Sitter här på jobb med två feta högar med fakturor som ska sorteras & sättas in. Känner mig inte alltför motiverad måste jag säga. Dessutom tycks jag inte bli av med det förbannat dåliga stämningen och attityden jag ligger inne med. Allting rullar på dagtid när man spenderar den med tjejerna, men så fort jag blir lämnad ensam med mig själv så går det utför, nedför? Jag trivs inte i mitt egna skinn, känner mig obekväm och fruktansvärt rastlös. Tankarna skenar iväg och det enda jag har lust med är att sova så att jag slipper uthärda en endaste minut till av den dagen. Precis som om jag går och väntar på något som aldrig kommer, och inte vet vart jag ska bli av förrän det väl har kommit. Men vad är det jag väntar på? Vad är det jag tror ska hända? Sen den evinnerliga tröttheten som sköljer över mig jämt och ständigt. Outhärdligt, spelar ingen roll om jag stjälper i mig en halvliters redbull, jag somnar på den med.

Ja, ett antal timmar kvar. Känns som en hel evighet tills jag slutar imorgon vid två, tiden går dock fort efter att man passerat åtta snåret. Jag får väl försöka sysselsätta mig, fakturorna tar väl sin beskärda del av tiden.
En kopp kaffe sen så jäklar. Eller inte. Vattna blommorna kanske?

Jag gillar uppmärksamheten, frågan är om jag skulle tänka mig att ta det längre? Antagligen inte.