Make me happy?
Dessutom så är jag väldigt nyfiken på vad som händer, men för stolt för att fråga. Något är på gång, något som jag fasar för. Jag är rädd för hur jag kommer känna och om jag vågar släppa taget? Står jag ut med att inte veta?
Sen är jag en smula besviken på mig själv, jag vet egentligen inte varför eller om jag egentligen bara är trött på den hopplösa situationen. För ibland känns det just så, hopplöst. Man blir bortvald för att man själv gjort många dumma beslut. Men det var ju då det, varför måste man bli dömd för saker som hände för flera år sen? Så bara för att man har lite i bagaget, duger man inte då?
Vissa dagar känner man sig så ensam om allt, jobbigt att alltid komma hem med fullt av saker att berätta men inte en själ att säga det till. Inte ens att ringa, inte längre. Jag vet inte vart eller till vem jag ska vända mig längre.
Känns som om allt ryckts ifrån mig, historien upprepar sig men denna gången står jag utanför och ser på.
Kommer du med lösningen, eller är du en del av problemet?
Jag såg mamma kyssa tomten...
I tried to be chill but your so hot that I melted.
Jag har fått sova hela natten, inte ett endaste avbrott och dessutom får jag äran att vakna till ljudet av mina fina flickors skratt då de försöker vara tysta för att gå in och väcka mig. Till råga på allt så sker detta kvart över åtta, hur länge sen var det inte man fick sova så länge? När jag väl fått upp ögonen så inser jag som alla andra att det faktiskt är snö ute. Så mycket mysigare än allt detta jädrans regn vi haft nu i flera veckor känns det som. Dock är det riktigt kallt i lägenheten men jag skrattar mig lycklig att jag iallafall inte bor kvar på östergatan för då hade jag nog inte ens velat flytta mig från sängen. Idag blir det vandring upp till dagis redan till klockan tolv, kan bli intressant i detta vädret. Börjar redan klockan ett idag då vi ska ha repamöte, känns lite småtrist men ja det får man väl ta. Nu blir det iallafall mysfrukost med lite tända ljus och mina fina flickor <3
Hate in my heart,
Love in my mind.
It's like taking a guess when the only answer is yes
Du flyger iväg som ett pappersflygplan..
You pretend that I don't mean nothing..
Ibland är jag tydligen för snäll. Låter dumt att säga så om sig själv men just nu anser jag det för jag har gett så många chanser och lämnat så mycket av mig själv och mina saker och idag gav du mig inte en endaste sekund att ens reflektera över vad som hände. Är jag inte ens värd det i dina ögon? Efter allt jag gjort. Fick ett simpelt sms, kom och hämta dina sista saker idag annars åker de ut typ. När jag står på jobb, när jag inte kommer ifrån förrän imorgon. Du kunde väl frågat om jag hade tid? Nej, då får man svaret att allt inte kan ske på min villkor jämt. Min villkor? Har det någonsin varit på mina villkor? Jag blir så ledsen. Det gör ont i mig att veta att allt jag gjort varit förgäves, allt jag försökt hjälpa har varit bortkastat och alla de åren tillsammans är som utsuddat. De har aldrig funnits och om de har det så har det inte betytt något för dig. Det känns. Det känns som fan. Det är sorligt men vad ska jag göra? Nu är det iallafall över. Nu är det inte upp till mig med något. Du har valt och du får stå för det nu. Jag har snäll familj som ställde upp för mig idag och hjälpte mig att hämta mina saker med så kort varsel. Ville verkligen inte kasta bort alla barnens saker och mina sista tillhörigheter. Men det var inte heller roligt att behöva stressa igenom allt i mörker och bara packa på sig det man kunde för att sen rusa tillbaka till jobb eftersom Pia som gick in för mig hade gått av ett 26-timmars pass klockan två och ville inte alls vara här. Inte kul att bara stövla in allt i min lägenhet och mötas av kaos och massa minnen imorgon när man kommer hem och själv är trött. Du gav mig inte en chans, inte ens chans att försöka göra detta ordentligt utan det var bara att infinna sig eller så var det borta. Jag tycker du kunde åtminstone frågat, så mycket kunde du väl gjort för min skull? Men jag betyder väl inte så mycket nu när du har andra prioriteringar, det var trots allt det sista av oss som blev utstädat och du är helt kall precis som om jag var vemsomhelst. ..
No more I'm taking this hatred from you
You make me feel dead when I'm talking to you
You'll take me for granted when I'm not around
So burn all your bridges, 'cause I'm not going down
You left so many memories.
Tänk att det endast krävs en människa och ett par få ord för att man ska känna sig så liten. För att man ska bli en smula sentimental och känna sig oerhört ensam i en väldigt stor värld. Det är bra med sömn, att sova på saken och känna sig så oerhört bättre dagen efter. Jaja, då ska jag försöka ta det sista denna veckan sen så är det över. Det finns inget mer, inte för min del iallafall. För sen tänker jag inte anstränga mig mer eller bry mig, jag har gjort vad jag kan och blir bara jobbigt med alla dessa besvikelser och alla dessa skuldkänslor du försöker kasta på mig jämt. Tänk om du bara var klok nog att förstå att det enbart förstör för dig själv och det är du som står där ensam.
