vill inte och kommer aldrig orka det. Jag vill ha tid med mina barn. Jag vill finnas där för dom i en tid där de behöver mig som mest. Där jag är deras enda trygga punkt, då går det inte att flacka omkring för lite pengar. För de ser aldrig pengarna, men vad de ser är inte sin mamma ivarjefall. Är det så fel av mig? Men samtidigt, det är en fruktansvärd chans. Det är vad jag strävat efter, vad jag velat ha hela tiden. Varför kan inte allt inträffa när jag vill det istället? Varför måste det alltid hända i värsta möjliga tillfälle och varför ska jag alltid behöva stå med beslut som kommer påverka mig långt tid framöver? Jag vill inte ta detta beslutet nu. Men jag måste. suck. Jag får sova på saken, hoppas på att mitt sinne kan bestämma sig, att jag blivit lite klokare och fattar rätt beslut imorgon. Vi får väl se.

For whatever that means..

Jag skulle lätt kunna sova ett par timmar till och framförallt så skulle jag vilja vara hemma hela dagen. Men som vanligt ska jag spendera merparten på jobb och flickorna ska passas av Viktoria! Är väldigt tacksam att hon ställer upp. En sån där jobbig vecka till, åh min kropp orkar inte..
Jag vill göra något, jag vill att det ska hända en massa och vill inte bara jobba och vara hemma. Pia snackade om barcelona, kanske det? Tål att tänkas på. Lite värme hade ju inte skadat.

Skrivit en massa brev nu, på något sätt så hjälper det mig att gå vidare. Att prata med någon som egentligen inte är här, en tröst mitt i allt. Jag vet liksom inte vart jag ska vända mig, vart jag ska bli av med mina tråkiga problem och hur jag ska få en rätsida på allt. Vem jag ska dela att roligt som händer med barnen med. Allt är så suddigt, jag behöver något nytt.


"Du är där med dina falska utsagor, jag är här med mina kuksagor.."

baby, you and me.

Jag är less på detta jobbet, jag vill inte, orkar inte och behöver komma ut. Folk skrattar, jag gör inte det. Låter säkert jätte kul att jag varit här sen i fredags förra veckan och träffat mina barn bara ett fåtal ggr, men jag ser inte det roliga. Jag vill hem, jag vill bara ligga på min soffa och glo rätt in i väggen om det ska vara så, jag vill sitta ute, jag vill leka med flickorna, jag vill göra allt utom att vara på contan. Det räcker nu, okej? Jag vill inte vara här, jag har ett liv utanför dessa väggarna även om man inte tror det. Min lön blir bra, ja. Det underlättar mycker, ja. Men är det värt det, Nej! Inte att jobba så här många timmar på så få dagar. Jag vill absolut vara ledig på fredag, jag vägar att jobba. Jag kommer bryta ihop, jag kommer aldrih att orka. Inte en helg till, det funkar inte.
suck. Jag har iallafall gjort det nödvändigaste nu och tänker inte göra mer på "helg-göra" listan, jag tänker bara sitta här med mitt kaffe, äta de förbjudna konferanskakorna och inte bry mig ett dugg. Varför skulle jag göra det? Inte precis att de kan sparka mig över en kaka, de kan inte sparka mig överhuvudtaget för den delen, de behöver mig och äntligen är det jag som sitter med rätt kort. Men just nu känns det inte så, jag känner mig bara trött och vill sova. Ska nog stänga lite tidare idag och gå upp och sova, behöver all sömn jag kan få!

"be careful what you do 'cause the lie becomes the truth"

Där är en himmel.

Trött, trött i min arma stackars kropp och i min själ. Jag saknar mina barn, otroligt mycket och jag vill inget annat är att få komma hem. Dagarna tar aldrig slut och jag vill ut, ut och känna solen mot ansiktet och få energin tillbaka. Jag vill inte vara här mer, jag vill inte sitta här varje helg och se alla andra hitta på saker medan jag jobbar. Jag vill inte. 4e helgen i rad nu då, suck. kanske en 5e? nej, jag vill inte. Jag vill absolut inte jobba på fredag, pappa fyller år och jag skulle föredra att vara där men jag antar att jag inte får vara det. Jag vill inte ha det såhär.

