Precis den som man är även hundra kilo tung
På min lilla tid är det en sak som jag lärt mig
Allt du stått för, gjort och sagt är en del av ditt liv
Ja det bästa man göra är att skita stort i allt
När gamla vänners ilska blåser kall..
Allt du stått för, gjort och sagt är en del av ditt liv
Ja det bästa man göra är att skita stort i allt
När gamla vänners ilska blåser kall..
The way we are.
Den 23 september. ofattbart. Trodde aldrig denna dagen skulle komma, och nu när väl tiden är inne, varför känns det inte annorlunda? Har jag inte förstått än? Ibland får jag känslan av att det alltid har varit så här, ibland att det hände igår och är över imorgon. Har tiden gått otroligt sakta eller fruktansvärt fort? När jag var mitt i det kändes tiden oändlig, slet som ett djur för att få ihop varenda pusselbit av mitt liv och ändå räckte jag aldrig riktigt till. Det tar mycket på ens perasonlighet och sättet att må när man ständigt bär på känslan att aldrig räcka till. För det gjorde jag aldrig, men jag är heller inte två personer utan en person med heltidsjobb, 2 små barn och helt utelämnad till ödet. Det är svårt att samtidigt stå på jobb som att vara hemma med två sjuka barn. Det är otroligt jobbigt att höra ens två åriga dotter säga till en att hon faktiskt inte vill till dagis, hon vill faktiskt bara få vara hemma. Ännu jobbigare är det när jobbet, som jag är så otroligt beroende av inte alls accepterar förklaringen att man måste vara hemma för att barnen har hög feber. Att behöva veta sin plats och veta att man är fort utbytt samtidgt som barnen bönar och ber att man ska vara hemma. Förhoppningsvis så slipper jag utsättas för det mer, flrhoppningsvis ser livet enbart ljusare ut och jag kan få vara jag igen. Att slippa kämpa varje dag och kanske få lite hjälp på vägen av någon som faktiskt också har ett ansvar. Jag kan inte mer än att hoppas..
I used up all my tricks,
Sitter på jobb, idag är en sådan dag då jag inte alls känner för att sitta här. Men jag ska inte klaga, jag har ivarjefall ett jobb om man ska se det så. Fast bara för man har något som många andra inte har, måste man vara nöjd då? Nu låter jag bara bortskämd. ..
Började inte förrän åtta idag, men imorgon blir det jobb nonstop iprincip. Vi får väl se hur min underliga kropp klarar det. Inte varit 100 på ett tag nu. Undrar just vad det kan vara..
Känner mig en smula instängd och får liksom inte luft. Mycket mycket av allt hela tiden. Full rulle den lilla tid man är ledig. Aldrig bara sitta ner och kolla några program på tv och bara slöa. Kommit på mig själv men att sitta och somna nu två gånger den senaste veckan. Helt totalt slutkörd och förvirrad, sinnet är långt ifrån mitt huvud. Känner mig sliten, tappat lust och ork. Kommit in i en liten svacka tror jag, förhoppningsvis är jag ur den lika fort som jag hamnade i den.
You won't see me cry.
Började inte förrän åtta idag, men imorgon blir det jobb nonstop iprincip. Vi får väl se hur min underliga kropp klarar det. Inte varit 100 på ett tag nu. Undrar just vad det kan vara..
Känner mig en smula instängd och får liksom inte luft. Mycket mycket av allt hela tiden. Full rulle den lilla tid man är ledig. Aldrig bara sitta ner och kolla några program på tv och bara slöa. Kommit på mig själv men att sitta och somna nu två gånger den senaste veckan. Helt totalt slutkörd och förvirrad, sinnet är långt ifrån mitt huvud. Känner mig sliten, tappat lust och ork. Kommit in i en liten svacka tror jag, förhoppningsvis är jag ur den lika fort som jag hamnade i den.
You won't see me cry.
And don't you dare act like you don't know,
Sovit väldigt orolig inatt. Känt mig febrig och drömt en väldigt massa. En del som jag inte alls vill kännas vid och en del som var precis så som jag ibland skulle vilja ha saker och ting, underligt.
