Någon annans problem.

Det finns en massa jag borde göra, men det står faktiskt kvar. Smutsen förökar sig istället för att flytta på sig, disken diskar inte sig själv och tvättmaskinen tvättar inte mina kläder. Men jag orkar helt enkelt inte, idag har jag inte gjort ett jota och känner mig ganska nöjd med det. Imorgon blir det jobb, sen är jag ledig ytterligare två dagar, härligt.

Varför kan någon som känns helt rätt vara så himla fel? Varför drömmer man sig bort när man vet? Åh, finns inget att göra. Tänka på annat, gå vidare. För jag funderar verkligen mycket på det, hur allt ser ut sen? Hur ser det ut när vardagen blir den samma och vad ska jag göra? Jag tvivlar på mig själv, jag vet vad jag vill men när det inte funkar så, vad gör jag då? Sätter jag mig i samma båt igen trots att jag vet? Svårt att svara på, känner mig förvirrad.

Igår, vad ska jag säga? Vi var på straden, jag brände av mitt skinn på ryggen trots solskyddsfaktor 50. suck. Ska vara jag till det. Inte ens barnen blev brända, men visst. Det slår aldrig fel.




Det bästa utav mig finns djupt i mina sämsa sidor.


För alla dom.

Standen idag, älska vädret. Älska ledighet och känslan i luften.






the sun is shining.

Ny dag. Måndag. När klockan ringde halv sex imorse var den på tok för tidigt för mig, fick dock masa mig upp ur sängen och fortsätta på mitt lilla 24timmars pass. Inte mycket till sömn inatt, vem ringer klockan fyra och frågar om vi säljer frukost? Igår fick jag prata av mig, efter min lilla incident med diskmedlet så dök Annika upp, ibland är det skönt att prata med någon som förstår. Fick en massa gjort igår också, så idag kan jag förhoppningsvis kanske ta det lite lungt, inget jag är så säker på men vi får väl hoppas! Solen skiner och jag känner mig lycklig, efter klockan två har jag två dagars ledighet som väntar på mig och jag kan knappt bärga mig att få sluta!

Whatever,

Min inställning till allt är just nu väldigt platt. Jag känner liksom ingenting. Jag orkar inte bry mig om bullshit och jag försöker vara så ärlig som möjligt men då blir det bara fel. Så just därför vill jag vara väldigt platt. Väldigt neutral. Folk sviker ändå, jag försöker så gott jag kan men det är aldrig nog för vissa människor. Egentligen ska jag bara hålla munnen stängd och kanske enbart lyssna. Inte yttra mig eller ifrågasätta och definitivt aldrig upprepa. Men vad är det för liv? Nej, då får det va. Just nu är jag väldigt förvirrad, undrar vad jag gjort för fel? Tydligen en massa eftersom jag står ganska ensam just nu och jag är abslout inte rädd för att erkänna det. För uppenbarligen är det något, och jag har egentligen ingen aning. Vilket gör mig väldigt ledsen, då jag anser att jag iallafall har försökt vara där och ställa upp, men en dag så slutar det ringa. Jag vet inte, jag känner mig bara ledsen och otoligt ensam. Var är alla när jag håller på att gå in i den berömda väggen?

cut my life into pieces.

Det är söndag idag. Söööndag. En dag då jag inte alls vill sitta på jobb. Jag vill bara var hemma, mysa i soffan med kidsen och slänga ihop lite mat. Har inte varit hemma sen i onsdags och imorgon blir det väl inte mycket av det heller, eftersom jag ska jobba då med. Första ledighet på tisdag efter att ha jobbat 8 dagar i rad. Man ska väl inte klaga, det blir ju bra med pengar och så, men just nu vill jag bara vara hemma. Något speciellt med söndagar som gör att det är mysigt att vara hemma, en vilodag helt enkelt. Jag borde verkligen vara hemma, men det blir jobb nästa söndag likasåväl som denna. åh, ibland skulle man haft 9-5 jobb mån-fre. Men hur kul vore det? Ingenaning egentligen, har aldrig haft ett.

Ibland beter sig vissa människor underligt, har ni märkt det? Ibland så försöker man vara rak och ärlig, men vad tjänar det till? Det bara slår hål på den förbannade bubblan man skapat åt sig själv och sanningen blir slängd som en örfil i ansiktet. Fast samtidigt är det bra att veta, man slipper leva i ovisshet och egentligen är det ju bäst att ta den där örfilen direkt, den lär ju komma förr eller senare. Men när man nu tagit den, när man nu känt av den och beslutat sig för att glömma den, varför fortsätter det då? Varför försvinner allt inte under en sten och glöms bort? Precis som om det aldrig funnits? Varför blir allt precis som vanligt ändå? Fortsätta som inget har hänt. Hm. Ja, jag orkar inte grubbla. Jag har iallafall glömt och gått vidare, vad du än gör för står för dig.

The way you are.