Igår fick jag ett jobbigt samtal, samtidigt som det var en lättnad så var det ändå känsloladdat och just nu blir inget som jag vill. Bra under omständigheterna iallafall, vilket gav mig lite tröst mitt i allt detta. Det är jobbigt, det tar hårt. Mitt liv bara kantas av konstiga saker som jag inte borde vara med om. Jag vill inte.

Deltararlista

Sitter på jobb och leker receptionist, har varit en mycket vänlig sådan för den delen. Veckan framför mig ser inte så kul ut, men det var bara vad jag trodde. Det är värre än så och då ska vi inte sncka om nästa vecka. Jaja, vad gör man inte får penagar? Om jag nu får igenom detta har jag sjukt många nätter vilket jag bli väldigt lycklig av, för det betyder en otroligt bra lön för mig. Vilket jag är i väldigt behov av att ha. Jag förtjänar det också. Det regnar tydligen? Vilket jag inte bryr mig ett skvatt om, jag sitter ändå här på kontoret och läser mail och facebookar lite! Vi får väl se om Martin kommer tillbaka, annars vet jag ivarjefall vad som händer och det hade inte varit helt fel!

Men det är ju så, att det finns så mycket världsproblem, på contan finns dom också. Som att dukarna över buffén ligger liiite förlångt ner, ca 10 cm - vilket måste ordnas genast. Vi har även det stora problemet med värmeljusen, väldigt viktigt att de är tända hela dagarna, oavsett hur varmt det än skulle vara och hur konstigt det än ser ut med skinande solsken och tända ljus. Men, då ska vi inte ens prata om speglarna, skyltarna och bumlingarna. Phu, stora problem om det inte är som det ska vara, och lamporna är ännu värre, är det inte på rätt läge så får man förbereda sig på tillsägelse. Sen har vi det här med kommunikation, vi pratar helst inte med varandra, utan vi skickar mail - trots att vi står 5 m ifrån varandra.
skrattretande..

'Cause that girl's got expensive taste.

Tisdag morgon, början på min helvetesvecka på jobb. Jobbar nu ungefär 3 heldagar i streck och jag har inte en susning om hur jag ska göra med barnen. Idag tar pappa & pia dom, men sen då? kanske mamma på torsdag, men onsdag? suck. Ständigt detta klydd. Fara fram och tillbaka skåne runt för att man ska kunna jobba. Men snart blir det dagis, hur jag nu ska få de 2 veckorna inskolning att gå ihop med mitt schema. Kommer inte se mitt hem på en månad. fast ganska skönt att slippa det.
Jag städade inte alls så mycket igår som jag borde vilket innebär att jag måste ta tag i det idag, för sen är jag inte hemma mer och det blir antagligen inte jag som ser min lägenhet först nästa gång. åhh. jag vill inte.

You know he really doesn't get it anyway.

På facebook idag så skrev jag som status:

"Vakna, Lämna barn. Jobba. Hämta barn. Köpa mat. Laga mat. Äta mat. Lägga barn. Sova. Vakna. Lämna barn. Jobba. Hämta Barn. Äta barn. Lägga mat. Vakna. Sova. Lämna jobb."

Precis det som jag skrivit på bloggen för ett tag sen, just för att illustrera att allting går så mycket på rutin, man gör samma sak varje dag att man tillslut inte vet vad man gör. Att man hamnar i en förvirrande cirkel och att man glömmer bort sig själv i hela långa loppet. Fick kommentaren "verkligheten" av en person på facebook, naturligtvis är det verkligenheten, men varför måste man se det så? varför måste man se det som om det bara ska vara så, att sånt är livet och man ska låta det rulla på som i rutin varje dag utan att ens bry sig? Livet handlar väl om mer? Man ska väl inte köra på i samma spår varje dag, för vad finns det då för mening med att leva? Man ska väl inte bara acceptera, rycka på axlarna och låta det gå så långt att man inte bryr sig längre, att man tappar sig själv. Bara för att man har barn och livet går mycket på rutin så ska man väl i förlora den man en gång var?

lite som kung midas..