..och igår blev det lite för kallt så jag satte minsann igång elementen. Alla ni som verkligen känner mig måste förstå vilket stort steg det var för mig, låter väldigt löjligt men att leva i ett hem med 9grader en hel vinter gör en konstigt. Det tog emot men jag insåg snart att jag inte behöver ha den oron hängande över mig längre. Det är borta nu, jag slipper tänka så mycket och kan istället koncentrera mig på att leva. Slippa sova med två par byxor och fyra tröjor. Slippa förklara för barnen varför de bara få vara i ett rum och ha ångest varje gång man skulle gå på toaletten. Lättnaden av att komma hem till någon annan och känslan när man åker hem som gnager i en. En sjuk värld att leva i, hemskt att det varit min verklighet.
If I could write you a song,
And make you fall in love,
I would already have you up under my arm.
I used up all my tricks,
I hope that you like this.
But you probably won't,
You think you're cooler than me.
..och igår blev det lite för kallt så jag satte minsann igång elementen. Alla ni som verkligen känner mig måste förstå vilket stort steg det var för mig, låter väldigt löjligt men att leva i ett hem med 9grader en hel vinter gör en konstigt. Det tog emot men jag insåg snart att jag inte behöver ha den oron hängande över mig längre. Det är borta nu, jag slipper tänka så mycket och kan istället koncentrera mig på att leva. Slippa sova med två par byxor och fyra tröjor. Slippa förklara för barnen varför de bara få vara i ett rum och ha ångest varje gång man skulle gå på toaletten. Lättnaden av att komma hem till någon annan och känslan när man åker hem som gnager i en. En sjuk värld att leva i, hemskt att det varit min verklighet.
If I could write you a song,
And make you fall in love,
I would already have you up under my arm.
I used up all my tricks,
I hope that you like this.
But you probably won't,
You think you're cooler than me.
remember my name
Imorse var jag slapp och slö, full av huvudvärk. Just nu är det inte mycket bättre men jag tog mig i kragen och fick lite gjort iallafall. Handlat och lämnat av flickorna på dagis, helt otroligt vad det kan kännas jobbigt ibland. Nu sitter jag bara här och inväntar jobb som inte bli förrän 23. En aning störigt men ganska skönt att ha söndagen fri. Vi får väl se om jag får något gjort här hemma nu när jag för en gångskull är hemma själv.
Pratade med min fina vän idag som gav mig rådet att glömma och gå vidare. Omprioritera och gynna mig själv en smula vilket jag faktiskt tänker göra. För precis som han sa, -ju mer du ger ju mer tar dom ifrån dig.
Pratade med min fina vän idag som gav mig rådet att glömma och gå vidare. Omprioritera och gynna mig själv en smula vilket jag faktiskt tänker göra. För precis som han sa, -ju mer du ger ju mer tar dom ifrån dig.
In the night garden..
Somnade lite över sju brevid jolls i hennes säng igår. Både jag och flickorna var trötta så det blev en mycket tidigt kväll. Skulle egentligen försökt gå och handla idag men känner inte för det. Känner inte för något alls idag. Börjar jobba 23 ikväll så flickorna ska lämans också vid sju. Kanske kan ta tag i saker då. Blir matt av att bara tänka på det.
Måste skriva upp vad jag ska handla också, för de senaste gångerna har jag kommit ur affären med allt utom det jag gick dit för att handla. Trötthet gör mig tankspridd, och vart all denna trötthet kommer ifrån vet jag nog inte riktigt. Känns som om jag skulle kunna sova i dagar utan att ens känna mig utvilad.
Måste skriva upp vad jag ska handla också, för de senaste gångerna har jag kommit ur affären med allt utom det jag gick dit för att handla. Trötthet gör mig tankspridd, och vart all denna trötthet kommer ifrån vet jag nog inte riktigt. Känns som om jag skulle kunna sova i dagar utan att ens känna mig utvilad.
I wonder if I ever cross your mind.
Snuvad på konfekten.
Eller?
Det känns ledsamt. Jag blev uppriktigt sårad och känner mig fortfarande ledsen. Jag orkar inte bli arg, vad tjänar det till? Inget. På något sätt är jag inte förvånad. Men, ja. löjligt nog så känns det. Hade sett fram emot det. Ibland undrar jag hur det vore att inte hamna på andra plats jämt. Känns som om jag gjort det alltför ofta. Spelar tydligen inte heller någon roll att man erbjuder sig och försöker vara snäll. Folk trampar på en ändå.
