Lämna världen utanför.

Idag är det en lång dag, började passet redan tolv och håller på tills imorgon klockan två. Skulle handlat en uppfriskande Monster men efter lite förseningar blev det tyvärr inte av. Hade känns ganska härligt just nu, men smällar man får ta. Haft storstädning här på lilla Hotellet idag, outhärdligt! Folk i varenda vrå och man hade inte alls någonstans att bli av. Antingen fick man hugga i eller så var man ivägen. Oftast gör man också fel och får små utskällningar emellanåt om man är snäll nog att hjälpa till. Jag försökte hålla mig undan från det värsta men lyckades inte särskilt bra. Jag förstår varför Pia ville hem tidigt..
Folk verkar i allmänhet på dåligt humör idag också, det är väl en sån dag idag - Måndag!

Jag ska försöka gå och göra mina små sysslor nu, så allt blir färdigt och jag kanske får något annat gjort ikväll också än att stressa runt den sista timmen som en yr höna och inte riktigt veta vad jag gör. Schema till dagis ska skrivas, vilket jag fasar för. Saker ska planeras och fixas, tiden räcker inte till som vanligt.


Du ska veta att jag blivit sviken
Jag har stått i regnet utanför
Jag har hört dem prata bakom ryggen
jag har sett hur
vackra saker dör.

Jag kan inte ge dig sanning.

Gav mig på helg-görs-listan. Suck. Tänk på mycket jobb det fanns med att fixa ut aktuella kurser från forex. Åh, bröddukarna gör ju mig verkligen lycklig också. ..
Men jag är nöjd. Idag känner jag mig riktigt nöjd med tillvaron. Varför vet jag inte. En underlig känsla det där, nöjd. Tillfreds. Som om knuten i magen håller på att försvinna och saker ser ljusa ut. Kanske kanske livet går åt rätt riktning. Vem vet.

Soffa blev fixad idag, härligt. Nu börjar det kännas som ett hem också. Imorgon ska jag ifrån jobb tidigt och se om jag inte kanske kan få det sista målat. Nu är det bara en sak jag vill ha, och jag vill så mycket att jag skulle kunna spricka. Men jag vet också, av erfarenhet och goda råd, att det kommer antingen att ta tid eller inte bli av. Tålamod.

Finns det någon annan nu?

Jag mår. Inte bra. Jag mår inte heller bättre av att bli bestraffad för att jag mår som jag mår. Jag är inte gjord av stål, jag är inte mer än människa, jag är inte imun mot sjukdomar och jag kan definitivt inte låtsas om något annat. Jag måste tänka på mig själv, acceptera sjukdomen och låta den ha sin gång för annars blir jag aldrig frisk . Tänk om andra också kunde inse det, suck.

Dom som inte gräver djupt dom hittar aldrig in..




as we speak.

Som kanske de flesta vet vid det här laget så hämtade jag upp min nycklar häromveckan till min fina nya tre på mariagatan här i ystad. Ingen kunde längta mer än mig att flytta, trött på trista tomelilla och trött på att dra barnvagnen upp och ner från tåget jämt, för att inte prata om alla förseningar. Det ska bli härligt helt enkelt. Dock är det mycket fix, tydligen en massa jag måste ordna som jag inte alls känner för. Ett nödvändigt ont tydligen. Sen finns det såklart en massa kul också, som att välja färg. Jag vet nog precis vad jag vill ha och hur det ser ut i mitt huvud, tyvärr har jag lite svårt för att få ur det ur huvudet och ner i en färgburk. Det vill sig inte riktigt och jag känner inte att jag hittar rätt. Kanske det bli väldigt konstigt trots att det ser väldigt bra ut i mitt huvuvd? Vi får väl se.

Som sagt, mycket som ska ordnas och jag vill absolut inte ta tag i det. Egentligen är det inte min sak att ta tag i, men vad gör man inte för människor man älskar?
Något gnager i mig och det känns som om något kommer att gå fel, antagligen är det bara jag som inbillar mig. You never know.

Frank's

Åh, kunde inte längta mer att komma ifrån ett par dagar, tyvärr tror jag inte det blir av. Inte än iallafall. men ödmjuk som man är så har jag full förståelse, hade heller inte viljat resa med en månadslång antibiotika kur i ryggsäcken. Kanske att det blir kroatien istället då?
Stövlat i mig en Frank's och är på mycket bättre humör. Känns inte som jag hunnit repa mig än efter en natt med alltför lite sömn. Tänk så mycket det kan göra för ens dag att endast hinna blunda i 4 timmar för att sedan gå till jobb klockan fem på morgonen.
Funderar, vrider och vänder på saker jämt och ständigt. Hur kommer det bli efter den 24e? Hur kommer tillvaron att förändras? Jag har levt ensam så länge nu, klarat mig på mina egna ben och fått allt att gå ihop med nöd och näppe. Ska du bara komma och riva sönder det jag byggt upp nu så länge? Eller kommer allt gå hur bra som helst och livet flyta på utan vidare komplikationer?



Maybe it's just me..

Varför är sugrörsdrickor godare än vanliga?
Jag tänker för mycket, ibland borde man sluta att försöka vända in och ut på allt, försöka ta det med ro och slappna av. Dock har jag en smula svårt för det. Jag vill veta, jag vill ha svar och kontroll. Inte för att det märks alltid kanske, men jag behöver det för att kunna sluta fundera sönder saker. Hade långa disskutioner under en målning av ett badrum igår, trots att lacknaftan gjorde oss en aning småfnittriga och förvirrade fick vi en bra del ur oss och jag fick höra många raka och ärliga synpunkter. Men, just nu har det nog bara gett mig lite större frågetecken att räta ut, saker jag borde ta tag i om jag vill styra mitt liv åt den riktning mitt hjärta går. Vi får väl se, just nu känner jag mig blockerad och har svårt för att veta i vilken ände jag ska börja i, kanske det löser sig med tiden?
Igår blev det då målning, storstädning och rensning. fixade och donade i allt för många timmar än vad vi tänkt, men roligt hade vi. Jag hade en lånat en väldans fin tröja med texten #Riktiga kvinnor luktar diesel" (?) och joanna hade då en tröja som hon använde som kjol. Inte nog med all färglukt och lacknafta vi andades in, vi fick dessutom en massa besök (där det egentligen aldrig springer folk vid den tiden, självklart gjorde det de igår). Tur för joanna att hon tog sitt förnuft till fånga innan vi började måla och drog på sig en tröja som kjol istället för att måla i bara underkläder. Hade kanske blivit lite konstig stämmning?