Suck, ibland borde jag inte vara så slö som jag är just nu men jag kan helt enkelt inte hjälpa det. Jag har en massa att göra men kroppen lyder inte. Jag bode, jag ska men jag vill helt enkelt inte. Det är väl precis så det är, viljan verkar vara som bortblåst. Kan tänkas att det det beror på de besked jag fått på senare. Eller helt enkelt på att det varit lite väl mycket en tid. Men det hoppas jag att det snart blir ändring på. Vi får väl se.
Jag borde verkligen göra klart det sista på listan nu så jag slipper det imorgon, för jag känner redan att jag inte alls kommer vilja det imorgon. Jag borde. Nej, nu får jag allt sätta fart.


Värdelöst är det.

"hur jävla mycket skriver du människa ? ingen kommenterar ju det för fan så värdelöst är det" Fin kommentar, jag skriver inte för din skull eller någonannans, jag skriver för min egna skull och ingen tvingade dig att läsa om det nu är så jävla värdelöst. Patetiskt bara att du inte vågar stå för din kommentar.

Jaja, har människor inget bättre för sig?

Idag är jag trött och seg, det blev sent igår och tidigt idag. Jag hoppas det regnar hela helgen, tyvärr. Eftersom jag ska vara på jobb. Är en smula irriterad på flickornas dagis också, det tog exakt 41 minuter efter att jag lämnat av dom så ringer dom från nattugglan, tydligen var nikky sjuk. Okej, hon var dock varken dålig igår eller när jag lämnade av dom. Antingen är personalen över känsliga eller så fejkar mina barn eftersom de vet att mormor kommer och hämtar dom om de hostar lite extra. Barn är inte dumma inte. Tror det är en mix av båda.
Nej, jag får väl gå och fixa med helg-görs listan. Suck.

Du är förvirrande!

Okej, nä men visst, ja, allt känns väldigt förvirrande just nu. Jag vet inte vad jag ska tänka eller tycka om saker&ting, Inget går ihop. Inte som det borde. och du svarar inte? varför? jaja okej, men ja, jag borde inte. Jag borde släppa, jag veeeet. Men fan, ja nä men. Väldigt mycket men. Vad händer nu då? Jag vet ärligt inte vad jag ska göra, vilken sida jag ska stå på och hur jag ska gå tillväga. Hur ska jag fixa det? Åh, så många frågor, så få svar. Tänk om man bara kunde ringa någon och få det exakta tillvägagångssättet. Ibland vore det bra, ibland hade jag behövt det. Jag får väl avvakta. Prata, hjälper det? Spelar det någon roll från vem det kommer? Jag förstår att detta inte hänger ihop, är säkert väldigt rörigt men med så många inblandade är det bäst att inte säga alltför mycket. För vem vet, saker och ting kan gå i lås, inte allt, det har jag fått bekräftat. Men vill jag fortsätta det jag påbörjat trots att jag vet att det inte finns något slut? Åhhhh. Beslutsångest.

ge det till dom..

Måndag morgon, undra varför det just det är måndagen man föraktar? Antagligen för att helgen är över och en bra bit till nästa. Men om jag ska vara ärlig så tycker jag inte att måndagar är så hemska, för vet vad som är värre? Att jobba fredag, lördag och söndag. Det är värre för då vet man att alla andra är lediga, och man själv måste jobba. Ash, nog pratat om måndag. Bara för att jag sitter här och hyllar måndagen så kommer det säkert bli en dålig dag. Nog med min hemska självömkan också, den klär mig inte. Det klär ine mig att snäsa av alla och ha allmänt tråkig attityd. Men han på tåget förtjänade dock det, likaså mina grannar. Alltså, okej att smälla i dörren men inte 200ggr per dag fram till 2 på natten och när min lampa i hallen trillade ner igår så betyder det krig. Och den skumma snubben på tåget. Först sa han åt mig att jag skulle hoppa av med barnvagenen i Ystad för annars fick han inte ut sina grejor, inte mitt problem fick han till svar. Sen stod han 3 centimeter från mitt huvud och skrek "ursäka mig" 5ggr och jag bara stirrade på honom, jag lyssnar sa jag. Då börjar han dra i sina jävla kartonger så jag höll på att trilla av stolen. Alltså, något som jag verkligen hatar är när främmande människor rör mig, det är fan det värsta som finns så jag blev väl tokig. Jävla idiot, skrek åt han att han kunde väl förfan fatta att han kunde för i helvete be mig flytta på mig om det var det han fucking menade. Var han helt jävla trög i sitt stora tomma jävla huvud eller? Sjukt underliga människor det finns, och sen det jävla smset på det. Ge upp, det är över, förbi och det finns inte mer. Inget finns för jag har lagt ner verksamheten. Vad finns det för mening när det ändå aldrig händer något och allt bara blir fel? Jag är fel, mitt liv är fel och allt jag rör vid blir fel. Då låter jag det va istället, sopar det under mattan och suddar ut allt. Idag börjar jag på ny kula, idag blir det jobb och jag gillar inte alls att det regnar. Smällar man får ta antar jag.