Igår kom jag hem till en röra i mitt hem, men inte hälften så mycket röra som i mitt huvud. Ibland så undrar jag om det är jag som gör något fel? Är jag en svår människa eller är det bara så att jag inte betyder något? Ännu ett bakslag i mitt liv, jag börjar bli van. Nyheterna som söndagen bjöd på var inte särskilt varmt välkomna. Jag hade hoppats på bättre men förväntade mig nästan någont sånt här. Jag orkar inte, okej? Jag vill inte vara med om livet ständigt ska se ut såhär. Kan man inte bara få allt att sluta? Måste jag råka ut för så konstiga saker hela tiden, kan jag inte bara få vara som en vanlig människa med vanliga problem? Det känns som om jag aldrig kan få börja mitt liv, inleda något nytt och gå vidare förrän allt detta är över. Förrän lägenheten försvunnit, förrän allt från mitt förflutna är som bortblåst och jag kan må så mycket bättre. Livet är jävligt underligt måste jag säga.

Idag måste jag städa och få mig själv på andra tankar. Jag tog mig ledigt från jobb för helt ärligt så står jag inte ut med tanken på att ens åka dit. Jag är där mer än i mitt egna hem och någon gång får det räcka. Dom får acceptera att jag inte orkar mer och med tanke på hur mycket jag ställt upp så ska det väl inte vara några problem.
Jag hatar att vara ensam, jag kan inte ens förmå mig att äta för det är så tråkigt att göra det ensam. Jag behöver människor runt omkring mig, vilket verkar vara en bristvara när man bor här. Jag har mycket att reda upp, och vi börjar väl denna måndag morgon. En monster är öppnad och nu ska det väl förhopnningsvis rulla på..

wouldn't it be nice if we were togheter?

Jobb, Jobb,Jobb. Har jag något liv utanför contans väggar? Antagligen inte, inte som jag sett på väldigt länge ivarjefall. Jag har inte sovit hemma på 5 dagar, Jag har max varit hemma 2 timmar om dagen. Vill jag hem? saknar jag att sova i min egna säng? Ja, väldigt mycket. Jag som så gärna ville hitta på något denna helgen, känns som om ingen annan ville göra något med mig och visst, det hade ju inte gått ändå för jag ska ju jobba på min lediga helg. Visst ja, för jag tycker det är så himla kul att jobba 2 veckor i rad utan ledighet. Så dumt av mig, att jag inte tänkte på det.
Åh, jag vill jag vill jag vill. Varför vill inte det som jag vill gå i lås? Varför kan inte livet någon gång anpassa sig till mina önskemål? Jag vill ju så gärna. Trött på att kämpa i motvind. Nu vill jag detta. Synd bara att det aldrig kommer bli så. Med min vanliga tur så kommer det att bli precis som vanligt. Man ska visserligen aldrig gå in med inställningen att det aldrig löser sig men just detta känns som ett hopplöst projekt. Lika bra att lägga ner innan jag lagt ner för mycket av min själ i detta.
Hade en fin pratstund med min kära familj plus vän igår, kanske det löser sig med lägenhet ivarjefall ? Men jag vågar inte riktigt hoppas, inte än. Vi får väl se.
Kanske får ett mycket trevligt besök ikväll, jag längtar..

it's the ultimate feeling

ja, vad ska jag säga? mina ögon är rödspränga och trötta, jag vill bara lägga mig ner och vila min stackars kropp men icke, ska tydligen vara på jobb ikväll & natt igen. Det tar liksom aldrig slut, jag snubblar på oturen. Kanske är oturen själv? Blir antagligen jobb imorgon också, jag som hoppades på annat.. Det är helt enkelt inte meningen. Ödet vill annorlunda, definitivt inte som jag vill, har helt andra planer för mig än jag bestämt. Jag vet jag vill, men det funkar inte så. Om det vore så enkelt så skulle jag inte sitta här nu, inte jobba på contan och må mycket bättre än jag gör idag. Men som sagt, ödet vill annat. Åh, jag skulle ge mycket för att få gosa ner mig i soffan med en film och bara somna. Men vad vore livet utan motgångar? Tänka på mig själv? omöjligt.

