Du är mitt andra jag, utan den dåliga sidan .
Okej, Jag lovade mig själv att detta året skulle jag inte hålla tillbaka något. Även om det kan vara en smula jobbigt ibland så försöker jag att hålla det och just nu, åh, känner jag mig så himla dum dum. Fast, vissa saker kunde jag varit utan. Jag och min stora mun.
Sen, så blev jag så jäkla upprörd när jag satt på bussen idag och läste i metro. Läste en krönika där om en tjej som suttit med i radiohjälpen, någon som läste den? Iallafall, där stod att hon fått en massa hatbrev från människor pga att hon lämnat sin 9månaders baby i 6dagar hos barnets pappa pga av att hon skulle vara med i just radiohjälpen. Hatbreven bestod av hur dålig mamma hon var när hon lämnade bort sitt barn. Hon hade då lugnt förklarat att hon var i trygga händer hos sin pappa men då hade allt tydligen bara blivit värre och folk hade inte accepterat den förklaringen. och där kommer vi till vad som gör mig upprörd, för vad är det som säger att en mamma måste just vara bara en mamma 24/7 medan en pappa tydligen kan göra hur som helst? Varför är det jämt så jäkla stor skilland på att vara just mamma och pappa och varför kan en pappa komma undan med så mycket mer? Tydligen helt ok att en pappa har ett liv utanför sitt barn, men inte en mamma. Helt ok att en pappa inte träffar sina barn på flera veckor och lämnar över det till mamman "hur som helst". Men om en mamma mot förmodan råkar få för sig att stödja något bra och hjälpa andra, ja då jävlar i gatan vad man hoppar på henne. Just detta har jag råkat på så många gånger att jag inte ens kan räkna det på fingrarna. Det är accepterat att mina barns pappa får reda upp sitt liv och ta den tid han vill, komma när han känner för det och ändå är han världens bästa pappa. Tillochmed festa och ha ett normalt liv och få vara sig själv ibland. Skulle jag lämna dom hos honom för att jag skulle jobba, ja då blev det ett himla liv hur jag kunde lämna dom där. Jag har aldrig riktigt förstått det där, att en pappa behöver tydligen inte ta lika mycket ansvar? eller? Helt sjukt enligt min mening. En pappa är väl minst lika mycket förälder som en mamma?
Igår var iallafall jag, flickorna & Annika ute och gick vid havet. Var nästan ute i nybro och vände och promenaden slutade på 2,5 timme. Härligt! Sen drog vi och åt sen var det hem igen. Sen babblade vi så mycket att det blev tid för flickorna att hoppa i säng och annika stannade ytterligare en stund. Alltid trevligt med lite sällskap. Idag blev det att lämna flickorna tidigare på dagis för vi skulle ha repa-möte men eftersom jag ska jobba kväll imorgon igen så blir dom hämtade tidigt :)
Nu sitter jag ju på jobb, ska försöka hinna med allt och samtidigt hjälpa åsa i restaurangen. Men i helgen, ja då är jag ledig! Då ska jag gå och gunga med tjejerna för hela slanten för det har jag lovat, fina besök får man med lediga dagar till ära!
Sen, så blev jag så jäkla upprörd när jag satt på bussen idag och läste i metro. Läste en krönika där om en tjej som suttit med i radiohjälpen, någon som läste den? Iallafall, där stod att hon fått en massa hatbrev från människor pga att hon lämnat sin 9månaders baby i 6dagar hos barnets pappa pga av att hon skulle vara med i just radiohjälpen. Hatbreven bestod av hur dålig mamma hon var när hon lämnade bort sitt barn. Hon hade då lugnt förklarat att hon var i trygga händer hos sin pappa men då hade allt tydligen bara blivit värre och folk hade inte accepterat den förklaringen. och där kommer vi till vad som gör mig upprörd, för vad är det som säger att en mamma måste just vara bara en mamma 24/7 medan en pappa tydligen kan göra hur som helst? Varför är det jämt så jäkla stor skilland på att vara just mamma och pappa och varför kan en pappa komma undan med så mycket mer? Tydligen helt ok att en pappa har ett liv utanför sitt barn, men inte en mamma. Helt ok att en pappa inte träffar sina barn på flera veckor och lämnar över det till mamman "hur som helst". Men om en mamma mot förmodan råkar få för sig att stödja något bra och hjälpa andra, ja då jävlar i gatan vad man hoppar på henne. Just detta har jag råkat på så många gånger att jag inte ens kan räkna det på fingrarna. Det är accepterat att mina barns pappa får reda upp sitt liv och ta den tid han vill, komma när han känner för det och ändå är han världens bästa pappa. Tillochmed festa och ha ett normalt liv och få vara sig själv ibland. Skulle jag lämna dom hos honom för att jag skulle jobba, ja då blev det ett himla liv hur jag kunde lämna dom där. Jag har aldrig riktigt förstått det där, att en pappa behöver tydligen inte ta lika mycket ansvar? eller? Helt sjukt enligt min mening. En pappa är väl minst lika mycket förälder som en mamma?
Igår var iallafall jag, flickorna & Annika ute och gick vid havet. Var nästan ute i nybro och vände och promenaden slutade på 2,5 timme. Härligt! Sen drog vi och åt sen var det hem igen. Sen babblade vi så mycket att det blev tid för flickorna att hoppa i säng och annika stannade ytterligare en stund. Alltid trevligt med lite sällskap. Idag blev det att lämna flickorna tidigare på dagis för vi skulle ha repa-möte men eftersom jag ska jobba kväll imorgon igen så blir dom hämtade tidigt :)
Nu sitter jag ju på jobb, ska försöka hinna med allt och samtidigt hjälpa åsa i restaurangen. Men i helgen, ja då är jag ledig! Då ska jag gå och gunga med tjejerna för hela slanten för det har jag lovat, fina besök får man med lediga dagar till ära!
Hur blir jag hel igen efter att du tog sönder mig?
Sitter här och förökser dricka mitt kaffe. jolls är dock sur på mig för att hon inte får måla naglarna själv och går och blänger på mig samt skriker bajs lite då och då. Känner mig väldigt utvilad idag, nattade dom vid halv åtta igår och halv nio låg jag och snarkade i soffan. Sov tills åtta imorse när jag vaknade av att jolly skriker till niks att hon ska vara tyst för att mamma sover. Undra vad dom hade tänkt göra?
Idag hade jag tänkt att vi skulle bege oss ut och gunga lite. Snön är ju äntligen borta och mina barn har spring-i-benen. Dom har knappt velat vara ute nu i vinter, alldeles för kallt för deras smak. Jolls sa till mig häromdagen när dom satt i vagnen och vi var på väg till dagis att hon frös om ögonen. Nu ska jag bara samla ork till att bege mig in i duschen och sen i eftermiddag så ska vi ha kanelbulls bakning!
I helgen får vi fint besök så då får man väl ladda upp lite i frysen :) Hur jag nu ska få plats med det förstås..
Idag hade jag tänkt att vi skulle bege oss ut och gunga lite. Snön är ju äntligen borta och mina barn har spring-i-benen. Dom har knappt velat vara ute nu i vinter, alldeles för kallt för deras smak. Jolls sa till mig häromdagen när dom satt i vagnen och vi var på väg till dagis att hon frös om ögonen. Nu ska jag bara samla ork till att bege mig in i duschen och sen i eftermiddag så ska vi ha kanelbulls bakning!
