Denna måndags morgon blev inte riktigt som jag tänkt mig, på gott och ont. Jag gick och väntade på det där samtalet, det samtalet jag så ofta verkar råka ut för. Jag försökte andas och ställa in mig själv. Förbereda, trots att jag vet att man aldrig kan förbereda sig inför det. Men det kom inte. Vad som jag däremot kunde konstatera är att samtalet kanske inte alls kommer, även om allting ändå inte slutade som jag hade hoppats på. Det var liksom antingen eller, men det finns nog inget svart eller vitt. Men det finns alla de där fantastiska färgerna emellan. Så även om jag varken fick det ena eller det andra, så känner jag mig nöjd. För att jag vet att det finns kvar.