..

samla dig Tina, Samla dig och försök tänka klart. Sluta att fälla tårar, tårarna hjälper dig inte. Förbaskade tårara som får ögonen att svämma över, trillar ner längst kinderna och ger en känsla av att allt är mycket värre. Samla dig, du har fler att tänka på än dig själv. Det ordnar sig, men det hjälper inte nu. Tänk framåt, men hur? Andas, glöm inte bort att andas. Andas lungt, lugna ner dig. Saker måste ordnas, måste få energin till det. Måste reda ut tankarna, sortera och organisera huvudet och försöka få en klarhet i vad som ska göras. Åh, hopplösheten rinner över, tårarna kommer. Världen rasar och det finns inget att göra mer än att se på. Sluta gråt, sluta nu Tina. Skärp dig, du ordnar detta. Gör jag? Någon gång, en dag skrattar du åt detta. Men nu då? Jävla tårar, sluta nu. Detta händer inte, livet skrattar dig rakt upp i ansiktet. Skriker att jag vägrar, vägrar att gå med på detta. Det kan väl inte sluta såhär? Nu kommer dom igen, mina ögon rinner över. varför? varför? ställ frågan hundra gånger och du får ändå inga svar. panikångest. jag vill inte! Men det spelar ingen roll vad du vill, se verkligheten. Ta tag i den, gör något! Men jag vill inte, fan. Det skulle ju bli så bra, såg äntligen något ljust i detta. Men nej, skulle Tina ha tur? nej, det finns inte. Allt på samma gång, själen bubblar över och jag måste samla mig. Samla sig Tina, andas..

make me sway..

"stop for hilvede". Danska är ettt härligt språk, man får liksom ur sig så mycket på så lite. Kanske borde ta och lära sig ?

Min kropp lyssnar inte på vad jag säger. Jag säger till den att vakna med den vill inte, att gå och göra sig färdig men det vill den absolut inte. Min energi är slut och min kropp orkar knappt ta sig upp ur soffan. suck. jag borde ha såna här supertabletter som gör att jag är pigg trots jag var uppe lite över fem imorse. Tacka vet jag energidrcyk, småbarns förälderns bästa vän. Min i varjefall.

Den som drömmer på dagen vet mycket som undgår den som bara drömmer på natten

sunny sunny day..

Idag är det nästan varmt, faktiskt! Blåser lite, synd. Annars hade det varit riktigt härligt.
En sak jag inte tycker om är att vakna 05.30 och inse att bara jag och barnen är hemma och att jag ska ta tåget en halvtimme senare. Vad gör man? Man ringer pappa! Pappa fixar allt och även denna gång. MatPia fick passa kidsen och jag fick gå till jobb där 50 gäster väntade. Och snart ska jag dit igen, 14-23+natt. KUL! åh. vad roligt jag ska ha det, sitta där och sega alldeles själv och ha en massa incheckningar. Kan inte säga att jag längtar precis. suck.

Jaha, mina pommes igår blev en hel pommes. En enda stor pommes och jag har inte den blekaste vad jag gjorde för fel? Ja, det gick och äta ivarjefall och nikky tyckte det var jätte skoj att kleta bearnesås i håret. Jag tyckte det var mindre kul att få det ur håret..

Idag vill jag inte alls jobba, jag vill bara vara ute i solen, kanske läsa lite ur min bok, käka lite glass. Jag allt utom att jobba. Måste nog vila lite först..

jag vaknar med huvudvärk och en sten i mitt bröst.

"friteringsförloppet kan observeras genom fönstret i locket" om där inte är något lock då? ..


Tina, Tina, Tina.. Jag tyckte jag hade kommit långt i matlagningsväg. Uppenbarligen inte. Suck. Från att ha gjort nudlar i mikron eller pasta med ostsås har jag avancerat till tacogratäng och kyckling gryta. Men, att få en fritös i födelsedags present förstörde den bilden jag byggt upp av mig själv som hyfsat bra i köket. Jag har inte en aning om vad jag gör och att läsa instruktionerna hjälper mig inte det minsta! Dessa värdelösa instruktioner påstår att där ska vara ett lock? Ja, jag har dårakt inte sett ett lock! FAN! Glömde att jag hade köttet på grillen.... och där gick brandlarmet också..

Nu måste vi dra, jag vet vart vi ska.

Vakna, Lämna barn. Jobba. Hämta barn. Köpa mat. Laga mat. Äta mat. Lägga barn. Sova. Vakna. Lämna barn. Jobba. Hämta Barn. Äta barn. Lägga mat. Vakna. Sova. Lämna jobb. Jag blir förvirrad, fastnat i en konstig cirkel.




äntligen så når jag dit

Nej, nu räcker det. Jag vägrar, jag vägrar sitta här och tycka synd om mig själv. Det är inte jag, jag är en människa som handlar. Som inte bara sitter på mitt feta arsle hela dagarna och tycker synd om mig själv, gråter en skvätt och hoppas på att allt löser sig. Jag vägrar bli en deppmorsa som ungarna helst undviker och har ångest för att vara hemma. Nej, nu måste jag fixa detta. Nu. Bums.