I helgen får vi fint besök så då får man väl ladda upp lite i frysen :) Hur jag nu ska få plats med det förstås..
could you be the only one?
jag avundas mina döttrar som när dom blir som argast på mig väljer att kalla mig bajs. Bajs är alltså det allra värsta ordet de kan komma på, det värsta de kan tänka sig och därav skriker de det i samband med att de inte får som de vill. Tänk så lite de ännu vet, så många oskrivna blad och så lite besvikleser dom än så länge sluppit vara med om. Det värsta som kan tänkas hända är att glassen är slut. Då kan man göra som jolls när hon upptäckte att mamma inte handlat ny glass, slänga igen frysdörren skrika bajs så högt man kan för att sen rusa in på sitt rum och slänga igen dörren. haha, barn är så jäkla bra för själen.
Nu lagar jag mat och försöker fundera ut vart jag ska göra av alla mina nyinköpta möbler. Jag har inte plats och har än så länge kommit fram till att jag skulle behöva bygga ut. Undra om granne tar illa upp och jag slår in väggen och stjäl en bit av deras vardagsrum?
Nu lagar jag mat och försöker fundera ut vart jag ska göra av alla mina nyinköpta möbler. Jag har inte plats och har än så länge kommit fram till att jag skulle behöva bygga ut. Undra om granne tar illa upp och jag slår in väggen och stjäl en bit av deras vardagsrum?
Låt dig inte luras av att jag ler.
Efter att varit på jobb i 31 timmar igår så var jag något matt i hela kroppen efter det. Kalaset blev väldigt lyckat och det var en trevlig servering. Allt gick så lätt och smidigt, folk var trevliga och vi jobbade konstigt nog väldigt bra ihop. Idag känner jag mig rätt så sliten faktiskt men ska försöka få lite gjort och komma ut lite. Flickorna lät mig sova till kvart över åtta, vilken lyx.
Sitter och kollar runt lite ang körkort. Undrar om mitt körkorts tillstånd fortfarande gäller? Borde börja ta tag i det men frågan är om där finns pengar och framförallt tid till det. Vi får väl se, ska försöka leta fram och damma av mina gamla böcker. Kan ju om inte annat sitta och plugga under all dötid på jobb.
Åh, tänk att jag aldrig lär mig?
Sitter och kollar runt lite ang körkort. Undrar om mitt körkorts tillstånd fortfarande gäller? Borde börja ta tag i det men frågan är om där finns pengar och framförallt tid till det. Vi får väl se, ska försöka leta fram och damma av mina gamla böcker. Kan ju om inte annat sitta och plugga under all dötid på jobb.
Åh, tänk att jag aldrig lär mig?
Sunday
Anstormningen av partylejonen har börjat. Mingel & bubbel står först på schemat och om en halvtimme slutar jag mitt arbete i repan och beger mig upp för att stötta i restaurangen. Om ett par timmar kan jag slänga mig i soffan och njuta av att veta att jag är ledig två dagar framöver. Åh, kan inte klockan bli kväll, typ nu?
And there's nothing stranger, Than to love someone.
Godmorgon? Är det någonsin en riktigt "god" morgon? Jag är absolut ingen morgon människa. Imorse ville jag bara stänga av min förfärliga väckarklocka, vända mig om och bara somna in igen. Hade det inte varit skönt? Nej men då är man på jobb, en massa måsten som väntar på en. Dessutom är detta ingen bra söndag. Jag brukar annars ta det lugnt om söndagarna, bara just för att söndag känns som om man ska ta det lugnt. Här är lite folk i huset och man kan slappna av på ett annat sätt. Men om ja, cirka en timme så kommer stället stormas av övrig personal och chefer för att sedan bli ytterligare fullt med hjälp av 54 st partyglada pensionärer. Vi ska nämligen ha 80-års kalas här, en födelsedagslunch. Kan bli trevligt men jag förstår inte för mitt liv varför alla stirrar upp sig så kolossalt över detta? Man skulle nästan kunna tro att kungen var på besök, vänta lite så ska jag bara rulla ut röda mattan ...
Så här sitter jag i lugnet före stormen, ska försöka slänga i mig lite frukost innan alla kommer och det inte blir av. Mina matvanor har ändrats sen den senaste tidens sjukdomar och jag är definitivt inte alls lika pigg på att äta som jag brukar vara. Emellanåt kan det gå långt in på dagen innan jag inser att jag faktiskt inte fått i mig frukost än och får nästintill tvinga mig till att få ner något. Det är inte det att jag inte vill, utan kroppen har nog svårt att vänja sig vid att det faktiskt inte ska komma upp, utan att det stannar där nere. Jaja, tidsnog lär jag ha tillbaka min aptit.
Sen är jag så jäkla kluven när det gäller allt och speciellt hur jag ska gå tillväga med saker & ting. Efter ett samtal som varat långt in på natten och som i många avseende satte spår i mig så vet jag inte riktigt vad jag vill längre. Samtidigt finns där en enorm längtan inom mig, jag tror att jag gör saker svårare än vad de är. Men där är så mycket att ta hänsyn till och man funderar så mycket på hur det skulle varit om jag ställt mig annorlunda i mina beslut. Jag borde bara koppla bort och låta tiden lösa detta, för det är väl egentligen inget jag kan tvinga fram. Sen efter samtalet så har jag mycket mer förståelse, samtidigt inte. Jag kan ha förståelse för hur det känns och för hur en vissa personer reagerar i ett visst sammanhang, men var finns samvetet i det hela? Någonsin tänkt på alla de personer som gång på gång blir överkörda? Ett annat tänk, är tydligen svaret. Går det att skylla på de? Det är egentligen tiden nu efter som sårat mig mer än någonsin även om jag har lättare för att inte ta åt mig. Vissa ord bränner värre än andra. Jag undrar just om det handlar om att ha makt, makten att kontrollerar hur en annan person ska få känna och må. Omedvetet också tydligen. Jag vet inte, jag är så annorlunda.
Så här sitter jag i lugnet före stormen, ska försöka slänga i mig lite frukost innan alla kommer och det inte blir av. Mina matvanor har ändrats sen den senaste tidens sjukdomar och jag är definitivt inte alls lika pigg på att äta som jag brukar vara. Emellanåt kan det gå långt in på dagen innan jag inser att jag faktiskt inte fått i mig frukost än och får nästintill tvinga mig till att få ner något. Det är inte det att jag inte vill, utan kroppen har nog svårt att vänja sig vid att det faktiskt inte ska komma upp, utan att det stannar där nere. Jaja, tidsnog lär jag ha tillbaka min aptit.