Jag är stark idag, oslagbar imorgon.
Numera negerkung?
Idag är jag trött, 26 timmar är länge att vara på jobb och jag kände verkligen av det sista timmen så idag blir det nog inte mycket gjort för jag jobbar hela långa dagen imorgon också. Nej, får väl försöka ta tag i matlagning nu, känner mig inte ett dugg road! ..
..det var du och jag mot världen, jag såg inga problem.
why bother?
Klockan är lite över elva och jag borde redan sova, börja redan tolv imorgon och mycket som ska ordnas innan dess. Får väl se om jag får någon ro inatt, mycket som rör sig i huvudet just nu. Flickorna sover gott och har gjort det nu i tre hela nätter, underbart. Mina små änglar, mitt allt och jag kan inte mer än ställa mig frågan varför du inte känner likadant?
Don't blame me for not trying.
Annars har dagen varit bra, Barnen har busat jätte mycket och som tur var så fick vi skjuts hem för jag hade nog inte haft tålamod med tåg och två trötta barn. Vi fick god mat hos mormor och morfar och barnen är nu deckade i varsin säng. Jag är ledig imorgon också så det kunde inte bli bättre. En lugn vecka framför mig och en kort arbetshelg och jobbet bjuder dessutom ut oss på middag. Livet är faktiskt rätt så bra ibland.
För den outbildade är ett A bara tre pinnar.
Helgen har varit super mysig, trots lite halvsjuka barn så har de sovit hela nätterna utan att väcka mig en endaste gång. Vi har ätit lördagsgodis som de själva fick välja och bara busat. Nu tittar de på barnprogram i bara pyjamaserna efter att vi ätit frukost. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe sen är det städning på schemat, något jag inte brytt mig ett dugg om de senaste dagarna. Idag är det farsdag vilket känns som om det inte rör mig mycket i ryggen, vi ska dock till jenny och micke och busa med lukas, sen blir det en sväng till mormor och morfar för att äta lite middag. Kan nog bli en bra dag!
Gamla vänners ilska blåser kall.
Igår var det en lång dag på jobb, det känns i kroppen idag. Men som tur var så blev jag ledig, vet inte om jag fixat det idag annars. Men självklart så är det full storm ute, hade tänkt vara ute med tjejerna idag men de ville inte ens gå och handla. Får väl bli myspys här hemma idag då och imorgon ska de vara på dagis ett par timmar medan jag har repition på HLR på jobb, känner inte ett dugg för det.
Farsdag på söndag, eftersom en viss person vägrar svara när man ringer så gick vi och köpte ett kort igår och stoppade på brevlådan. Han kan ju behöva bli påmind om att han har två fina flickor som iallafall älskar honom.
be careful what you do 'cause the lie becomes the truth
Ibland så undrar jag vad som rör sig i ditt huvud. Vad som får dig att inte svara, inte dyka upp och hur det egentligen känns att ignorera precis allt. Hur det är att förneka vissa saker, precis som om de inte fanns. Välja vem man ska svara och vem som behöver veta, efter hur man känner just då. Att gå runt och tro att människor och deras frågor ska försvinna bara för att man struntar i dem för stunden och sen ändå gå i tron att de ska finnas kvar och ställa upp. Borde vara rätt så skönt ändå, leka gud med sitt egna liv och styra och ställa. I slutändan så försvinner folk bara, undrar man inte vart de tar vägen? Sen att ha mage att själv bli sur, ifall någon annan inte svarar eller kan uppfylla ens önskemål. Underligt, skulle bra gärna vilja veta hur det känns.
Blev inte förvånad när min väska inte dök upp vid tre, ingen förklaring om varför heller känns inte heller så förvånande. Vad som däremot förvånar mig att jag inte fick en endaste fråga, en liten undring eller något litet tecken på att du skulle vilja veta hur det är ställt med oss. Kan ju knappast säga att jag själv var så pratglad men det var mest för att du skulle förstå hur jag jämt känner mig. Är trött på att berätta, jag vill att du frågar. Ska jag verkligen behöva säga allt till dig, finns där inte ett uns av nyfikenhet i din kropp om hur de mår och vad som händer i deras liv? Skyll dig själv. Du vet inte vad du missar.
Det blev minsann ingen dammsugning idag, vi fick besök imorse och sen orkade jag faktiskt inte. Läste och sjöng för flickorna istället ur deras favorit bok. Det gick faktiskt ganska bra idag, ingen som blev gnällig eller slogs om att sitta hos mig. Resan upp till dagis gick också bra och jolls gick glatt in till de andra barnen, niks sov efter att ha hållit mig vaken halva natten. Livet rullar på, imorgon ska de vara hos sin mormor medan jag jobbar mellan fem och elva trots att jag går av mitt pass klockan två imorgon. Bara att bita ihopa, i helgen är jag ledig och då ska vi försöka kanske ta oss till badhuset, vi får väl se vad de små damerna vill.
