Min inställning till allt är just nu väldigt platt. Jag känner liksom ingenting. Jag orkar inte bry mig om bullshit och jag försöker vara så ärlig som möjligt men då blir det bara fel. Så just därför vill jag vara väldigt platt. Väldigt neutral. Folk sviker ändå, jag försöker så gott jag kan men det är aldrig nog för vissa människor. Egentligen ska jag bara hålla munnen stängd och kanske enbart lyssna. Inte yttra mig eller ifrågasätta och definitivt aldrig upprepa. Men vad är det för liv? Nej, då får det va. Just nu är jag väldigt förvirrad, undrar vad jag gjort för fel? Tydligen en massa eftersom jag står ganska ensam just nu och jag är abslout inte rädd för att erkänna det. För uppenbarligen är det något, och jag har egentligen ingen aning. Vilket gör mig väldigt ledsen, då jag anser att jag iallafall har försökt vara där och ställa upp, men en dag så slutar det ringa. Jag vet inte, jag känner mig bara ledsen och otoligt ensam. Var är alla när jag håller på att gå in i den berömda väggen?