Sen är jag så jäkla kluven när det gäller allt och speciellt hur jag ska gå tillväga med saker & ting. Efter ett samtal som varat långt in på natten och som i många avseende satte spår i mig så vet jag inte riktigt vad jag vill längre. Samtidigt finns där en enorm längtan inom mig, jag tror att jag gör saker svårare än vad de är. Men där är så mycket att ta hänsyn till och man funderar så mycket på hur det skulle varit om jag ställt mig annorlunda i mina beslut. Jag borde bara koppla bort och låta tiden lösa detta, för det är väl egentligen inget jag kan tvinga fram. Sen efter samtalet så har jag mycket mer förståelse, samtidigt inte. Jag kan ha förståelse för hur det känns och för hur en vissa personer reagerar i ett visst sammanhang, men var finns samvetet i det hela? Någonsin tänkt på alla de personer som gång på gång blir överkörda? Ett annat tänk, är tydligen svaret. Går det att skylla på de? Det är egentligen tiden nu efter som sårat mig mer än någonsin även om jag har lättare för att inte ta åt mig. Vissa ord bränner värre än andra. Jag undrar just om det handlar om att ha makt, makten att kontrollerar hur en annan person ska få känna och må. Omedvetet också tydligen. Jag vet inte, jag är så annorlunda.
Om du är hänsynslös är jag likadan.
Ibland så gör jag så mycket saker jag inte borde. Dels för min egna skull och dels för andras. Varför är det så lätt att slinka över och göra det som är lite förbjudet? Varför lockar alltid det lite mer? Ändå kan jag inte förmå mig att ha dåligt samvete, varför skulle jag? Jag gör inte precis någon illa. Dock om det skulle komma ut så skulle jag antagligen hamna i skottlinjen. Vem vet? jag vet inte. Bäst att inte ta reda på det heller.
Vaknade upp med gott sinne imorse, kunde sovit lite mer men ändå så kändes det bra. Niks var iallafall på väldigt dåligt humör och visade det tydligt. En massa gnäll och skrik hela morgonen och det känns lite tråkigt att lämna dom på dagis när man spenderat morgonen med att bråka. Men hon lugnade ner sig till slut och somnade sött i vagnen påväg till dagis. Sen bar det av till jobb där jag kommer spendera cirkus 30 timmar, spännande. Fick iallafall ett fint sms av någon som gjort något fint för mig denna morgonen, inte alltid det händer. Ibland känns det bra att vara jag .. 
Har haft fina Cornelia på besök idag också, mycket trevligt. Hade dock hellre följt med dom till malmö ikväll för lite biljard än att sitta på jobb.
Nej, nu ska jag gå och se om jag kan snickra ihop något att äta här på jobb. Knäckemackan och kaffet räckte inte långt precis. Sen får jag väl ta tag i allt annat, lagom intressant.
Jag har mera tålamod än vad du har hårda ord
På min gata i stan, där bor riktiga människor med riktiga hundar som uppenbarligen aldrig hört uttrycket 'Det som gömms i snö kommer fram i tö'.. För nu när man går där, njuter av att äntligen se solen och tycker det är härligt att snön är borta ja då, då möts man av bajs. Just det, Bajs. En himla massa illaluktande små högar som ligger på de mest olämpliga ställen och är förjävla äckligt. Jag kan inte för mitt liv förstå varför alla dessa hundägare, eller ja hundägaren rent av, kan inbilla sig själv att bara för att deras kära lilla hund hade behov när det var snö och att det här lilla behovet gömde sig i snöhögen just då, att det inte skulle synas sen? Nu ligger de där, i massvis iallafall och en sak ska jag säga, det är inte alls lätt att berätta för en flicka på 1 ½ år att hon inte kan sätta ner fötterna överallt. Ännu svårare med två. Jag hoppas innerligt att ni själva går och trampar runt i eran hunds kladd och får smaka på er egna medicin. Fast ni går väl inte på den gatan, ni vet väl vart ni glömde er skit?
Jaja, idag är jag på jobb och flickorna på dagis. Hann minsann med att rensa ut i garderoben och städa undan innan jag gick till jobb. Fick även besök av lina och han upp om i systers lägenhet och fixa med post. Väldigt effektiv idag och även på jobb. Telefonen har ringt ovanligt mycket också, sålt 5 rum idag. Inte helt illa. Sen blir jag arg på mig själv, att jag struttar omkring och inbillar mig själv saker. Jag vet att jag inte borde. Men inte alltid man gör som man borde göra. Nej, nu ska jag gå och fixa med foto som jag ska beställa, så att man kan få in lite i de fina ramarna jag köpt, som på köpet kostade mig skjortan.
Jaja, idag är jag på jobb och flickorna på dagis. Hann minsann med att rensa ut i garderoben och städa undan innan jag gick till jobb. Fick även besök av lina och han upp om i systers lägenhet och fixa med post. Väldigt effektiv idag och även på jobb. Telefonen har ringt ovanligt mycket också, sålt 5 rum idag. Inte helt illa. Sen blir jag arg på mig själv, att jag struttar omkring och inbillar mig själv saker. Jag vet att jag inte borde. Men inte alltid man gör som man borde göra. Nej, nu ska jag gå och fixa med foto som jag ska beställa, så att man kan få in lite i de fina ramarna jag köpt, som på köpet kostade mig skjortan.
Baby I won't shed a tear for you
Mina barn är förjäkla bra. Allt dom gör och allt som kommer ur deras mun får mig att må så bra och just idag så känner jag så stor tacksamhet att de finns i mitt liv precis varje dag. De får mig att le, de får mig att känna lycka och frågan är om jag skulle stå ut att inte höra deras små röster varje dag? Som när jag sa till flickorna att vi skulle fika med Annica, och jolls frågar mig om pippi också kommer då? Eller när nikkans ansikte skiner upp som en sol när hon inser att hon kan säga sitt egna namn. När niks kommer in till mig i soffan med hela håret fullt med diskmedel och jolls nekar till att hon hade något med det att göra. Dom är så otroligt bra och anledningen till att jag stiger upp varje dag.
Idag var jag och hämta dom på dagis redan klockan tio, då gick vi ner till snuggles och tog en fika med kära Cornelia. Blev även en runda på stan. Sen var det bara hem om och sen vidare till skurup för bus med Lukas. Idag har det varit en av de bättre dagarna på länge och jag har känt mig på topp hela tiden. Inte alls matt och tråkig som jag brukar känna mig. Har även hunnit få besök av lina såhär på kvällskvisten. Hela resten av veckan är fullspäckad och det känns helt okej, sista köret nu sen är det över. Ska bli så skönt att slippa ha det hängande över mig. Just idag känns allt så himla bra.
Shame on you your Mama said.
Idag har jag varit sådär otroligt väldigt trött, helt matt och helt slut. Har ändå fått sova hela natten, men ändå känns det som om jag har flera dygn att ta igen. Så idag tog jag mig i kragen och gick till apoteket påväg till jobb. Där inhandlade jag ett stor paket med berocca och så har jag rosenrot hemma så den kombon borde få liv i mig. Först gick jag och drog mig för att handla, hatar verkligen brus-tabletter! Men till min förvåning så var den faktiskt god och hjälpte. Vi får väl hoppas på detta, tror nog jag får slänga i mig lite järn tabletter också så kanske min kropp hämtar sig.