Om en timme ska jag gå upp och försöka sova, se om det blir lika många som ringer inatt..
Be my hero?
Idag var en tung dag, jag städade ut och avslutade ett kapitel. Nu är det finito, nu finns där liksom inget mer. Jag höll mig iskall och försökte att inte släppa en tår, trots att det var otroligt jobbigt. Inget att tänka på utan nu finns det bara plats för flickorna och våran lilla värld i vårat alldeles egna krypin med saker som bara är våra. Vi mot världen. Det allra finaste jag har.
Jag och jolls har byggt lego hela kvällen, en tågbana och ett litet hus. Nikky ville inte alls vara med, hon ville bara sitta i sin mormors knä i soffan och läsa bok. och testa alla hundratals skor i hallen förstås och dra runder dom i hela lägenheten, det roligaste som finns. Jolls gjorde lite mat till oss sen bestående av pepparkakor och delade varenda pepparkaka i 1000 bitar så dammsugaren får väl åka fram en stund imorgon innan det blir jobb igen. Nu ska jag försöka städa udan lite här innan det blir sängen, ett jobbigt pass som väntar mig på jobb..
that's the price we pay when we living on the other side..
När jag satt där för mig själv i soffan igår så ville jag så gärna ta luren och ringa, men nej. Du förtjänar det inte. Det känns så ensamt, jag vill så gärna berätta de här små sakerna, de fina orden och de olika påhitten. Vill dela varje minut av deras liv med dig, vill att du ska få veta och känna likadant som jag gör. Blir så ledsamt när du inte svarar, man känner sig så dum. Du förtjänar inte att känna den lyckan jag gör varje dag, du förtjänar inte att höra och även om jag vet det men ändå vill dela det med dig så finns där inte mer än en röst i andra änden som meddelar att du inte svarar men att jag gärna får knappa in mitt nummer. Vad finns där då för mening när du inte själv vill?
" Du brände dina broar när du sa det där
Som fick mig att förstå vem du egentligen är
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser
Och när du försöker le så ser vi den bara mer"
You make it easier when life gets hard
Natten inatt var inte alls bra, mycket i huvudet och samtidigt ont i de förbannade njurarna vilket aldrig tycks gå över. Jag känner att jag har ett beslut att fatta, frågan är bara om jag ska göra det med hjärna eller hjärta. När tankarna väl vandrat iväg är det svårt att få styr på dom, jag undrar vad det var som gick fel, vad jag kanske kunde gjort annorlunda. Varför det blev såhär, så långt ifrån det jag ville. Egentligen är det inte ens lönt att lägga ner tankar på, det vet jag. Men när man ligger där ensam i mörkret är det så lätt att fråga sig saker som känns så glasklara i dagsljus.
det var värst vad det va synd om dig idag..
Idag har jag och flickorna varit ute hela dagen, vi har åkt tåg, träffat lina & maya, varit och handlat och varit och ätit. Jolls fick en varukorg med leksaksmat i som har hållit henne sysselsatt hela kvällen och niks fick en pippidocka som hon inte har släppt en endaste gång. De fick lite fredagsgodis och varsin hellokitty flaska med saft i, nu sover de som stockar sen åtta. Imorgon blir det jobb igen, känner mig inte sådär jätte motiverad men blir väl bättre imorgon.
Ibland bygger man upp förhoppningar som man inte borde göra, men som man gärna vill ska stämma. Du väljer de lätta människorna och de lätta vägarna. Hör av dig när det passar och du känner för det, men det funkar inte så. Ibland skulle jag vilja se lite engagemang och hjärta, men det vänder du inte hit för vi är inte del av de där lätta människorna eller en lätt väg att välja. Men vi är dock den vägen som är värd att bli vald , och vi är människor som kanske inte alltid är lätta men som stannar kvar och finns där för alltid. Synd att det är oss du trampar på och väljer bort när det kommer något roligare inom synhåll. Man får offra mycket, men det är det värt hundra gånger om. Jag önskar du kunde förstå vad det är du missar, iallafall för deras skull. Men det är något du själv få komma underfund med, något jag inte ens borde behöva säga utan det borde vara självklart.
Jag älskar mina fina flickor <3
När alla vännerna gått hem.
Snart ska vi ta bussen till dagis, det har varit en härlig helg med mina fina flickor. Att vara lite ledig gjorde mig gott, förhoppningsvis blir det lite lugnare framöver. Vi har fått lite gjort här hemma och imorgon känner jag mig nästan redo för att gå ett steg längre. Nej, nu ska jag gå och packa deras väskor och min egna för den delen för att snart påbörja mitt lilla 24-timmars pass på jobb. Det känns faktiskt helt okej..