Jag älskar min kära pappa så himla mycket, skickade iväg ett mess till honom idag, applåder till honom för att han kunde läsa OCH svara. :) Jag frågade om han inte kunde sponsra sin kära dotter med ett kompis till mobilen, fick svar: Jo. Mer stod där inte :) Han är för söt han, hoppas han vet hur mycket jag älskar honom och uppskattar allt han gör för mig. Hela min familj för den delen, för allt stöd och hjälp. Jag måste skärpa mig så min käka syster yster slipper få magsår pågrundav mig.. yeppyepp.

det här är mitt liv, jag borde leva min dröm

Jag testade att sova på saken, att försöka sova bort problemen och kanske se lite ljusare på allt nästa dag? Men nej. Problemen blev varken ljusare eller försvann, typiskt. Snarare blev de värre, jag fick sovit på saken och inser verkligen hur illa allt är. Jag försöker verkligen vara glad över att mina vänner tar sig framåt, att dom klättrar uppåt genom sina jobb, tjänar mer pengar och mår bättre men det är så svårt. Det är så svårt att sitta och veta att jag inte kan unna mig själv en endaste krona, att snåla med allt och inte kunna följa med ens på hälften av de saker de gör och samtidigt vara glad för deras skull. Åh, det var inte så här det skulle bli! Det är inte så här jag vill leva, jag känner mig så ensam och tragisk att jag ibland inte kan göra annat än att skratta åt mig själv. Det är det här jag har jobbat med att undvika hela livet, och nu sitter jag mitt ibland det och har inte en aning om hur jag ska ta mig ur det. fanfanfan. Jag vill inte mer nu. Skrattretande.
Jag ska fixa detta, nu räcker det. Min kropp, mitt sinne och min själ orkar inte mer nu. Jag drivs av mina barn och energidryck, det är som bränsle för min kropp men funkar inte hur länge som helst. Jag måste ta mig i  kragen. Imorgon, imorgon ska jag ta mig tid att fixa detta. Jag ska spotta på de människor som spottat på mig.

En bra dag att dö

Jag har ont i min mage, och jag har inte en susning om vart det kommer ifrån? skitskitskit på tv, inget ovanligt. Nu ska barnen sova och jag ska läsa min älskade bok, koppla av och inte tänka på mitt egna sorliga liv. Imorgon blir det "gratis" arbete, kanske en fika på det? Några telefon samtal som förhoppningsvis leder någon vart bli som grädde på moset.


ångra aldrig något som fått dig att le..

like a fool..

Idag är en sådan dag då jag aldrig skulle stigit upp, jag skulle aldrig gått till jobb och aldrig ens sett dags ljus. Jag skulle bara sovit hela dagen, förträngt att det ens var idag och så skulle jag mått mycket bättre. För idag minsann, har det inte varit min dag precis. Just nu vill jag bara sätta mig ner och gråta på golvet av hopplöshet som rinner över mig. Jag vill inte mer nu, jag vill verkligen inte detta! Men jag orkar inte ens vara ledsen, känner bara mig apatisk och tänker bara förtränga denna dagen, leka med barnen tills läggning och sen lägga mig med min bok och inte alls fundera på hur dagen än så länge artat sig. Jag ska förtränga att jag blir totalt utnyttjad till max på ett ställe där jag alltid ställer upp, jag ska glömma att ens mina problem finns och att jag såg vad jag såg idag. För jag behöver inte minnas det, det gör mig bara ont och jag vill inte se, inte höra och inte veta något. Jag vill inte ha någon förklaring till något utan jag förtränger detta och bytar kapitel, Jag har fått nog av att dras i smutsen och detta var droppen. Så nu ska jag gå ut en runda och busa med mina älskade barn, för de enbart älskar mig och har inte en tanke på att såra mig.. Dom är mitt allt och kommer alltid att vara, Jolly&Nikky<3

Ett parti vattenskadade tvättmaskiner utförsäljes oerhört billigt.