I lördags var jag ute med min kära barndomsvän Lina. Mycket trevligt. När jag tänker tillbaka så senast jag verkligen var ute en helkväll var i april förra året, så det var nog på tiden. Träffade en himla massa människor man känner och det blev precis lagom med alkohol. Var uppe redan nio dagen efter och mådde faktiskt bra. En bra kväll helt enkelt, lite av varje och mycket människor och inga skandaler. :)
Idag hade jag tänkt att jag skulle skruva ihop de sista hyllorna, men jag gav upp. Var ju som sagt på ikea i fredags där jag ruinerade mig totalt. Nästan ivarjefall. Fick knappt in allt i bilen och att bära upp var inte alls kul. Varför flyttar man till 3e våningen? Sen har jag ju insett att de där instruktionerna, dom är minsann inte att lita på. Sen har vi de där förbannade jäkla träpluggarna, gör man sig inte illa på dom så passar dom inte där dom borde. Höll på att knäcka den ena hyllan och har inte alls tålamod till sånt. Man borde ha en man till att göra det, inget som intresserar mig det minsta. Jag vill bara ha det gjort, pang, poff och börja ställa allt till rätta. Men riktigt så funkar det inte och en man har jag inte det heller. Så det är bara till att göra det antar jag, får försöka imorgon igen. Idag är det jobb som gäller men jobbar minsann bara till imorgonbitti. Sen blir det nog ett besök till skurup, så flickorna får leka lite med lukas! :)
I lördags var jag ute med min kära barndomsvän Lina. Mycket trevligt. När jag tänker tillbaka så senast jag verkligen var ute en helkväll var i april förra året, så det var nog på tiden. Träffade en himla massa människor man känner och det blev precis lagom med alkohol. Var uppe redan nio dagen efter och mådde faktiskt bra. En bra kväll helt enkelt, lite av varje och mycket människor och inga skandaler. :)
Idag hade jag tänkt att jag skulle skruva ihop de sista hyllorna, men jag gav upp. Var ju som sagt på ikea i fredags där jag ruinerade mig totalt. Nästan ivarjefall. Fick knappt in allt i bilen och att bära upp var inte alls kul. Varför flyttar man till 3e våningen? Sen har jag ju insett att de där instruktionerna, dom är minsann inte att lita på. Sen har vi de där förbannade jäkla träpluggarna, gör man sig inte illa på dom så passar dom inte där dom borde. Höll på att knäcka den ena hyllan och har inte alls tålamod till sånt. Man borde ha en man till att göra det, inget som intresserar mig det minsta. Jag vill bara ha det gjort, pang, poff och börja ställa allt till rätta. Men riktigt så funkar det inte och en man har jag inte det heller. Så det är bara till att göra det antar jag, får försöka imorgon igen. Idag är det jobb som gäller men jobbar minsann bara till imorgonbitti. Sen blir det nog ett besök till skurup, så flickorna får leka lite med lukas! :)
Make up your mind.
Mitt ärende upp till jysk blev aldrig av. Däremot efter en smärre smäll i ansiktet så bestämde jag mig för att gå till rusta istället och handla lampskärmarna som jag ville ha. Efter att ha gått halvvägs upp i rasande fart så fick jag svälja stoltheten och lägga mitt besvikna sinne åt sidan och fick minsann skjuts. Vilket var skönt, men jag hade behövt den biten till att rensa huvudet ytterligare. Gick dock hem igen och eftersom jag var klok nog att handla mig en hylla så gick färden hem inte alls lika fort. Ibland förstår jag inte varför människor lindar in allt och gör det så komplicerat? Det skulle kunna vara så lätt, men varför göra något enkelt? Likaså idag, väntade mig två besök men blev utan båda. Jag är trött på att vara den som väntar och får stå där med svansen mellan benen. Men jag kan inte förmå mig att bli arg. Jag kan bara inte det.
Iallafall, efter att ha kommit hem från min färd från rusta så var jag totalt slut i rutan, blev att gå och lägga mig tidigt. Redan kvart över nio gick jag och la mig med en bok och somnade nästan direkt. Vid lite över två vaknade jag av illamående. Som aldrig gick över och det blev heller inte bättre. Hela natten kom det upp och inte ens ett glas vatten fick jag behålla. Så, lite över sju på morgonen så insåg jag efter att jag försökt sminka mig men orkade inte stå upp att det skulle bli ohållbart att ta barnen till dagis och sen gå och jobba. Det fanns helt enkelt inte energi till det. Så jag fick stanna hemma, vilket krävs mycket för att jag ska göra. Inte förrän sent på kvällen fick jag i mig första glaset med dricka och idag var första gången jag åt på lite mer än ett dygn. Idag är jag matt, och på jobb förstås. Självklart med en konferanssal att städa, ett rum att tömma, saker att stryka och tvätt som ska vikas. Underbart, verkligen. Imorgon slutar jag vid två och då bär det av till ikea med mamma och barnen. Nu ska jag göra det sista och hoppas på att klockan skyndar sig att bli elva! ...
Iallafall, efter att ha kommit hem från min färd från rusta så var jag totalt slut i rutan, blev att gå och lägga mig tidigt. Redan kvart över nio gick jag och la mig med en bok och somnade nästan direkt. Vid lite över två vaknade jag av illamående. Som aldrig gick över och det blev heller inte bättre. Hela natten kom det upp och inte ens ett glas vatten fick jag behålla. Så, lite över sju på morgonen så insåg jag efter att jag försökt sminka mig men orkade inte stå upp att det skulle bli ohållbart att ta barnen till dagis och sen gå och jobba. Det fanns helt enkelt inte energi till det. Så jag fick stanna hemma, vilket krävs mycket för att jag ska göra. Inte förrän sent på kvällen fick jag i mig första glaset med dricka och idag var första gången jag åt på lite mer än ett dygn. Idag är jag matt, och på jobb förstås. Självklart med en konferanssal att städa, ett rum att tömma, saker att stryka och tvätt som ska vikas. Underbart, verkligen. Imorgon slutar jag vid två och då bär det av till ikea med mamma och barnen. Nu ska jag göra det sista och hoppas på att klockan skyndar sig att bli elva! ...
This is the shit.
Okej, jag tror jag har hittat något som är det ultimata för klantiga mig och mina barn. Sitter här på jobb och tar en paus från allt städande och kom på att jag är i behov av nya lampskärmar. Då jag ändå har ett par ärende upp till jysk imorgon så tänkte jag passa på och gå in på deras hemsida och se ifall de hade några såna. Kunde absolut inte hitta en enda men däremot så hittade jag något jag aldrig sett förut (många skrattar säkert åt mig nu) Textilimpregnering mot fläckar!! Precis det jag behöver! Ska säga er att hålla en beige soffa ren när den befinner sig hemma hos mig (som inte är säkrskilt oklantig) och mina barn (som alltid lyckas med en fin fläck) är minsann inte det lättaste. Jag har försökt att tvätta med textiltvätt men det blir aldrig som jag vill. Kanske kan detta hjälpa? kanske är det bara ett otroligt påhitt? Vem vet. Jag tänker testa iallafall, det är det värt. Så himla otroligt tråkigt att ha en ny städad lägenhet och så ser soffan ut som kriget själv.