Jag vet iallafall vad jag själv står, och att jag inte vill känna såhär igen. Jag får väl börjar på nya kula, vara ensam om det är det som krävs för att slippa känna sig såhär bortvald. Uppenbarligen gör jag något fel, kanske är det bara mig?
Tramsig som jag är just nu så kunde jag inte låta bli att fälla ett par tårar här på jobb. Att man kan känna sig så fruktansvärt ensam och liten ibland. ..
Idag har jag ont i själen.
Eller?
Det känns ledsamt. Jag blev uppriktigt sårad och känner mig fortfarande ledsen. Jag orkar inte bli arg, vad tjänar det till? Inget. På något sätt är jag inte förvånad. Men, ja. löjligt nog så känns det. Hade sett fram emot det. Ibland undrar jag hur det vore att inte hamna på andra plats jämt. Känns som om jag gjort det alltför ofta. Spelar tydligen inte heller någon roll att man erbjuder sig och försöker vara snäll. Folk trampar på en ändå.
Jag vet iallafall vad jag själv står, och att jag inte vill känna såhär igen. Jag får väl börjar på nya kula, vara ensam om det är det som krävs för att slippa känna sig såhär bortvald. Uppenbarligen gör jag något fel, kanske är det bara mig?
Tramsig som jag är just nu så kunde jag inte låta bli att fälla ett par tårar här på jobb. Att man kan känna sig så fruktansvärt ensam och liten ibland. ..
Idag har jag ont i själen.
Sol i sinne, Brun inne?
Idag känner jag inte igen min kropp. Inte igår heller. Det är något konstigt som hänger över mig, som gör mig orkeslös, har svårt för att äta, yr, tung i huvudet, ont i magen, svårt att andas. Emellanåt känns det som om en grävmaskinist flyttat in där inne och försöker ta sig ut genom skinnet. Jag har sovit dåligt och har svårt för att röra mig. Åhh, vad jag är gnällig!!
..och ibland blir vissa människor bara för mycket. De slutar aldrig, bara maler och maler om samma saker och tillslut orkar man inte lyssna. Just nu orkar jag knappt träffa människan för jag är trött på att höra hemma klistrade historier och attityden "åh-vad-jag-tycker-om-dig-hela-tiden-varje-dag-och-jag-är-alltid-glad-glad-glad-och-allting-är-jätte-bra-bra-bra". När det inte alls är så, när det inte alls funkar så och jag inte alls är omtyckt. Att allting är så himla bra tills jag vänder ryggen till, för då är jag helt plötsligt inte samma människa i personen ögon. Jag kan ju ärligt säga att jag inte alltid är den vassaste kniven i lådan, jag är inte perfekt och där kommer säkert ut en massa strunt ur min mun många gånger med. Men ja, just nu har denna människa trampat mig på tårna en gång för mycket. En smula trött på det faktiskt. ..
Haft mycket att göra på jobb ikväll, de tar tyvärr på de lilla krafter jag har. Sovit dåligt och uppe tidigt, vädret gör nog inte det hela bättre heller. En riktig gnällis är vad jag är idag. suck.
Jag älskar mina vackra barn <3
..och ibland blir vissa människor bara för mycket. De slutar aldrig, bara maler och maler om samma saker och tillslut orkar man inte lyssna. Just nu orkar jag knappt träffa människan för jag är trött på att höra hemma klistrade historier och attityden "åh-vad-jag-tycker-om-dig-hela-tiden-varje-dag-och-jag-är-alltid-glad-glad-glad-och-allting-är-jätte-bra-bra-bra". När det inte alls är så, när det inte alls funkar så och jag inte alls är omtyckt. Att allting är så himla bra tills jag vänder ryggen till, för då är jag helt plötsligt inte samma människa i personen ögon. Jag kan ju ärligt säga att jag inte alltid är den vassaste kniven i lådan, jag är inte perfekt och där kommer säkert ut en massa strunt ur min mun många gånger med. Men ja, just nu har denna människa trampat mig på tårna en gång för mycket. En smula trött på det faktiskt. ..
Haft mycket att göra på jobb ikväll, de tar tyvärr på de lilla krafter jag har. Sovit dåligt och uppe tidigt, vädret gör nog inte det hela bättre heller. En riktig gnällis är vad jag är idag. suck.
Jag älskar mina vackra barn <3
Play by your own rules.
Lägenheten börjar kännas som ett hem nu, och jag älskar min nya säng!!
