Allting är över, jag har lagt det på hyllan och där får det stanna. Aldrig mer, lätt att säga och lika lätt att glömma. Nåja, nu är det förbi, jag känner mig kall och ska försöka fortsätta med det. Sysselsätter mig med annat, tänker på annat och unnar mig själv något för engångsskull. Det blir dock en hård månad, 25 långa dagar kvar. Vi får väl se, jag har klarat det förr.

idag var vi uppe tidigt, ner och handlade lite bullar och alla morgonbestyren blev färdiga fort. Vilket resulterar i mycket tid till att göra ingenting, vilket jag behöver. Snart ska vi cykla upp till dagis och sen ska jag vidare mot jobb. Det blir ett kort pass, endast nio timmar. Tjejerna blir alltså hämtade tidigt imorgon och då blir det en sväng med Lina&maya. Myspys. Sen är det jobb på söndag igen, vilket jag inte ser framemot. Men även det ett hyfsat kort pass, dock inkluderar natten i det också. Sen ytterligaren en lång vecka framför mig, jag vill inte?

Nu skulle jag kunna tänka mig att vila ögonen en stund, men av erfarenhet vet jag att det bara blir värre. Ibland tror jag att jag är så trött för att jag har för mycket i huvudet. En olycka kommer sällan ensam, det gör mig orolig och trött. Man borde inte tänka så, tur jag har tjejerna som får mig på så mycket bättre humör och låter mig glömma. Nu ska jollan och jag pussla, snart ut mot cyklen. Jag hoppas verkligen inte det börjar regna..



I used to miss you alot.
But you didn't seem to miss me,
so I stopped missing you.