Min kära systeryster ringde mig innan, blev nästan en smula rörd och insåg att jag faktiskt saknar dom. Väldigt mycket. Trots att vi som sagt inte träffas så jätte ofta men vetskapen om att jag inte kan träffa dom gör att jag känner saknad. Hon är ju i Thailand och de verkade ha det bra, hade varit på zoo idag och fotats med en tiger. Hon är värd denna resan och jag hoppas de kopplar av ordentligt där nere, så hon kan lugna ner sig innan hennes hjärta stannar så stirrig som hon är jämt. Undra just hur många bilder de tagit med den nya kameran? haha.
Nej, nu får jag gå och ta tvätten och ringa Eva. Åh, snart ska jag behöva vika 50 st kanalplaner också. Spännande!
Min kära systeryster ringde mig innan, blev nästan en smula rörd och insåg att jag faktiskt saknar dom. Väldigt mycket. Trots att vi som sagt inte träffas så jätte ofta men vetskapen om att jag inte kan träffa dom gör att jag känner saknad. Hon är ju i Thailand och de verkade ha det bra, hade varit på zoo idag och fotats med en tiger. Hon är värd denna resan och jag hoppas de kopplar av ordentligt där nere, så hon kan lugna ner sig innan hennes hjärta stannar så stirrig som hon är jämt. Undra just hur många bilder de tagit med den nya kameran? haha.
Nej, nu får jag gå och ta tvätten och ringa Eva. Åh, snart ska jag behöva vika 50 st kanalplaner också. Spännande!
Vi är inte såna som i slutet får varann.
Idag när jag satt där hemma, totalt utmattad av bara tanken på att resa mig från soffan så ville jag absolut inte behöva gå ut. Jag ville inte heller ta mig hela vägen upp till flickornas dagis för att lämna av dom och verkligen inte bege mig mot jobb. Jag ville bara vara hemma. Bara få vara. Utan smink, utan några måsten. Det känns som om det var otroligt länge sen jag fick vara ledig. En hel dag iallafall. Väl på jobb är det ju aldrig så farligt som man föreställt sig att det skulle va. Då är det ju faktiskt helt ok. Men jag känner att något saknas mig, något saknas i min kropp. Jag är liksom inte trött i den bemärkelsen att jag känner att jag skulle kunna sova ett dygn eller två, utan liksom utmattad. Bara helt off, helt slut i kroppen trots att jag inte gör allför stora ansträngningar. Bara att andas kan kännas som ett hinder och något som tar onödigt mycket av min energi. Jag borde verkligen gå och få det kollat. Det är påfrestande att leva som en fånge i sin egna kropp, man vill så mycket men man är så trött att det helt enkelt inte går att genomföra. Berocca, jag ska minsann gå och köpa det imorgon och se om det funkar. Värt ett försök.
Flickorna tyckte det var roligt att bli lämnade på dagis idag iallafall. En liten tröst. Speciellt efter påhopp om att jag lämnar iväg dom till okända (?) människor (dagis-personal).
Min huvudvärk börjar nog sakta men säkert försvinna. Vilket känns skönt. På lördag ska jag minsann umgås med Lina, vilket ska bli fruktansvärt trevligt eftersom vi kommit fram till att det var lite över 4 år sen vi gjorde något bara hon&jag ihopa. Igår hade jag en märklig disskution med en annan vän, det är otrolig jobbigt att prata med någon man faktiskt tycker väldigt mycket om och som mår väldigt dåligt. Speciellt när man vet att man försökt göra allt och att det ändå inte spelar någon roll. Sånt måste man ta sig ur själv, men det är påfrestande att se på utan att kunna påverka.
Flickorna tyckte det var roligt att bli lämnade på dagis idag iallafall. En liten tröst. Speciellt efter påhopp om att jag lämnar iväg dom till okända (?) människor (dagis-personal).
Min huvudvärk börjar nog sakta men säkert försvinna. Vilket känns skönt. På lördag ska jag minsann umgås med Lina, vilket ska bli fruktansvärt trevligt eftersom vi kommit fram till att det var lite över 4 år sen vi gjorde något bara hon&jag ihopa. Igår hade jag en märklig disskution med en annan vän, det är otrolig jobbigt att prata med någon man faktiskt tycker väldigt mycket om och som mår väldigt dåligt. Speciellt när man vet att man försökt göra allt och att det ändå inte spelar någon roll. Sånt måste man ta sig ur själv, men det är påfrestande att se på utan att kunna påverka.
You taste just like glitter?
ibland vill jag inte vara jag. För av någon konstig anledning så råkar jag ut för mycket. Idag ville jag bara sjunka genom marken eller gräva ner mig under närmasta sten. Ni vet att min dator bara dog helt plötsligt? Ja, idag skulle jag minsann ta tag i det tänkte jag. Så jag drog på mig skor och traskade ner till onoff. Hittade en lämplig människa att fråga och förklarade vad som hänt. Eller ja, att det faktiskt inte hänt något så vitt jag visste men den fungerade iallafall inte. Stendöd. Reagerar inte på något sa jag och drog på. Så han satte i laddaren och startade datorn precis som om den var sprillans ny och inte alls hade varit stendöd. Jaha? Nej, men det var ju inte pinsamt eller så. Han bara skrattade åt mig. .. Inte nog med det, den startade upp internet . "Det värsta med allt, vet vad det är?" frågade han mig. "Det är att du är inne på elgigantens hemsida." så skrattade han lite till. Självklart. Som jag skämdes. Där stod jag som ett tvättäkta nöt. Men kunde inte mer än att skratta åt det jag med.
Just nu, i denna sekunden, så känns allt bra. Just nu, när jag sitter här i mitt kök och tar en paus från allt jul-plock så har jag en märklig känsla i kroppen att jag faktiskt mår väldigt bra. Imorse så kändes allt väldigt grått. Väldigt tugnt och tröttsamt. Jag var ledsen, kände mig trampad på men nu har allt bara runnit av mig. Jag vill inte se tillbaka på det, det är över och förbi. Disskutionen är tagen och det får försvinna ur mitt liv nu. Jag ser framåt och lägger energin på viktigare saker. Idag tog jag också ett väldigt steg för att vara jag. Men detta året så tänker jag inte hålla tillbaka på något. Minsann.
Just nu, i denna sekunden, så känns allt bra. Just nu, när jag sitter här i mitt kök och tar en paus från allt jul-plock så har jag en märklig känsla i kroppen att jag faktiskt mår väldigt bra. Imorse så kändes allt väldigt grått. Väldigt tugnt och tröttsamt. Jag var ledsen, kände mig trampad på men nu har allt bara runnit av mig. Jag vill inte se tillbaka på det, det är över och förbi. Disskutionen är tagen och det får försvinna ur mitt liv nu. Jag ser framåt och lägger energin på viktigare saker. Idag tog jag också ett väldigt steg för att vara jag. Men detta året så tänker jag inte hålla tillbaka på något. Minsann.
..So I find myself another way to learn to live another day.
