Som kanske de flesta vet vid det här laget så hämtade jag upp min nycklar häromveckan till min fina nya tre på mariagatan här i ystad. Ingen kunde längta mer än mig att flytta, trött på trista tomelilla och trött på att dra barnvagnen upp och ner från tåget jämt, för att inte prata om alla förseningar. Det ska bli härligt helt enkelt. Dock är det mycket fix, tydligen en massa jag måste ordna som jag inte alls känner för. Ett nödvändigt ont tydligen. Sen finns det såklart en massa kul också, som att välja färg. Jag vet nog precis vad jag vill ha och hur det ser ut i mitt huvud, tyvärr har jag lite svårt för att få ur det ur huvudet och ner i en färgburk. Det vill sig inte riktigt och jag känner inte att jag hittar rätt. Kanske det bli väldigt konstigt trots att det ser väldigt bra ut i mitt huvuvd? Vi får väl se.

Som sagt, mycket som ska ordnas och jag vill absolut inte ta tag i det. Egentligen är det inte min sak att ta tag i, men vad gör man inte för människor man älskar?
Något gnager i mig och det känns som om något kommer att gå fel, antagligen är det bara jag som inbillar mig. You never know.