Jag undrar, jag undrar så mycket att ibland så undrar jag om hur det skulle vara att slippa undra? Att bara veta, att bara veta allt och anpassa sig efter det. Man lägger ner så mycket tid på att undra över saker, fundera, knepa & knåpa och ändå så går det aldrig som man vill. Men skulle det verkligen vara kul att redan veta? Kanske inte, men ändå. För på senare, så har jag undrat så mycket över saker att jag inte har lust att göra det längre. Det får bli som det blir. Men oftast när jag bestämmer mig för att göra så går allt åt skogen. Jag vill påverka, men det verkar inte funka, det biter inte på mitt ständiga undrande att bara vilja. Att genom ren råvilja bestämma sig för att påverka, att vilja så mycket, att tro på det så starkt så att det ska bli så. Tyvärr funkar det inte. Eller inte på mig ivarjefall. Ibland vill jag bara veta, ibland hade det faktiskt varit skönt. Speciellt när jag ska ta alla de dära dumma besluten som är väldigt viktiga, som kan förändra så väldigt mycket, då hade det varit bra att veta. För oftas känns det som om jag väljer fel. Eller är det bara så att jag gör det fel, inbillar mig att det ändå bara blir fel och så blir det så. Jag vet inte. Jag blir snurrig av allt undrande. Jag vill veta! Men jag antar att tiden får utvisa som vanligt.
Solen skiner ivarjefall. Skulle mycket gärna varit med flickorna idag, men det blev bäst såhär. Imorgon vankas det dagis, ska bli spännande. Hoppas på det bästa och tror flickorna tar det med ro. De brukar inte vara så svåra, men blivit väldigt mammiga på senare. åh, vad jag saknar dom.

Can you save me from this hell?