Min energi tar slut, du slukar allt. Jag förstår inte varför man vill såra en annan människa så till den milda grad, har du ens någonsin älskat mig? Jag har svårt att föreställa mig det, jag har svårt att förstå varför man isåfall gör som du gör överhuvudtaget? Jag förstår inte heller varför allt måste vara så komplicerat. Allt var bestämt, alla var nöjda och det var lugn och ro för hela slanten. Helt plöstligt så förvrängs det, hårda ord riktas mot mig och jag står där som ett fån och förstår ingenting. När jag frågar vad som pågår så får jag ändå inget svar. Jag blir bara fortsatt översköljd med anklagelser fast att jag inte ens sagt något. Hur kan man missförstå ord som inte ens blivit sagda? Allt känns rörigt och jag försöker sortera ut de saker som sägs av betydelse. Men så mycket onödigt tjafs där emellan att jag orkar inte längre lyssna. Jag orkar inte höra på, för du knäcker mig. Är du nöjd då? Är det till den punkten du vill komma? Jag har varit fruktansvärt tålmodig, jag har haft överseende med det mesta och jag ordnar allt så det ska bli så bra som möjligt. Det mesta har skett på dina villkor, tyvärr. Du borde inte komma undan med så mycket och jag borde stå på mig bättre. De få villkor jag har, de gör mig tydligen till den hemskaste människa på jorden. Är det verkligen så fel att ställa krav när där är barn med i bilden? För jag har inte hjärta att göra något annat. Jag har inte den psykiska förmågan att koppla bort känslorna jag skulle fått när jag inte vet ifall mina barn har det bra. Jag skulle aldrig stått ut med mig själv och att inte veta, sitta där och undra ifall allt verkligen står rätt till och om de har den trygghet de förtjänar. Jag önskar att du kunde se det från deras perspektiv någon gång. Se till deras bästa, anstänga dig för att lära känna och skapa de banden emellan er och få tillit och trygghet. Men det är bara pang på rödbetan. Allt ska gå så himla fort och om dom känner sig trygga eller ej, det bryr du dig inte ett dyft om. Du bryr dig om hur du känner, att du längtar gör inte automatiskt att dom är säkra med dig och jag önskar du kunde förstå det. Att vara pappa är mer än att bara biologiskt sett vara det, trots att man är en pappa på pappret betyder det inte att man är det i verkliga livet. Antingen är man med fullt ut, annars är det nog bättre att hålla sig borta. Man kan inte sortera ut de saker som man själv anser sig vara viktigt och strunta i resten. De tråkiga sakerna måste också göras och de jobbiga perioderna är bara att ta sig igenom. Man kan inte bara lämna då, för att det inte passar en själv. Man kan inte heller välja vad man anser sig behöva vara med på och man kan inte heller bara vara där de roliga stunderna. Du viftade bort ett utvecklings samtal med åsikten att de ändå bara gick på dagis. Som om det skulle spela någon roll? Som om de skulle utvecklas mindre för att de går på dagis och inte i skola? Jag förstår mig inte på dig. Jag vet bara inte vart jag har dig och du tömmer mig på energi likt inget annat. Ibland känns det som om ditt mål är att trampa på mig tills jag ger med mig, och du slutar aldrig. Jag vänder in och ut på mig själv varje dag, när det enda jag vill ha är lugn och ro. Är det för mycket begärt?
När du väl fått in en fot så stampar du sönder allt.
När du väl fått in en fot så stampar du sönder allt.
I'd say anything to make you smile
Minuterna släpar sig praktiskt taget fram. Okej, jag har varit här i åtta timmar nu. På jobb alltså. Det återstår 4 timmar tills jag får gå upp på tredje våningen, duscha och gå och lägga mig. Dom 4 timmarna kan jag säga, kommer kännas som en vecka. Jag går här, jag släpar fötterna efter mig och gör allt mycket mycket noggrant. Jag tar tid på mig, jag läste allt som gick att läsa i tidningen, jag putsar, städar och har mig, men inser att hur sakta och hur mycket jag än har gjort något, så har det ändå tagit för lite tid. Tycker i vanliga fall att man inte har tid till något, får aldrig något gjort. Men just idag, lördag kväll, så finns det tid så det räcker och blir över.
Jag gick här häromdagen, efter en konversation med en annan människa så kände jag en viss saknad. Saknad över något som gått förlorat men som egentligen inte vore försent att ta tag i. För en sekund så funderade jag nästan på att dra iväg ett sms, något i stil med att det som har skett har skett, vi lägger detta bakom oss, eller? Men sen kom jag på andra tankar. Det borde faktiskt inte vara jag, låter väldigt trångsynt jag vet. Men jag tänkte att jag kunde avvakta lite iallafall. Idag, idag är jag väldigt glad för det. Glad att jag tog det beslutet, att jag inte i det svaga ögonblicket gav med mig. För efter att få höra vissa saker, nu ska man kanske inte lite på allt som kommer i andra hand men just i denna situationen tvivlade jag inte särskilt mycket på att det inte skulle vara sanning. Jag kände mig förråd. Av många. Men allra mest så kände jag mig sårad, för har jag verkligen aldrig betytt något? Det är lätt att prata på när personen det berör inte är närvarande. Jag önskar ni kunde säga de orden till mig istället, för om ni verkligen anser er ha rätt, varför är det då så svårt att stå för era uttalande? Det allra värsta med hela den soppan, det är egentligen att det är människor som vistas runt mig varje dag och jag har aldrig ens tänkt tanken att de skulle tycka så. Sorligt.
Vid tolvslaget när klockan slog 2011 istället för 2010 så funderade jag på nyårslöften. Sen drog jag slutsatsen att jag faktiskt inte behövde det, för varför ska jag bara ändra på vissa saker en gång om året och vad är det som gör att man inbillar sig själv att ett nytt år ska förändra något? Men sekunden den sanningen nådde mina öron så beslutade jag mig iallafall att detta året ska gå helt och hållet i ärlighetens tecken. Dessutom så har jag lärt mig en läxa, alla behöver inte veta allt. Dom kan ju spekulera, det verkar dom vara bra på?
I know it's not fair, but I make the rules.
Igår gjorde jag något jag inte gjort på väldigt länge. Jag hörde av mig till en vän jag inte träffat på alltför länge, vi tog ett glas vin och vi gick faktiskt ut. Det var otroligt trevligt, skönt att slappna av och prata av sig. Skönt att komma ut, träffa människor och bara vara jag för en sekund. Vi beslöt oss för att skippa vidare utgång och gick faktiskt hem efter det. Det lustiga med allt var att när vi skulle tillbaka upp i deras lägenhet, så skulle vi ta hissen. Synd bara då att den stannade en halvmeter ovanför marken och helt enkelt inte ville röra sig en millimeret. Där stod vi, packade som sillar i den lilla hissen i drygt en halvtimme och jag kunde inte sluta skratta. Det var så jag. Det var så typiskt att något sådant skulle hända, ett perfekt avslut på en kväll som min. Iallafall, vi ringde otis och meddelade att vi fastnat, fick svaret att de inte hade några tekniker ute så brankåren fick komma till våran undsättning! Det kändes lite genant, 5 stora brandmän och en branbil för våran skull. Lustigt hur saker&ting jämt artar sig för mig.
Idag, då är jag på jobb. Mitt längsta pass någonsin började vid elva idag och avslutas klockan fyra imorgon. Kändes tungt och tråkigt att gå ifrån flickorna men dom får iallafall vara hemma med sin mormor. Jolls har nog saknat dagis, ville inte alls gå där ifrån när jag hämtade dom häromdagen och frågade påvägen hem när vi skulle dit igen. Klart, de saknar väl också sina små vänner precis som alla andra.
