I loved you first.

Jag vill inte vara här, jag vill inte ta tag i min inventering och alla andra papper. Jag vill inte städa konferans-salar och jag vill inte vara trevlig. Jag vill vara hemma, dra täcket över huvudet och gråta tyst för mig själv. Världen är grym och jag vill glömma bara för en liten stund. Jag är trött på att springa i motvind och uppförsbacke. Jag är trött på att inte våga känna sig lycklig över saker då det genast går åt skogen och jag är arg på mig själv just nu. Jag vill inte detta, jag vill inte att det ska vara såhär. Tårarna är aldrig långt borta och jag känner mig känsligare än någonsin. Minsta lilla och jag känner hur det trycker på bakom ögonen. Besviken på mig själv. Så fruktansvärt besviken på mig själv. Fan Tina. Fan.

At the end of the day, I still want you.

Saker blir aldrig som man tänkt sig. Ibland vet jag vad jag vill, och jag vill ofta så mycket att allting blir fel. Ibland när precis det jag vill håller på att hända, då backar jag. Känner mig osäker och vet inte alls. Just nu har jag många bollar i luften, och ofta brukar det sluta med pannkaka. Det börjar alltså röra sig mot pannkakan, och jag vet inte om jag vill det ännu en gång. Som så många andra saker rinner det ut i sanden, struntar i det helt istället. Varför ska det jämt vara så svårt?

Inte heller blev det en dag med Lina&Maya, tjejerna och jag drog till skurup istället och stötte på en mycket underlig tågkonduktör. Dessutom var tågen packade och folk stod som sillar, helt fantastiskt hur lite respekt folk visar mot varandra när det gäller att få en sitt-plats på tåget. Sen åkte vi hem igen, inom pajjan&cornelia för att mata katterna, handla och sen lördagsmys i soffan. Underbart med popcorn, tomtedricka, pussel och lite bolibompa. Sen blev det sängen för oss alla tre, kvart över åtta låg jag och antagligen snarkade i min säng. Idag är det jobb och jag är mycket hungrig, min elaka syster vägrar hämta McD till mig så jag får väl skrapa ihop en macka att käka till middag. Spännande söndag det här.

I know everything happens for a reason, sometimes I wish I knew what that reason was.

I just could'nt.

Allting är över, jag har lagt det på hyllan och där får det stanna. Aldrig mer, lätt att säga och lika lätt att glömma. Nåja, nu är det förbi, jag känner mig kall och ska försöka fortsätta med det. Sysselsätter mig med annat, tänker på annat och unnar mig själv något för engångsskull. Det blir dock en hård månad, 25 långa dagar kvar. Vi får väl se, jag har klarat det förr.

idag var vi uppe tidigt, ner och handlade lite bullar och alla morgonbestyren blev färdiga fort. Vilket resulterar i mycket tid till att göra ingenting, vilket jag behöver. Snart ska vi cykla upp till dagis och sen ska jag vidare mot jobb. Det blir ett kort pass, endast nio timmar. Tjejerna blir alltså hämtade tidigt imorgon och då blir det en sväng med Lina&maya. Myspys. Sen är det jobb på söndag igen, vilket jag inte ser framemot. Men även det ett hyfsat kort pass, dock inkluderar natten i det också. Sen ytterligaren en lång vecka framför mig, jag vill inte?

Nu skulle jag kunna tänka mig att vila ögonen en stund, men av erfarenhet vet jag att det bara blir värre. Ibland tror jag att jag är så trött för att jag har för mycket i huvudet. En olycka kommer sällan ensam, det gör mig orolig och trött. Man borde inte tänka så, tur jag har tjejerna som får mig på så mycket bättre humör och låter mig glömma. Nu ska jollan och jag pussla, snart ut mot cyklen. Jag hoppas verkligen inte det börjar regna..



I used to miss you alot.
But you didn't seem to miss me,
so I stopped missing you.

