The more that I hold on, The more that you let go.
Alltför ofta känns det som om jag träder in i folks liv vid fel tidpunkt. Alltid när dom har saker att reda ut, är ledsna eller allmänt trötta på livet. Det är frustrerande. För jag blir också ledsen av det. Eller helt enkelt bort puttad, för att det finns inte tid nog för mig. Det finns inte energi, ingen lust. Viljan räcker aldrig så långt som man ofta vill. Jag står bredvid, hoppas på det bästa. Ibland undrar jag om någon tänker på mitt bästa någongång?
Att höra någon kalla mig självisk, gör också ont. Därför att jag tycker det är det sista jag är. Men ibland verkar det inte spela någon roll hur mycket jag än försöker, för det är aldrig nog. Jag är trött på att försöka, bevisa för någon som egentligen inte är värd det, till vilken nytta?
.
Tell me why all the best laid plans,
fall apart in your hands.
And my good intentions never end,
the way I meant.
Kommentarer
Trackback