Min huvudvärk är en periodare och kommer och går lite som den själv vill. Jag har faktiskt sträckt mig så långt som att ta en ipren, och nässpray, vilket har lättat det en aning. Nu ska jag gå upp och försöka mig på att städa lite rum, sen har jag lite papper att ta itu med. Försöker hålla mig så sysselsatt som det går så att tiden kanske kan gå lite fortare. Känns lite sorligt att jag börjar i vanligafall nu men har redan varit här 3 timmar och hunnit med en massa. Kommer bli en trevlig lördagkväll, javisst!
Idag, då är jag på jobb. Mitt längsta pass någonsin började vid elva idag och avslutas klockan fyra imorgon. Kändes tungt och tråkigt att gå ifrån flickorna men dom får iallafall vara hemma med sin mormor. Jolls har nog saknat dagis, ville inte alls gå där ifrån när jag hämtade dom häromdagen och frågade påvägen hem när vi skulle dit igen. Klart, de saknar väl också sina små vänner precis som alla andra.
Min huvudvärk är en periodare och kommer och går lite som den själv vill. Jag har faktiskt sträckt mig så långt som att ta en ipren, och nässpray, vilket har lättat det en aning. Nu ska jag gå upp och försöka mig på att städa lite rum, sen har jag lite papper att ta itu med. Försöker hålla mig så sysselsatt som det går så att tiden kanske kan gå lite fortare. Känns lite sorligt att jag börjar i vanligafall nu men har redan varit här 3 timmar och hunnit med en massa. Kommer bli en trevlig lördagkväll, javisst!
Walking around in circles like I don't care.
Blandade känslor idag. Känner mig nere, uppgiven och mållös. Ensam, ensam om allt. Det tar hårt att jämt vara den som står med två fötter på jorden, jämt vara den människa andra förlitar sig på och att alltid vara den som är starkast. Som inte bryter ihop, som inte låter tårarna falla just för andras skull. Ibland skulle jag bara vilja ge upp. Men det får man inte säga högt, för det är fel. Det är fel av mig för jag har inte bara mig själv att tänka på och jag vet det. Jag vet det så väl, jag upprepar det för mig själv varje dag. Men idag är en sådan dag så jag faktiskt inte orkar bry mig om andras åsikter, för jag är inte mer än människa. Jag behöver inte bevisa något idag, för jag vet att jag klarar allt. Just idag känns allt väldigt hopplöst och jag tillåter mig själv att visa det. För just idag så känner jag mig fruktansvärt ensam och jag är inte säker på något vad beträffar mig själv och hur jag känner. Allt är en oändlig mix av känslor och just idag så tänker jag inte gömma allt långt nere i mig själv.
Min huvudvärk gör även att jag känner mig illamående av bara tanken på mat. Men ett djupt hål i magen gjorde mig ändå tvungen att få i mig lite frukost trots att det tog emot. Allt känns faktiskt lite bättre nu och med lite kaffe på det så är jag iallafall inte helt borta. Dom har ju även varnat om att det ska snöa på torsdag (idag) men när jag steg upp imorse så tyckte jag minsann inte det såg så farligt ut. Dock var jag tvungen att hämta in tidningarna imorse och insåg till min förvåning att det faktiskt snöade, men att det blåste så kolossalt mycket att man inte kan se det om man anstänger sig eller rent utav vet att det snöar. Flickorna är på dagis idag, första gången på väldigt länge. Kan säga att jag inte alls känner för att gå upp till backaskolan och ner igen för att hämta dom. Men jag antar att jag inte har mycket till val, dom håller iallafall sig varma med hjälp av regnskyddet.
Idag beger sig även ena halvan av min familj till thailand. En resa jag egentligen skulle följt med på men fick inte ledigt från jobb till. Trots att jag faktiskt inte kände mig så ledsen över att jag inte fick följa med så kändes det väldigt konstigt att säga hejdå till syster för att inte träffa henne på två veckor. Trots att jag faktiskt inte träffar henne så jätte ofta fast att vi bor 200m ifrån varandra så kändes det ledsamt. Jaja, jag hoppas att dom kopplar av nu och får det skönt, jag ska halvt jobba ihjäl mig när dom är borta iallafall och få ihop en hyfsad lön i februari, vem vet, kanske tar tag i det förbaskade körkortet?
Min huvudvärk gör även att jag känner mig illamående av bara tanken på mat. Men ett djupt hål i magen gjorde mig ändå tvungen att få i mig lite frukost trots att det tog emot. Allt känns faktiskt lite bättre nu och med lite kaffe på det så är jag iallafall inte helt borta. Dom har ju även varnat om att det ska snöa på torsdag (idag) men när jag steg upp imorse så tyckte jag minsann inte det såg så farligt ut. Dock var jag tvungen att hämta in tidningarna imorse och insåg till min förvåning att det faktiskt snöade, men att det blåste så kolossalt mycket att man inte kan se det om man anstänger sig eller rent utav vet att det snöar. Flickorna är på dagis idag, första gången på väldigt länge. Kan säga att jag inte alls känner för att gå upp till backaskolan och ner igen för att hämta dom. Men jag antar att jag inte har mycket till val, dom håller iallafall sig varma med hjälp av regnskyddet.
Idag beger sig även ena halvan av min familj till thailand. En resa jag egentligen skulle följt med på men fick inte ledigt från jobb till. Trots att jag faktiskt inte kände mig så ledsen över att jag inte fick följa med så kändes det väldigt konstigt att säga hejdå till syster för att inte träffa henne på två veckor. Trots att jag faktiskt inte träffar henne så jätte ofta fast att vi bor 200m ifrån varandra så kändes det ledsamt. Jaja, jag hoppas att dom kopplar av nu och får det skönt, jag ska halvt jobba ihjäl mig när dom är borta iallafall och få ihop en hyfsad lön i februari, vem vet, kanske tar tag i det förbaskade körkortet?
.. Blandar upp skratten med gråt
Förengångskull, förenendastegångsskull så har jag inte gjort något. Ingenting, det bara hände. Hur kommer det sig? Jag har inte en aning. Låter märkligt, jag vet. Men jag har iallafall för ovanlighetenskull inte gjort ett dyft. Vad jag nu pratar om är min dator. Endast 3 månader gammal. Jag och elektronik - går inte riktigt ihop alla gånger. Vilket många fått erfara. Jag brukar klanta mig där, vara för snabb på saker och ting eller som jag gjorde en gång - small igen locket så hårt att hårdisken gick sönder. Så kan man också göra, men inte denna gången. Jag är helt oskyldig. Men ivarjefall, min dator.... Den är helt död. Då menar jag helt. Den reagerar inte på något, spelar absolut ingen roll om man klyddar med batteriet eller hur man gör, för den är bara helt borta. Inte en suck eller något litet ljus blinkar ens. Den har gett upp och jag vet inte varför. Det där varför är det som stör mig mest. Jag satt vid den, min syster kom, jag lämnade den och när jag kom tillbaka var den avstängd. Vad hände där emellan? Jaa, uppenbarligen något. Det lustiga med allt är, att jag inte kommer åt min internetbank. Den ännu lustigare är att banken är stängd imorgon och på fredag, att jag endast har 200:- på mitt kärnkonto och resterande 5000:- på ett annat konto som jag nu inte kommer åt. Braa Tina. Bra. Väldigt. Speciellt eftersom jag har älskade sparbankensyd och enbart kan komma åt min internetbank från min dator. Telefonbank har jag inte ordnat det heller. Åh. Spännande helg. Verkligen.