Lördag? Lördag! Lör-dag? hm. I vilketfall som helst så jobbar jag och känner mig väldigt ensam. Det är fruktansvärt tråkigt att sitta här helt själv, speciellt av någon anledning, just en lördag. Jag fick ett kort men fint besök för en stund sen, det uppskattades mycket och jag blev genast på bättre humör! Tänk att så lite kan göra så mycket? Jaha, då jobbar man bara en timme , betald dessutom, imorgon och sen ska jag hem och röja. Råkade visst somna ungefär halv åtta igår med barnen i soffan, vaknade vid fyra och bar in mina små sovande änglar i deras sängar och gick och la mig. Kände mig oerhört sliten och fruktansvärt trött i både ögon och själ,allt det här tär på mig. Försöker lyssna på allas råd om hur jag ska göra, hur jag kan gå tillväga. Men i slutändan så står jag med beslutet själv och frågan är vad jag ska göra? Ska jag gå ut hårt och vara beredd på att ta smällen? Eller hålla låg profil, ta det som en man och stå ut? Eller helt enkelt bara gå och spotta på dom precis som de gjort på mig så länge? Kluven kluven kluven, och önskar just nu att någon kunde säga till mig vad jag ska göra. Tyvärr funkar det inte så, jag får ta en funderare, en lång en.

Inte lätt att vandra runt i mina skor just det här året. Men vad är det man säger? När man nått botten finns det bara en väg och det är upp? Frågan är hur många bottnar det finns? I mitt fall verkar det vara alltför många. Man kanske skulle ta och gå in i den berömda väggen? Fast jag kommer nog missa, jag är inte den sortens människa. Dock för att det just nu känns som om mitt sinne är väldigt långt ner så har jag mina ljuspunkter som jag greppar efter, du är en av dom.
Jag önskar att jag kunde vara annorlunda, att jag fattat andra beslut och inte varit så naiv. Men jag sitter där jag sitter och har satt mig där själv minsann. Det är i det långa loppet mitt egna fel och jag måste reda upp den här röran snart, innan det knäcker mig.

åhåhåh, om livet ändå vore annorlunda?


Problemet med ekorrhjulet är att även om man lyckas springa fortare än alla andra, så är man fortfarande bara en ekorre.

nu måste vi dra

Freeeedag! ..och jag ska jobba hela helgen! För jag har ju inte jobbat dygnet runt nu i tre dagar? Nää, är jag trött? vadå? du orkar väl ett par dagar till? Imorgon jobbar jag frukost och sen eftermiddag/kväll/natt. En lördag. Ja, en trött lördag. Förhoppningsvis kanske jag får lite sällskap? Kanske någon liten kompis som vill komma och berätta för mig att dagsljuset finns och att livet fortsätter utanför contans tjocka väggar. Vi får väl se.
En monster och en tonfisk sallad fick det bli till middag, Kidsen verkade uppskatta det, ivajrefall jolls. Inte monstern då alltså. Jaha, vad gör jag? Städa, får det väl bli. Inte alls lika trött som innan, energidryck fixar biffen!



Jag hatar mitt jobb just nu, känner inte alls för att ens höra talas om det. Måste fixa det. Fixartina, you know.
Och du? vad snackar du om?


chillin'

Hej du monika, hej på dig!

Ja, idag. Idag är en lång dag och jag känner mig trött och i seriöst behov av sömn. Ska dock börja jobba imorgon klockan sex, inte så värst sugen måste jag säga.. Jaha, 3e natten nu på contan då, börjar nästan känns mig hemma här om det inte vore för att jag är så himla förbannad och besviken på allt och alla här just nu. Man ställer upp, är aldrig sjuk och tar alla skit tider och ändå är man värd nada. Deras förlust..

Nej, ska väl stängalåsalarma nu och gå upp på mitt fancy hotellrum, ta en lång och välbehövlig dusch för att sen krypa till kojs och få min välbehövliga skönhetsömn. Kan ju alltid hoppas på att jag vaknar upp en smula vackrare imorgon?

cry me a river..

Om jag skulle sätta mig ner på golvet, låta hopplösheten skölja över mig och bara gråta. Gråta till mins tårar tar slut och lite till. Känna hur allt jag byggt upp rasar ner i en jädrans fart och känna förnedringen efter alla som skrattar bakom min rygg, som hånler i smyg. För jag orkar inte mr, hör du det, jag ORKAR inte mer. Känner hur jag verkligen inte vill mer nu, att allt bara är hopplöst och jag vill inte mer. Mitt psyke blir totalt förstört och jag känner mig vingbruten. Detta är inte sant, varför händer allt mig? Det är precis som pappa sa, mitt liv är en enda stor komedi där alla sitter och skrattar åt stackars Tina som har all världens otur hängande över sig..

