Allting känns som ett virrvarr, jag kan inte bestämma mig men ändå finner jag inte tålamd att vänta. Dessutom vet jag inte vart jag har människor runt omkring mig eller vart jag ska vända mig för att få något slags råd, i vad jag bör göra. Vad gör man när luften inte räcker till? När man ingenting längre vet. Det känns som om jag befinner mig i någon slags bubbla av ovisshet, där jag bara svävar omkring utan någon tidsuppfattning eller en aning om varför jag hamnat där. Ibland vill jag bara släppa precis allting, stanna under täcket och gråta mig till sömns och hoppas på att dagen jag vaknar är något bättre & att alla beslut är tagna. Men det fungerar inte så, jag måste bestämma mig. Innerst inne så vet jag vad jag bör göra, jag ska bara övertyga mitt hjärta om det med.