make me smile
När jag öppnar min mun, så oftast, tro det eller ej, men så brukar jag tänka på vad jag ska säga. Jag brukar tänka igenom mitt svar, bara för en sekund men ändå fundera på om jag får fram det jag vill så att det låter rätt. Så att det inte låter barnsligt, knepigt eller tillochmed helt fel. Även när jag skriver sms, då måste jag läsa igenom det ett par gånger för att se om texten passar in på person och och sammanhang. Vissa saker låter bara konstiga och ibland när man får ett svar så kan man ju fråga sig vad personer tänker med. Ja, alltså det jag vill komma fram till är att jag brukar försöka att hålla mig för att få fram saker på fel sätt och framstå som en idiot. Men, nu är det ju så att jag ett antal gånger på senare kommit på mig själv med att säga saker jag tänker, väldigt högt dessutom. Som när jag satt på bussen idag, fick ett sms och helt plötsligt säger jag högt "eller hur, vem tror han att jag är?" och upptäckte att jag sa det väldigt högt och tydligt, så att två tanter stirrade på mig precis som om jag satt där naken med en kokosnöt i håret. Ja, och inne på Lidl häromdagen så sa jag också något riktigt dumt, jag vet ärligt inte vad som hänt. Varför poppar där ur sånt ur min mun jämt? Vad jag själv vet så har det aldrig hänt innan. Jag börjar väl bli gammal och förvirrad, eller kanske bara född trött med ett underligt sinne? Vem vet.
Hänt mig massa konstiga saker idag, diskmaskinen bubblade över, så fprt jag tog i en tallrik så ringde telefonen, timmarna har sprungit iväg och det känns som om jag aldrig får något gjort. Sen blir det jobb för hela slanten i helgen, känner mig inte särskilt sugen men det är man väl aldrig en hel helg?
you'r all over me.
Det är över en vecka sedan jag skrev här, och ytterligar en till innan dess. Jag har inte haft någon lust, inte haft något som skulle ha fått mig att skriva. Jag har varit arg och oerhört sårad, och trots att det brukar vara skönt att skriva av sig så har jag inte velat. Lusten fanns där inte och jag har inte en aning om vad jag skulle säga om det? Det kändes bara inombords och ville inte komma ut, jag orkade inte ta det. Inte det heller. Som allt annat som ligger i en hög och pockar på. Det är så mycket måsten, så många som sliter i en och så lite tid. Jag försöker ta mig tid till allt men det är precis som om kroppen stänger av istället för att ens försöka. Jag har varit ovanligt trött, kan sova 12 timmar i streck och ändå sitta och nicka till vid frukosten. Sova 2-3 timmar till och vakna tröttare än när jag somnade. Kroppen har satt sig i viloläge och ju mer jag kämpar emot, dessto tröttare blir jag. Har ingen ork till något, livet bara flyter förbi. Jag försöker verkligen, anstränga mig och hålla mig vaken och försöka göra något men det funkar inte. Jag är trött, jag kan inte göra något åt det. Jag ska försöka köpa lite vitaminer, lite järntillskott men jag ver ärligt inte om det hjälper, för jag tror att min kropp säger ifrån och tills jag rett ut det som pockar på, så kommer jag fortsätta mitt liv i dvala.
Försökte mig på soppa idag, tydligen råkade jag bränna både den och vitlöksbröden i ugnen. bra. väldigt bra. Har även tagit mig ut en sväng efter hällt i mig lite energidryck och gått en runda med lina och maya. Väldigt skönt. Konstigt väder idag bara, ena sekunden ösregnar det och nästa är det strålande solsken.
Var både uppe på nya willy's idag och hämtade ut mitt pakert och på friskis och fixade gymkort. Faktiskt en ovanlig dag där jag fått mycket gjort. Känns väldigt bra, nu ska jag bara få tid och barnvakt så att jag kan ta mig till gymmet med, kan bli intressant.