..och min huvudvärk tyckts inte gå över. Mitt huvud trillar snart av i plågor. Dessutom ska jag jobba mellan 11.00 på lördag och 16.00 på söndag. Kan bli ännu skojigare att sitta på jobb i 29 timmar med ett huvud som känns som skumgummi. Förhoppningsvis är det över då, man kan ju gå och få det kollat hos någon också men det har jag minsann inte tid eller lust till. Antar jag får skylla mig själv då. Nej, nu ska jag försöka gå och få i mig dagens första mål. Ska bli spännande och se vad jag kan hitta i kylen här på jobb..
..och min huvudvärk tyckts inte gå över. Mitt huvud trillar snart av i plågor. Dessutom ska jag jobba mellan 11.00 på lördag och 16.00 på söndag. Kan bli ännu skojigare att sitta på jobb i 29 timmar med ett huvud som känns som skumgummi. Förhoppningsvis är det över då, man kan ju gå och få det kollat hos någon också men det har jag minsann inte tid eller lust till. Antar jag får skylla mig själv då. Nej, nu ska jag försöka gå och få i mig dagens första mål. Ska bli spännande och se vad jag kan hitta i kylen här på jobb..
Det är svårt att förlåta när någon har långa minnen.
Inatt har jag sovit som en sten. Inte något har stört mig och när jag vaknade av att klockan ringde vid kvart över fem så låg jag där och inbillade mig själv att jag äntligen var utvilad och kände mig faktiskt helt ok. Men, alltid detta men. När jag iallafall reste mig upp från det varma täcket så insåg jag att huvudet inte var som det skulle (precis som om det brukar vara det). Det började med lite huvudvärk, just nu känns det som om min kära huvud ska sprängas. När jag sväljer, när jag vrider på huvudet, ja när jag gör minsta rörelse så är det fruktansvärt. Känns en smula som bihåleinflammationen jag hade för något år sen. Men det är bara att bita ihop, idag är en lång dag och jag är nog inte hemma före åtta ikväll. Spännande!
Idag har jag en massa samtal som jag borde ringa också, jag förstår bara inte när jag ska hinna det. Väldigt lugnt på jobbet idag dock men så fort man lyfter luren för att ringa någonstans så ringer det i telefonen som jag går runt med. Är det inte alltid så? Så fort man tar något för sig så stoppar en annan sak upp. Jag läste en krönika imorse, "Det kom något emellan". Att man ofta använder det uttrycket och skjuter på saker och ting, vilket är väldigt rätt. Vilket man borde sluta med. Jag borde alltså bara ta den där jädrans telefonen och ringa de där tråkiga samtalen i tron att det inte alls kommer ringa någon annanstans. Vi får väl se.
Det är som sagt mycket och långa dagar denna veckan, och det enda jag vill är att städa ut julen och komma iordning igen. Jag vill hem och packa ner och packa upp. Ha det som vanligt igen för nu är julen över och det har redan dragit ut på tiden.
Idag har jag en massa samtal som jag borde ringa också, jag förstår bara inte när jag ska hinna det. Väldigt lugnt på jobbet idag dock men så fort man lyfter luren för att ringa någonstans så ringer det i telefonen som jag går runt med. Är det inte alltid så? Så fort man tar något för sig så stoppar en annan sak upp. Jag läste en krönika imorse, "Det kom något emellan". Att man ofta använder det uttrycket och skjuter på saker och ting, vilket är väldigt rätt. Vilket man borde sluta med. Jag borde alltså bara ta den där jädrans telefonen och ringa de där tråkiga samtalen i tron att det inte alls kommer ringa någon annanstans. Vi får väl se.
Det är som sagt mycket och långa dagar denna veckan, och det enda jag vill är att städa ut julen och komma iordning igen. Jag vill hem och packa ner och packa upp. Ha det som vanligt igen för nu är julen över och det har redan dragit ut på tiden.
All my girls.
Mina små flickor växer upp så otroligt fort att jag nästan blir lite tårögd av allt dom hittar på ibland. Nikks, som inte var längre än min underarm när hon kom springer nu runt och pratar. Det var precis som om hon en dag sov på saken och vaknade upp och beslutade sig för att härma allt som går att härma. Hon kan säga nikky, pippi, Annika (Pippis kompis), klia, bit, min, banan, välling ja en massa väldans ord och där kommer ut nya hela tiden från den lilla munnen. Jag kan inte mer än att undra vart tiden tagit vägen? Hur fort har det inte gått, från att hon låg där så liten och orörlig till att hon nu springer runder i sitt rufsiga hår och skriker apa hela tiden. Pippis apa (herr nilsson) är nya favoriten. och min lilla jolls, så stor och så duktig. Håller reda på allt och är väldigt bestämd. Att sitta och kolla på henne och se att hon kan så mycket gör mig så stolt och glad. Dom är mitt allt, kan inte föreställa mig ett liv utan att se deras vackra ansikten varje dag <3
Is this all there is cause I don't want it no more
2010 var då förbi. Sorligt, trots att året som gått inte alltid varit snällt mot mig så har jag ändå kommit till ett plan där jag nu ändå mår bra. Saker som skett har gjort mig stark, idag känns det som om det inte finns något jag inte skulle klara av. Där är dock saker som oroar mig, som ligger som en klump och växer sig större. Ibland vore det skönt om årsskiftet kunde ha den inverkan att man kunde börja om på ett nytt blad. Att allt som varit är förbi och man kunde börja om på ny kula. Just detta året är det inte så, iallafall. Detta året kommer börja med en lång och kanske utdragen kamp för min del. Vem vet? Jag ska försöka ta tag i det imorgon. Om där finns tid, mycket som ska göras. Mycket att tänka på och ett stort kliv att ta, men jag har beslutat för att detta är det enda rätta. Kanske har jag fel, många kommer att döma mig men jag får försöka hålla huvudet högt och tänka på att det inte är för min skull jag gör detta, det är inte för att såra eller undanhålla. Jag gör det för att det är rätt.
Idag sitter jag på jobb. Jag jobbar till två och sen ska jag med jolls, lukas och Jenny till Kul-Huset i trelleborg. Nikkan får stanna hemma med mormor. Det ska bli riktigt trevligt, känns bra att stilla min oändliga rastlöshet som gror inom mig. Får väl gå och fixa lite med påfyllningen i kylen, antar att jag har rum att fixa med idag också. Timmarna kommer känns många och långa fram till två.
Idag sitter jag på jobb. Jag jobbar till två och sen ska jag med jolls, lukas och Jenny till Kul-Huset i trelleborg. Nikkan får stanna hemma med mormor. Det ska bli riktigt trevligt, känns bra att stilla min oändliga rastlöshet som gror inom mig. Får väl gå och fixa lite med påfyllningen i kylen, antar att jag har rum att fixa med idag också. Timmarna kommer känns många och långa fram till två.