Kortfattat, jag ska alltså då seriöst gå en månad obetald. För jag har ju inte räkningar och så att betala, två barn att försörja? Men allt eller inget. Gör jag inte det så blir jag av med mitt jobb. "Det gynnar dig i längden Tina". ibland vill jag bara stoppa upp de orden någonstans? Jag har tydligen fått en elräkning på sådär 3000:-, var jag nu ska få de pengarna ifrån eftersom jag inte får lön? Dagiset krånglar, tycker att eftersom jag bor i tomelilla ska jag betala till både tomelilla och ystad, för jag har ju verkligen råd med två dagis avgifter? Arbetsförmedlingen vill inte betala min praktik, därav är jag obetald. Tydligen måste jag gå en kurs i att skriva CV i 3 månader innan jag kan få det, för det är ju inte lättare att bara betala min praktik i en månad och sen slippa mig? Ja, det var några av problemen som gör att jag just nu bara vill lägga mig under en sten och hoppas på att problemen försvinner. Dom gör ju tyvärr inte det, så nu ska jag städa, såjag slipper tänka så mycket och sen ska jag tillbaka till jobb och stänna där tills fredag, obetald. KUL! ...

you say you are a bad boy, i can't agree!

Jaha, då var kalaset överstökat & tårtan verkade uppskattad? man kan dock aldrig veta, kan vara för att det tyckte synd om mig med, med tanke på allt slit :) Nix och jolls slängde sig i varsin soffa och deckade direkt efter alla gått, hårt att ha kalas :) Lämnad blev jag själv med resterna efter ett lyckat ettårs kalas! Niox verkar nöjd med både paketer och folk, det ärju trots allt det som är huvudsaken.
Ja, så nu ska jag gå och ta det sista för att sen själv slänga mig framför tv:n och hoppas att det inte bara är skit på tv ikväll..

nobody knows

Mår bättre och fått en massa gjort, effektiv och multitaskare. YEAH!
Jaha, då är det bara maten kvar sen då, typ. måste handla lite saker till om jävla lasse kunde komma hem någon satans gång också! Detta kommer nog bli en mysig dag, mina små änglar är söta som socker och här är fullt av ballonger, girlanger & massa annat som hör kalas till :) Hoppas nikkan bli nöjd, för det är jag minsann!

allt du rör vid blir till moln

jaha, då var tårtan färdig då. haha! ja, med tanke på att jag fick göra allt från scratch, det vill säga tårtbotten & allt så blev den ändå helt ok. Tagit väldigt långt tid men fick ihop det :)
Dock att teletubbisen ser ut som något från en annan planet som fått något i halsen och att den har sina små fel, men jag har iallafall gjort en alldeles egen tårta till min alldeles egen lilla ängel på hennes alldeles första födelsedag <3

åh jag vet! ..din dumma tina.. suck..

Ja, som sagt så kan jag bli så fruktansvärt trött på mig själv för tydligen lämnar jag huvudet hemma ibland, inte är det med mig ivarjefall. Gick ju och handlade saker till nix tårta, stoltserade här nedan men att jag minsann skulle baka en kaka, men visst! Kanske underlättar om man köpt tårtbottnar? eller kanske vanlijkräm som ska vara i? kanske det är bra med ingridienser till det som ska vara under marsipan skalet också? nääää, behövs det tina? suck.. uppenbarligen inte eftersom tydligen hade jag inte en tanke på det!
Så jag tog en snabb flukt genom skåpen, konstaterade att jag har ingidienser till en sockerkaka samt att jag har vaniljvisp, så eftersom jag är så fruktansvärt lat och verkligen inte orkar gå ner i affären igen så får det duga. Hur det hela slutar blir väl en sång för sig..

april april din dumma vadå?

okej, jag har gett mig in ännu en gång på det där med att baka. eller ja, baka och baka för tårtbottnar har jag minsann köpt! Jag ska alltså göra en tårta. En 1års tårta till lilla nix som fyller 1 år! Jag hoppas på bättre resultat än den där kladdkakan som av en underlig och helt totalt förvånadsvärt bubblade över? .. Hm..

Gjorde ivarjefall tårta till jolls förra året och de blev helt ok måste jag minsann säga, eller vad tycker ni?