Försökte mig på soppa idag, tydligen råkade jag bränna både den och vitlöksbröden i ugnen. bra. väldigt bra. Har även tagit mig ut en sväng efter hällt i mig lite energidryck och gått en runda med lina och maya. Väldigt skönt. Konstigt väder idag bara, ena sekunden ösregnar det och nästa är det strålande solsken.
Var både uppe på nya willy's idag och hämtade ut mitt pakert och på friskis och fixade gymkort. Faktiskt en ovanlig dag där jag fått mycket gjort. Känns väldigt bra, nu ska jag bara få tid och barnvakt så att jag kan ta mig till gymmet med, kan bli intressant.
Make me cry
Idag önskar jag att jag inte fanns, igår önskade jag det ännu mer. Om några månader kommer jag väl att skratta åt det, förhoppningsvis.
Jag har huvudvärk idag, känner inte alls för att jobba samtidigt som jag tycker det är skoj med lite folk i huset. Bokat upp mig på lite mer under min lilla ledighet så att man inte kommer ifrån allt för mycket. Det var hårt att lämna flickorna idag, att bara va med dom 4 timmar för att lämna dom återigen på dagis, dom uppskattade det inte alls och ville verkligen inte. Ibland är det jobbigt, skär lite i mig men jag kan tyvärr inte göra annat.
Och jag är arg på dig, jag har slutat skriva. Jag har gjort allt för dig, vad gör du? spottar på mig. Så kändes det. Idiot. Men jag sväljer väl min stolthet så småningom och accepterar jag med, men inte just nu. Vi ska väl se vem som står vid din sida dagen du behöver det, inte jag längre ivarjefall.
Jag har huvudvärk idag, känner inte alls för att jobba samtidigt som jag tycker det är skoj med lite folk i huset. Bokat upp mig på lite mer under min lilla ledighet så att man inte kommer ifrån allt för mycket. Det var hårt att lämna flickorna idag, att bara va med dom 4 timmar för att lämna dom återigen på dagis, dom uppskattade det inte alls och ville verkligen inte. Ibland är det jobbigt, skär lite i mig men jag kan tyvärr inte göra annat.
Och jag är arg på dig, jag har slutat skriva. Jag har gjort allt för dig, vad gör du? spottar på mig. Så kändes det. Idiot. Men jag sväljer väl min stolthet så småningom och accepterar jag med, men inte just nu. Vi ska väl se vem som står vid din sida dagen du behöver det, inte jag längre ivarjefall.
Det är ingen vanlig dag..
Nej, för det är jollan's fördelsedag hurra hurra hurra! :) Mitt älskade hjärta bli hela 2 år idag! <3
Det är tur att jag älskar mina söta snälla små änglar så mycket att jag inte alls bryr mig om att de stampar sönder popcorn i mattan när jag verkligen måste städa och verkligen inte orkar. Åh, det har varit en lång dag idag. Det öser ner, det upptäckte vi ivarjefall när vi skulle gå från willys med 4 matkassar. suck. Inte nog med det, allt började redan igår. Min ständiga tur ni vet. De säger i högtalaran på tågstationen att tåget är inställt, en ersättningsbuss ska komma. kommer den? nej. Självklart inte. Fick vänta 40 minuter på nästa. Springa upp till dagis, skulle ha flickornas första inskolningsnatt, och upptäcka att vi är mycket sena, nikky somnar och alla andra hade redan börjat äta och inrusande kommer jag med andan i halsen och förvirrad som vanligt. Sen var jag ju smart nog att låta jollan sova lite för länge på dagen så hon skulle inte alls sova. höll på med henne i en timme. och tydligen skulle jag sova där också, vilket jag inte alls gillade. Efter en mycket dålig natt med lite sömn och huvudvärk så vaknar jag upp med en kaktus i halsen och en snigel i näsan. Neeej men va kuuuul dåååå. Fullt med ungar som springer över allt och som inte gör att min huvudvärk bli mycket bättre. Fick tillslut ut flickorna därifrån och gick då till willys. Sen fick vi springa ner till Madde för att slippa att bli hur blöta som helst. ... Sen skulle vi då ta tåget hem, fortfarande inställt, ersättningsbuss som gäller. Ja, då dyker det helt plötsligt upp två kärringar med varsin barnvagn, trycker sig före mig så jag kommer inte med bussen. För där står ju inte jag, med två barn, vagn och 4 matkassar i regn. Jag ville bara gråta. Tog mig samman och gick bort och väntade på nästan buss som gick en halvtimme senare. Tror aldrig jag längtat så mycket hem som jag gjorde idag. Fast när man kommer hem så är här svinkallt, naturligtvis.