...

you're young, not married. so go with the flow, laught lots. use manners. try something new, kiss him already. trust your feelings, spend your cash. introduce your self, take a chance. study hard, seek happiness, regret nothing. don't laugh at peoples dreams, wish. challange yourself. Take pictures, appreciate memories. dance in your underwear. don't gossip. learn from the past. dress up, then take your clothes off.

In my head.

Ögonen går i kors, jag är så trött att jag knappt förstår det. Hela dagen har varit en långt uppförsbacke, att komma från jobb hjälpte inte det heller, idiotbussjävel var inställd. Gå ner med tjejerna, spännande. Dom fick sitta på cyklen, tur var hade jag den med mig. Alla olika känslor idag har gjort mig slutkörd, började dagen med att larmet gick igång. Andra gången denna veckan? När jag hörde det trodde jag inte det var sant, svor för mig själv. Denna gången var det iallafall inte mitt fel, men så klart var det jag som jobbade. Sängen kallar på mig nu, högt. Men flickorna behöver mat i magen, antar att det bara är att samla sig och ta tag i middagen. Vilken dag, saknar ord.

I may look calm,
bur in my head..
i've killed you three times.

Tomt.

Jag vet inget alls. Så känns det i mitt huvud idag. Jag vet inte vart jag står och allting har lagt sig som en hinna över mig som gör det omöjligt att överhuvudtaget röra sig. Jag vet inte om jag ska blir ledsen, låta tårarna rinna eller om jag ska känna mig lättad. Det var ett så hårt besked, framförallt så plötsligt. Från att ena stunden är allt bra till att krashlanda in i väggen. Man försöker hålla upp fasaden, men bakom rasar huset. Jag vill inte ens tänka på det, varför kan man inte bara radera saker i huvudet lika lätt som på en telefon? Sen så hade det varit över, smärtfritt och bra. Men det är väl det som är meningen med allt detta, att det just är smärtan man ska behöva känna.


Imorgon kommer tjejerna hem, jag saknar dom. Det har varit ensamt i lägenheten och jag är så dålig på att ta hand om mig själv när dom inte är där. Dom ger mig energin till att ta vara på saker, att laga middag och inte bara slänga ner ett par salta pinnar och hoppas på att magen inte kurrar. Det ska bli skönt att ha dom hemma igen.
<3

Jollan's dag!

Idag är det stora tjejen jolly's födelsedag. Tyvärr fick hon vakna upp på dagis, men lika glad för det var hon eftersom hon fått vara kung hela dagen. Dessutom serverades det glass efter mellis, allt bra att va på dagis ibland. Sen gick vi och fika med fina Cornelia på Hartmans. Jollan fick välja något gott och vi satt där en stund och mumsade. Sen blev det lekplatsen en kort stund, sen handla för att gå hem och fixa tårta. Tyvärr vad det tufft att fylla år och medans jag slängde ihop en tårta så somnade jollan i soffan! Inte lätt att vara stor tjej nu, så vi bestämde oss för att gå över till Moster Madde och käka upp den, eftersom annars blev det nog försent att vänta på att dom skulle dyka upp. Nu ligger mina änglar och sussar sött, jag ska försöka ge mig an disken, och tvätten och allt det andra trista. Lika bra att få det gjort antar jag.




Idag känns allting bättre, dock har jag inte haft många minuter ensam. Lika bra att gå och lägga sig då alltså, så jag slipper det. Lite fix sen blir det sängen, en lång dag imorgon!

...

Fanfanfanfan på allt. Jag har sveriges sämsta humör ikväll och känslan att jag inte vill mer sköljer över mig gång på gång. Varför ska det jämt och ständigt vara såhär. Jobbar jag inte så är det något annat, alltid är det väl något? Dessutom så grämer jag mig mer än någonsin, jag funderar och funderar och får aldrig ihop pusslet. Hur kan man gå ifrån något suveränt till en brevlåda? Ungefär så känns det. Ledsen och arg, förbannad på hur allt kunnat bli såhär trots att jag säkert är den felande länken som vanligt. Jag vet, och har alltid vetat. Men just nu, fan. Jag vill detta, men nej. Kunde lika gärna jobbat. Då är det illa.