Snart ska vi gå till dagis, börjar redan halv ett idag (...) men får också gå hem ikväll för en gångs skull! känns faktiskt ganska skönt. Dock inte lika härligt att jobba tre kvällar i rad. jaja, what to do.
Köpt rosenrot nu, ska försöka dra ner på intaget av koffein och taurin. Tror dock inte bara där felet ligger.. Men, vi får väl se om det hjälper, får väl ge det en chans.
Varför gör man bara inte sånt man bör göra? varför tar man inte tag i saker direkt istället för att ignorera det och tror att de ska försvinna av sig själv? Det behöver inte alltid gå så långt om man bara gjort något från början? Ibland är jag bra dum, dum, dum.
Känslorna försvinner, vad finns det kvar?
Mr nice guy?
Snart ska vi gå till dagis, börjar redan halv ett idag (...) men får också gå hem ikväll för en gångs skull! känns faktiskt ganska skönt. Dock inte lika härligt att jobba tre kvällar i rad. jaja, what to do.
Köpt rosenrot nu, ska försöka dra ner på intaget av koffein och taurin. Tror dock inte bara där felet ligger.. Men, vi får väl se om det hjälper, får väl ge det en chans.
Varför gör man bara inte sånt man bör göra? varför tar man inte tag i saker direkt istället för att ignorera det och tror att de ska försvinna av sig själv? Det behöver inte alltid gå så långt om man bara gjort något från början? Ibland är jag bra dum, dum, dum.
Känslorna försvinner, vad finns det kvar?
Mr nice guy?
..and so I drew a new face and I laughed.
Hade en underlig diskution med en underlig människa från polykemi idag:
Hon: Var är piccolon? (Engelska)
Jag: Huh?
Hon: JA, Var är pojken som ska ta mina väskor? (Titttar på mig som om jag är dum)
Jag: Hm, vi har tyvärr ingen personal till det, antingen har vi trappor eller hiss där. (Pekar och försöker att låta vänlig)
Hon: Men hur ska min väska följa med då? (något irriterad och oförstående)
Jag: Du får väl bära den precis som när du gjorde när du kom in. (Ler väldigt påklistrat)
Hon: Men trappan då? hur ska den komma upp för trappan till hissen? (SERIÖST, 4 Trappsteg)
Jag: Jag kan faktiskt bära den upp till dig om du vill det. (vill inte vara trevlig, vill inte vara trevlig, ler jätte stort)
Hon: Men sen då? (upprörd)
Jag: Jag kan bära den in i hissen också. (Låter nästan lite sarkastiskt, kan inte hålla mig)
Hon: Men hur vill du att den ska ta sig in i rummet då? (otrevlig och skitförbannad)
Jag: Precis på samma sätt som du bar in den? (tappar tålamodet)
Hon: Vill du att JAG ska BÄRA min egen väska? (Riktigt jävla förbannad på mig)
Jag: Den har väl hjul? (kunde inte hålla mig)
och hon drog åt sig sin väska och klampade med högljudda steh in i hissen skitförbannad och tycket nog att jag var världens otrevligaste människa. suck.
Hade gärna burit upp den om det vore så att människan varit trevlig från början, hur svårt kan det vara?
Idag känns det som om jag gjort allt här på jobb, inte allt jobb förstås men som om jag varit över allt. Jag har dessutom jobbat sen 10.30 och går av passet imorgon kl 14.00. Inget dåligt pass det inte. Jag har serverat i lunchen, varit i receptionen, haft eftermiddagsfikat, vikt tvätt, städat konferanssalarna, diskat, och haft underliga konversationer. Snart ska jag gå och kolla hur kylen ser ut och eventuellt fylla på den till morgondagen. Just nu vill jag bara hema och fortsätta med mitt skruvande och pyssalnde där hemma. Kommit en bra bit på väg och det börjar minsann att arta sig. Dagen den 24 börjar närma sig och det känns overkligt. Dagarna går upp och ned, mitt humör är bra bitvis och kanske är jag ett steg närmre mitt gamla jag?
I'm Yours.
Hon: Var är piccolon? (Engelska)
Jag: Huh?