Hoppas att dagen blir bättre. Man kan ju alltid hoppas för jollan skull!
Det är tur att jag älskar mina söta snälla små änglar så mycket att jag inte alls bryr mig om att de stampar sönder popcorn i mattan när jag verkligen måste städa och verkligen inte orkar. Åh, det har varit en lång dag idag. Det öser ner, det upptäckte vi ivarjefall när vi skulle gå från willys med 4 matkassar. suck. Inte nog med det, allt började redan igår. Min ständiga tur ni vet. De säger i högtalaran på tågstationen att tåget är inställt, en ersättningsbuss ska komma. kommer den? nej. Självklart inte. Fick vänta 40 minuter på nästa. Springa upp till dagis, skulle ha flickornas första inskolningsnatt, och upptäcka att vi är mycket sena, nikky somnar och alla andra hade redan börjat äta och inrusande kommer jag med andan i halsen och förvirrad som vanligt. Sen var jag ju smart nog att låta jollan sova lite för länge på dagen så hon skulle inte alls sova. höll på med henne i en timme. och tydligen skulle jag sova där också, vilket jag inte alls gillade. Efter en mycket dålig natt med lite sömn och huvudvärk så vaknar jag upp med en kaktus i halsen och en snigel i näsan. Neeej men va kuuuul dåååå. Fullt med ungar som springer över allt och som inte gör att min huvudvärk bli mycket bättre. Fick tillslut ut flickorna därifrån och gick då till willys. Sen fick vi springa ner till Madde för att slippa att bli hur blöta som helst. ... Sen skulle vi då ta tåget hem, fortfarande inställt, ersättningsbuss som gäller. Ja, då dyker det helt plötsligt upp två kärringar med varsin barnvagn, trycker sig före mig så jag kommer inte med bussen. För där står ju inte jag, med två barn, vagn och 4 matkassar i regn. Jag ville bara gråta. Tog mig samman och gick bort och väntade på nästan buss som gick en halvtimme senare. Tror aldrig jag längtat så mycket hem som jag gjorde idag. Fast när man kommer hem så är här svinkallt, naturligtvis.
Hoppas att dagen blir bättre. Man kan ju alltid hoppas för jollan skull!
..med slitna skor och hål på jeansen.
Hej! Heej, hejsan? hallå? Vad ska jag skriva idag då? Att jag sitter på jobb? Ingen som väl tycker det är särskilt ovanligt. Att jag även ska jobba nästa helg? Inte ovanligt det heller. Att jag faktiskt känner mig ganska bra idag? För kanske ovanlighetens skull. Det är en bra dag att vara ledig på, det händer mycket men av någon anledning så känner jag mig ganska opåverkad. Känner mig tillfreds att sitta här på jobb. Mycket att göra, lite tid att tänka en massa på. Jag har liksom börjat komma in i en accepterande fas, so what att jag ska jobba midsommarafton? Det är det fler som gör, och jag hade ändå inte planerat något. Så länge flickorna har det bra, som de säkert kommer att ha uppe i mormor & morfars sommar stuga. So what att jag är ensam och innan kunde jag knappt stå ut med tanken, men nu, nu är det helt ok. Jag har börjat acceptera att mitt liv inte vill som jag vill, och jag kan inget göra ändå. Det blir bara jobbigt att lägga ner massa energi på att vara ledsen.
