På tal om att brinna. Eller vad man ska säga. Så läste jag en bok igår, eller en del utav den iallafall medan jag satt och drack mitt the här på jobb. Jag läste om harajuku-moment. Alla borde läsa om det. När man går i slentrian under flertalet år i samma spår utan anldening. Man gör inget åt saker.Trots att man gör sig själv illa så är det ett trygghets moment. En dag, får något en att ifrågasätta varför. Att man måste hitta det inom sig innan man kan hitta drivet till saker. Att man måste få den där lilla knuffen som får en att bestämma sig. Eller som får hela kroppen och varenda liten cell att känna jäklaranamma-så-ska-denna-svensk-också-lyckas. Utan att ge upp så lätt på vägen. Tänka sig! Jag fick en liten knuff idag som fick mig att sätta mitt sinne till rätt stäming. Som fick mig att bestämma mig att nu är det dags. Jag blev arg. Sen ledsen. Sen insåg jag egentligen varför. Jag kände så för att jag visste att det var rätt. Samtidigt som ingen annan har rätten att sätta sig på mig. Jag började ruva på min lilla plan redan igår. Idag insåg jag att jag måste göra något åt det snarast. Lätt som en plätt, bara att sätta igång? Ska bara.. Komma ifrån jobb först!