Jag har alltid varit mån om att söndagar ska vara min vilodag, speciellt då jag jobbat helg och söndagarna är mardrömsliknande mag-sårs dagar. Denna söndagen, efter ett sånt där monsterpass, har jag dock varit ute på långpromenad med tjejerna, tvättat, städat, diskat, badat barn, lagat mat, etc. plus en jäkla massa plugg på det. Skrev precis ett prov, med full pott och påbörjat uppdrag nummer två och med förhoppningen att bli färdig med det ikväll. Jag kan inte för mitt liv förstå vart orken kommer ifrån. Jag kommer antaligen köra slut på mig själv förr eller senare men jag måste detta. Jag är trött på att fälla tårar över scheman som aldrig överenstämmer med mitt egna liv. Att lirka fram lösningar på allt och vända ut och in på mig själv för att allting ska gå ihop. Därför måste jag, det är väl där jag finner kraften. Jag är så nervös också inför en del grejer, jag önskar verkligen att jag hade mer stöd. Att jag hade någon att vända mig till, mest av allt hoppades jag att jag aldrig skulle behöva hamna i denna situationen överhuvudtaget. Vad gör man när man inte orkar längre? När man inte vill? Jag anser mig själv inte ha det alternativet, men jag tänker ändå tanken. När det blir för mycket, vad gör man då? När man tar itu med sak efter sak, men det aldrig tar slut. Kommer solen efter regnet?