När du är som alla andra vet
sliten, stel och slö
och ligger dränkt med samma gamla smet
lägg dig ner och dö
har du just nu skrivit ditt avskedsbrev
och allt upp och ner
och livet känns precis som en gatusten
res dig upp och lev


..med ett 91 ton tungt samvetsklister

Äntligen är det söndag, äntligen är denna vidriga veckan över. Eller ja, helgen var väl ändå hel ok. Spenderat mesta tiden med flickorna, vädret har varit bättre än vad man någonsin skulle kunna önska sig och vi har fått kommit ut från vårat krypin. Fast ändå, resten av veckan kan slänga sig i väggen. Jag vill inte kännas vid den och blundar för den, den borde bara raderas ur mitt minne och aldrig ha hänt. Men jag håller fast med mitt vanliga tjat om karma och ödet, uppenbarligen så var detta inte meningen. Det var som vanligt inte vad jag helst skulle velat men antagligen så finns det väl en anledning till varför. Men nu funderar jag på vad jag ska göra, vad som egentligen måste göras. Idag måste det bara tvättas och städas men vad händer sen? Är detta min vardag? Är det såhär det ska vara nu? Nej, det hoppas jag verkligen inte. Gör mig lycklig ? Jag behöver något att klamra mig fast vid och något som får mig att må bra. Detta funkar inte, detta kan inte vara vad karma tänkt ut åt mig, inte efter allt jag slitit med. Det måste finnas något mer, men när? Gärna nu. Snälla? Man borde få bestämma vissa saker själv. Mina val verkar vara utom kontroll, långt borta att jag knappt ser dem.
En ändring. Undra hur många som säger det varje dag? MEn jag borde verkligen försöka, är rädd att jag går under annars. Eller nej, det är jag inte. Det finns inte, att gå under. Inte i min värld. Hm, vad händer nu ? Jag borde sova, men jag tror inte kan. För mycket tankar. För mycket av allt. Rensa mitt huvud och sova. Jag får tacka för mig, och varje dag frågar jag mig själv vart du är när jag behöver dig?

kan man inte slå dom så får man väl gå med dom..

Whatever.

Jaha, det är så jäkla varmt ute och var sitter jag? åhhh, jag tror minsann det blir stranden efter jag plockat upp kidsen imorgon. Köpa en spann med spade till dom och bara njuta. Antagligen kommer det inte alls bli lika varmt imorgon, bara eftersom jag är ledig då. Åhh, jag har ju hela helgen ledigt med :) Blir att grilla lite hos mamma, härligt för flickorna att kunna springa ut och in som de själva vill.

Jordnötter, jordnötter, jordnötter. jag har snöat in på jordnötter. Väldans gott, en öl till det? Kanske ett glas vin? Jag är inte svår. Ska det bli så här tjusigt väder i helgen så är jag på. Om man skulle fått gjort det sista då, hoppas tiden går snabbt fram till elva så att det genast kan bli ny dag! :)

Call all you want, but there is no one home.

Idag var jag först förbannad, förbannad för att de ringer från dagis för varje lite struntsak. Lite varm betyder tydligen att de måste hem. okej fine, det kan jag väl ta. Barnen sätts först, okej. Men sen, ringer till varenda kotte man känner och ingen kan. jaha, vad gör man? Ingen som kan ta ens pass. Jaha. nejmen visst. Så bra då, att jag inte kommer ifrån jobb heller. Fick äntligen mamma att ta dom, tack så himla mycket. Guldvärd! Började lugna ner mig, kommer ner till datorn och hittar ett mail. "Skärpning!" Hm? Bara jag? jajamenvisst, gå här och le åt mig hela dagen och sen ska jag skärpa mig. Jag ska tydligen göra allt. Jaja, förbannad igen. Allt allt allt allt. Men det rann av mig nyss, allt rann av mig på ett kick när jag fick höra detta. Jag vet precis hur det är och jag kände en kall rysning genom kroppen. Det händer inte. Det finns ingen värre. Det finns alltså absolut inget värre. Ingen ska behöva gå igenom det. Jag vet, tro mig. Jag vet hur det är att tvivla på sig själv, tro att man är något man inte är, tro att man aldrig räcker till. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag finns här iallafall, för jag vet.

Jag har minsann varit duktigt både igår och idag, Inget mat efter klockan sex, bara frukt. Var ute och gick i 1½ timme med barnen igår. Åt mina 3 ägg till frukost med lite gröt. Kanske pågod väg till bättre matvanor. En tonfisksallad blev det igår också. Samt bara simpelt och gott kranvatten. Kanske kanske kan detta gå trots att jag inte har allför mycket tid till att bege mig till gymmet som jag borde ha. Kanske. Vi får väl se. Knappt har jag skinn på fingrarna heller. Jädrans Cillitbang, tydligen så effektivt att skinnet hängde med smutsen. Härligt. Mina fingarar är ju inte alls obehagliga. Neeejdå. Braaa. Nej, nu får jag väl jobba vidare. Då.