Åh, kunde inte längta mer att komma ifrån ett par dagar, tyvärr tror jag inte det blir av. Inte än iallafall. men ödmjuk som man är så har jag full förståelse, hade heller inte viljat resa med en månadslång antibiotika kur i ryggsäcken. Kanske att det blir kroatien istället då?
Stövlat i mig en Frank's och är på mycket bättre humör. Känns inte som jag hunnit repa mig än efter en natt med alltför lite sömn. Tänk så mycket det kan göra för ens dag att endast hinna blunda i 4 timmar för att sedan gå till jobb klockan fem på morgonen.
Funderar, vrider och vänder på saker jämt och ständigt. Hur kommer det bli efter den 24e? Hur kommer tillvaron att förändras? Jag har levt ensam så länge nu, klarat mig på mina egna ben och fått allt att gå ihop med nöd och näppe. Ska du bara komma och riva sönder det jag byggt upp nu så länge? Eller kommer allt gå hur bra som helst och livet flyta på utan vidare komplikationer?