Jag vet inte vart jag ska bli av, vill få gå och lägga mig nu. Känner hur det trycker innanför ögonlocken, tårarna vill ut. Jag vill bara få vara ensam. Ensam med allt. Somna in, glömma för en stund.

I'm not the one.

Cyklade hem igår och la mig bums i sängen, somnade som en sten och när klockan ringde halv åtta imorse så kände jag mig utvilad. Drog igång en maskin tvätt, stack till gymmet för att sedan cykla vidare till willys och handla. Hem snabbt, packa upp och sen vidare för att lägga mig i solariet. Efter 15 min var jag påväg upp för alla backarna mot dagis för att hämta upp världens bästa tjejer vid tio. Vi har varit hemma sen halv elva och jag har parkerat mig i soffan med lite kaffe. Luften gick verkligen ur mig när jag kom hem och nu skulle jag nog kunna sova en stund. Men blir nog bara ett par minuter till, sen beger vi oss nog ut på innergården och stannar där. Ledig dag och jag ska inte göra mer än vad jag behöver.

säg det med en glass.

Nu får jag snart lov att gå hem, en timme kvar sen så är jag påväg. Dock till en tom lägenhet, vilket känns mindre roligt. Ser liksom inte meningen till varför det skulle bli på det här viset, när det kunde blivit så bra. Mycket man inte förstår. På jobb idag har allt gått bra, tror det är för att jag vet att jag får lov att bege mig hemmåt redan ikväll. Sen har jag minsann en ledig dag imorgon, ska inte göra ett dyft mer än att befinna mig i solen, har en liten fundering på om jag skulle köpa en liten pool till tjejerna. Kan nog vara mysigt, vart jag ska få vattnet ifrån är en annan femma. Vi spenderade söndagen på innergården med syster/moster och tjejerna fick cyklat, då dom båda var på en smula dåligt humör så blev det visserligen inte mycket cyklande.
Påbörjat en del viktiga saker, saker som jag dragit mig för att ta itu med men som faktiskt en viss människa fick mig att inse att det måste göras. Det kommer alltid något gott ur allt ont.

Är det nonchalans du bara har att ge, så är det minsann det enda du ska få.

Sunny day!

Jag har nog en riktig tur dag idag, eller ja, jag har iallafall haft en smula tur och kanske snarare inatt? Plånboken hittade jag imorse, den låg i vagnen som stod nere i trapphuset? Dessutom, när jag skulle hämta mina cykel så upptäckte jag att jag inte alls låst den igår. Braa Tina, att du har huvudet med dig jämt.
Mycket som händer och sker runt omkring, mycket jobbigt och få bra saker. Mister lusten och tappar koncentrationen, tur solen lyser på mig så jag kan se ljuset i tunnlen. I lördags kändes saker och ting bättre, jag började se framåt och kanske skulle detta ordna upp sig nu. Ivarjefall lösa mycket. Men det visade sig idag att det skulle ta himla tid, mer tid än vad jag räknat med och som jag inte alls är så sugen på att vänta ut. Vi får väl se om jag håller hoppet uppe tills dess, känner jag mig själv kommer det vara dåligt med det.

Singin' sweet songs.

Sitter här på jobb med två feta högar med fakturor som ska sorteras & sättas in. Känner mig inte alltför motiverad måste jag säga. Dessutom tycks jag inte bli av med det förbannat dåliga stämningen och attityden jag ligger inne med. Allting rullar på dagtid när man spenderar den med tjejerna, men så fort jag blir lämnad ensam med mig själv så går det utför, nedför? Jag trivs inte i mitt egna skinn, känner mig obekväm och fruktansvärt rastlös. Tankarna skenar iväg och det enda jag har lust med är att sova så att jag slipper uthärda en endaste minut till av den dagen. Precis som om jag går och väntar på något som aldrig kommer, och inte vet vart jag ska bli av förrän det väl har kommit. Men vad är det jag väntar på? Vad är det jag tror ska hända? Sen den evinnerliga tröttheten som sköljer över mig jämt och ständigt. Outhärdligt, spelar ingen roll om jag stjälper i mig en halvliters redbull, jag somnar på den med.

