Om jag skulle sätta mig ner på golvet, låta hopplösheten skölja över mig och bara gråta. Gråta till mins tårar tar slut och lite till. Känna hur allt jag byggt upp rasar ner i en jädrans fart och känna förnedringen efter alla som skrattar bakom min rygg, som hånler i smyg. För jag orkar inte mr, hör du det, jag ORKAR inte mer. Känner hur jag verkligen inte vill mer nu, att allt bara är hopplöst och jag vill inte mer. Mitt psyke blir totalt förstört och jag känner mig vingbruten. Detta är inte sant, varför händer allt mig? Det är precis som pappa sa, mitt liv är en enda stor komedi där alla sitter och skrattar åt stackars Tina som har all världens otur hängande över sig..

Kortfattat, jag ska alltså då seriöst gå en månad obetald. För jag har ju inte räkningar och så att betala, två barn att försörja? Men allt eller inget. Gör jag inte det så blir jag av med mitt jobb. "Det gynnar dig i längden Tina". ibland vill jag bara stoppa upp de orden någonstans? Jag har tydligen fått en elräkning på sådär 3000:-, var jag nu ska få de pengarna ifrån eftersom jag inte får lön? Dagiset krånglar, tycker att eftersom jag bor i tomelilla ska jag betala till både tomelilla och ystad, för jag har ju verkligen råd med två dagis avgifter? Arbetsförmedlingen vill inte betala min praktik, därav är jag obetald. Tydligen måste jag gå en kurs i att skriva CV i 3 månader innan jag kan få det, för det är ju inte lättare att bara betala min praktik i en månad och sen slippa mig? Ja, det var några av problemen som gör att jag just nu bara vill lägga mig under en sten och hoppas på att problemen försvinner. Dom gör ju tyvärr inte det, så nu ska jag städa, såjag slipper tänka så mycket och sen ska jag tillbaka till jobb och stänna där tills fredag, obetald. KUL! ...