Igår tänkte jag att jag skulle ha myskväll med flickorna, vi var och käkade pizza med joanna och hade det mysigt. De slocknade dock vid sex, vilket förstörde mina planer en smula men jag fick kvällen för mig själv och gick och la mig tidigt jag med. Känner mig utvilad idag och mår bra. Nu ska jag försöka göra färdigt det mesta på "helg-görs" litan och vika all min tvätt.
"..Kommer in med slitna skor och hål på jeansen, jag bryr mig inte så förlåt för inget."
Igår tänkte jag att jag skulle ha myskväll med flickorna, vi var och käkade pizza med joanna och hade det mysigt. De slocknade dock vid sex, vilket förstörde mina planer en smula men jag fick kvällen för mig själv och gick och la mig tidigt jag med. Känner mig utvilad idag och mår bra. Nu ska jag försöka göra färdigt det mesta på "helg-görs" litan och vika all min tvätt.
"..Kommer in med slitna skor och hål på jeansen, jag bryr mig inte så förlåt för inget."
make my day
Min ögon, jaa. dom är lite siosådär halvslutna. Mitt huvud hänger inte med, min mun registrerar inte alls vad min hjärna säger åt den att säga och fram kommer bara sluddrer. Dagen har varit lång. Mycket lång. Så lång att jag knappt minns ett dugg av hälften jag råkat ut för idag. Morgonen började inte bra, fastnade på tåget. Dörrarna fungerarde tydligen inte och där står jag med 2 barn, med barnvagn och väskor och allt möjligt och kommer varken ut eller kan ta mig till en annan utgång då gången är för smal. Fint. Var ett ögonblick från att åka vidare, trots en väldigt trött Tina så räddade snabba handlingar mig. Och sen hissen då? det var väl lite väl? och den där sadransjäkla backabacken. Inte så seg? näää! Speciellt inte fyra gånger. Näää. ush vilken dag. Stress hit och stress dit. Nu sitter man på jobb, konstigt nog det enda stället där jag kan slappna av. Lustigt hur det kan bli.
wonderland
Jag undrar, jag undrar så mycket att ibland så undrar jag om hur det skulle vara att slippa undra? Att bara veta, att bara veta allt och anpassa sig efter det. Man lägger ner så mycket tid på att undra över saker, fundera, knepa & knåpa och ändå så går det aldrig som man vill. Men skulle det verkligen vara kul att redan veta? Kanske inte, men ändå. För på senare, så har jag undrat så mycket över saker att jag inte har lust att göra det längre. Det får bli som det blir. Men oftast när jag bestämmer mig för att göra så går allt åt skogen. Jag vill påverka, men det verkar inte funka, det biter inte på mitt ständiga undrande att bara vilja. Att genom ren råvilja bestämma sig för att påverka, att vilja så mycket, att tro på det så starkt så att det ska bli så. Tyvärr funkar det inte. Eller inte på mig ivarjefall. Ibland vill jag bara veta, ibland hade det faktiskt varit skönt. Speciellt när jag ska ta alla de dära dumma besluten som är väldigt viktiga, som kan förändra så väldigt mycket, då hade det varit bra att veta. För oftas känns det som om jag väljer fel. Eller är det bara så att jag gör det fel, inbillar mig att det ändå bara blir fel och så blir det så. Jag vet inte. Jag blir snurrig av allt undrande. Jag vill veta! Men jag antar att tiden får utvisa som vanligt.
Solen skiner ivarjefall. Skulle mycket gärna varit med flickorna idag, men det blev bäst såhär. Imorgon vankas det dagis, ska bli spännande. Hoppas på det bästa och tror flickorna tar det med ro. De brukar inte vara så svåra, men blivit väldigt mammiga på senare. åh, vad jag saknar dom.
Can you save me from this hell?
Solen skiner ivarjefall. Skulle mycket gärna varit med flickorna idag, men det blev bäst såhär. Imorgon vankas det dagis, ska bli spännande. Hoppas på det bästa och tror flickorna tar det med ro. De brukar inte vara så svåra, men blivit väldigt mammiga på senare. åh, vad jag saknar dom.
Can you save me from this hell?
