Idag känner jag inte igen min kropp. Inte igår heller. Det är något konstigt som hänger över mig, som gör mig orkeslös, har svårt för att äta, yr, tung i huvudet, ont i magen, svårt att andas. Emellanåt känns det som om en grävmaskinist flyttat in där inne och försöker ta sig ut genom skinnet. Jag har sovit dåligt och har svårt för att röra mig. Åhh, vad jag är gnällig!!

..och ibland blir vissa människor bara för mycket. De slutar aldrig, bara maler och maler om samma saker och tillslut orkar man inte lyssna. Just nu orkar jag knappt träffa människan för jag är trött på att höra hemma klistrade historier och attityden "åh-vad-jag-tycker-om-dig-hela-tiden-varje-dag-och-jag-är-alltid-glad-glad-glad-och-allting-är-jätte-bra-bra-bra". När det inte alls är så, när det inte alls funkar så och jag inte alls är omtyckt. Att allting är så himla bra tills jag vänder ryggen till, för då är jag helt plötsligt inte samma människa i personen ögon. Jag kan ju ärligt säga att jag inte alltid är den vassaste kniven i lådan, jag är inte perfekt och där kommer säkert ut en massa strunt ur min mun många gånger med. Men ja, just nu har denna människa trampat mig på tårna en gång för mycket. En smula trött på det faktiskt. ..

Haft mycket att göra på jobb ikväll, de tar tyvärr på de lilla krafter jag har. Sovit dåligt och uppe tidigt, vädret gör nog inte det hela bättre heller. En riktig gnällis är vad jag är idag. suck.



Jag älskar mina vackra barn <3