Ja, ett antal timmar kvar. Känns som en hel evighet tills jag slutar imorgon vid två, tiden går dock fort efter att man passerat åtta snåret. Jag får väl försöka sysselsätta mig, fakturorna tar väl sin beskärda del av tiden.
En kopp kaffe sen så jäklar. Eller inte. Vattna blommorna kanske?

Jag gillar uppmärksamheten, frågan är om jag skulle tänka mig att ta det längre? Antagligen inte.

forever you say?

Jag grämer mig och känner att jag är bitter på livet, inget går som jag vill och det mesta verkar faktiskt gå åt skogen. Jag försöker tänka framåt, på karma och ödet. Att det finns en mening med allt detta, men jag kan verkligen inte förstå vilken. Har svårt att se varför allt detta händer, om och om igen dessutom. Hamnat i en ond cirkel som jag inte kommer ur, jag har inte en aning om vad jag sysslar med och vad jag utsätter mig själv för. Jag gör nog allt lite värre än vad det kunde vara, men jag kan inte hjälpa det. Jag vill bara spola tillbaka tiden och antingen göra allt detta ogjort eller bara helt enkelt göra rätt. Tänk om jag någon gång kunde göra rätt?

What goes around.. ?

Totalt jäkla utpumpad är vad jag känner mig denna, onsdagsmorgon? Jag har ingen alls koll på dagarna denna veckan ,hur jag jobbar eller vart jag ska vara. Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag känner mig så trött i kroppen, jag jobbade trots allt inte mer än 5 timmar igår och natten såklart, men brukar inte känna såhär. Inte den blekaste hur jag tog mig upp ur sängen imorse heller, har inte ett minne av att klockan ringt och det skrämmer mig en smula. Fullt hus på contan idag iallafall, och om jag har räknat på det rätt kommer jag spendera ungefär 13 timmar här idag, spännande!

Jag blir även så full i skratt när jag tänker på hur seriöst vissa tar på saker. Jag borde egenteligen vara grav-allvarlig och spela med, men jag känner liksom ingen lust. Hela grejen känns absurd, kan knappt föreställa mig hur sjukt det i slutet kommer till att bli.

Mitt hjärta hoppade till ett extra slag nu, jag önskar saker vore annorlunda. Tänker du på mig så såsom jag tänker på dig?

The good old days, right?

Känner mig irriterad och trött idag, kaffet slank alltså ner fort och förhoppningsvis kan jag få ner lite frukost också. Inte alls kul att komma ner och upptäcka att inget är förberett till mig, inte ens frukost är fixad. På jobb då alltså, så det var bara att hugga tag och börja göra det själv trots att det ska vara gjort. Men jag antar att man inte ska räkna med det, känner mig inte särkilt förvånad heller.
Helgen har varit fin, i lördags blev det LiteMer med hela släkten för att fira pappas 45 års dag. Tjejerna bara busade med alla, åt lite och vi gick hem vid tio. En lagom kväll! Hemma väntade Lina och vi gick alla och la oss. I lördags var det en rejäl frukost hos Madde&André för att sedan spendera några timmar nere i stan. Sen blev det grillgrill & mys, söndagen spenderades ute i solen i hur många timmar som helst och upptäckte min till min förvåning igår kväll att jag faktiskt bränt mig på näsan! Lämnade även av flickorna på dagis vid sju igår och dom var helt slut efter allt bus på gården, sen var det bara hem och vänta på att gå till jobb vid 23. Lina kom förbi en sväng innan hon skulle hem och snackade lite, allt blir nog bra tillslut.
Just nu skulle jag bara vilja gå och lägga mig igen, känner inte alls för att jobba denna måndagsmorgon och har ingen alls lust att börja på en ny vecka. ..