Hon: JA, Var är pojken som ska ta mina väskor? (Titttar på mig som om jag är dum)
Jag: Hm, vi har tyvärr ingen personal till det, antingen har vi trappor eller hiss där. (Pekar och försöker att låta vänlig)
Hon: Men hur ska min väska följa med då? (något irriterad och oförstående)
Jag: Du får väl bära den precis som när du gjorde när du kom in. (Ler väldigt påklistrat)
Hon: Men trappan då? hur ska den komma upp för trappan till hissen? (SERIÖST, 4 Trappsteg)
Jag: Jag kan faktiskt bära den upp till dig om du vill det. (vill inte vara trevlig, vill inte vara trevlig, ler jätte stort)
Hon: Men sen då? (upprörd)
Jag: Jag kan bära den in i hissen också. (Låter nästan lite sarkastiskt, kan inte hålla mig)
Hon: Men hur vill du att den ska ta sig in i rummet då? (otrevlig och skitförbannad)
Jag: Precis på samma sätt som du bar in den? (tappar tålamodet)
Hon: Vill du att JAG ska BÄRA min egen väska? (Riktigt jävla förbannad på mig)
Jag: Den har väl hjul? (kunde inte hålla mig)
och hon drog åt sig sin väska och klampade med högljudda steh in i hissen skitförbannad och tycket nog att jag var världens otrevligaste människa. suck.
Hade gärna burit upp den om det vore så att människan varit trevlig från början, hur svårt kan det vara?
Idag känns det som om jag gjort allt här på jobb, inte allt jobb förstås men som om jag varit över allt. Jag har dessutom jobbat sen 10.30 och går av passet imorgon kl 14.00. Inget dåligt pass det inte. Jag har serverat i lunchen, varit i receptionen, haft eftermiddagsfikat, vikt tvätt, städat konferanssalarna, diskat, och haft underliga konversationer. Snart ska jag gå och kolla hur kylen ser ut och eventuellt fylla på den till morgondagen. Just nu vill jag bara hema och fortsätta med mitt skruvande och pyssalnde där hemma. Kommit en bra bit på väg och det börjar minsann att arta sig. Dagen den 24 börjar närma sig och det känns overkligt. Dagarna går upp och ned, mitt humör är bra bitvis och kanske är jag ett steg närmre mitt gamla jag?
I'm Yours.
As long as the wrong feels right..
Haft ett par dåliga dagar, lättirriterad som sjutton och därför går precis allt i stöpet. Inte satsat helhjärtat och det syns och märks. Känner inte för något längre. Jag går åt ett håll och livet ett annat just nu, jag vet vad jag ska göra, säga och vara men får det inte ur mig. Vissa saker är inte upp till mig längre, jag är trött på att erbjuda hela mig själv, min hjälp och mitt hjärta och inte få något för det.
Jag visste vad jag behövde göra, det fungerade inte så. Jag testar något nytt, det måste hända något snart..
Kanske en gammal vana kan ändra i mönstret.
Dagen idag gick inte som planerat, redan halv ett inatt började nikkan att få ur sig en massa, både på täcke, kläder och snuttefilt. Det blev inte heller bättre utmed natten. Väl imorse mådde hon betydligt bättre men då vaknar jolls med brännande panna. Jag hatar att ringa jobb, men vad ska man göra? Hatar att saker jämt inte blir som jag vill att de ska vara. Idag skulle jag få mycket gjort, idag skulle jag kanske ändå få lite färdigt men som vanligt så är det alltid något. Det gör mig så frustrerad, jag vill så mycket men blir så kvävd, så fast i allt detta. Jag vill inte ha det såhär, om ändå...
Jag hatar dig för det du gör mot mig..
Jag visste vad jag behövde göra, det fungerade inte så. Jag testar något nytt, det måste hända något snart..
Kanske en gammal vana kan ändra i mönstret.
Dagen idag gick inte som planerat, redan halv ett inatt började nikkan att få ur sig en massa, både på täcke, kläder och snuttefilt. Det blev inte heller bättre utmed natten. Väl imorse mådde hon betydligt bättre men då vaknar jolls med brännande panna. Jag hatar att ringa jobb, men vad ska man göra? Hatar att saker jämt inte blir som jag vill att de ska vara. Idag skulle jag få mycket gjort, idag skulle jag kanske ändå få lite färdigt men som vanligt så är det alltid något. Det gör mig så frustrerad, jag vill så mycket men blir så kvävd, så fast i allt detta. Jag vill inte ha det såhär, om ändå...
Jag hatar dig för det du gör mot mig..
