Mitt ärende upp till jysk blev aldrig av. Däremot efter en smärre smäll i ansiktet så bestämde jag mig för att gå till rusta istället och handla lampskärmarna som jag ville ha. Efter att ha gått halvvägs upp i rasande fart så fick jag svälja stoltheten och lägga mitt besvikna sinne åt sidan och fick minsann skjuts. Vilket var skönt, men jag hade behövt den biten till att rensa huvudet ytterligare. Gick dock hem igen och eftersom jag var klok nog att handla mig en hylla så gick färden hem inte alls lika fort. Ibland förstår jag inte varför människor lindar in allt och gör det så komplicerat? Det skulle kunna vara så lätt, men varför göra något enkelt? Likaså idag, väntade mig två besök men blev utan båda. Jag är trött på att vara den som väntar och får stå där med svansen mellan benen. Men jag kan inte förmå mig att bli arg. Jag kan bara inte det.

Iallafall, efter att ha kommit hem från min färd från rusta så var jag totalt slut i rutan, blev att gå och lägga mig tidigt. Redan kvart över nio gick jag och la mig med en bok och somnade nästan direkt. Vid lite över två vaknade jag av illamående. Som aldrig gick över och det blev heller inte bättre. Hela natten kom det upp och inte ens ett glas vatten fick jag behålla. Så, lite över sju på morgonen så insåg jag efter att jag försökt sminka mig men orkade inte stå upp att det skulle bli ohållbart att ta barnen till dagis och sen gå och jobba. Det fanns helt enkelt inte energi till det. Så jag fick stanna hemma, vilket krävs mycket för att jag ska göra. Inte förrän sent på kvällen fick jag i mig första glaset med dricka och idag var första gången jag åt på lite mer än ett dygn. Idag är jag matt, och på jobb förstås. Självklart med en konferanssal att städa, ett rum att tömma, saker att stryka och tvätt som ska vikas. Underbart, verkligen. Imorgon slutar jag vid två och då bär det av till ikea med mamma och barnen. Nu ska jag göra det sista och hoppas på att klockan skyndar sig att bli elva! ...