Äntligen är det söndag, äntligen är denna vidriga veckan över. Eller ja, helgen var väl ändå hel ok. Spenderat mesta tiden med flickorna, vädret har varit bättre än vad man någonsin skulle kunna önska sig och vi har fått kommit ut från vårat krypin. Fast ändå, resten av veckan kan slänga sig i väggen. Jag vill inte kännas vid den och blundar för den, den borde bara raderas ur mitt minne och aldrig ha hänt. Men jag håller fast med mitt vanliga tjat om karma och ödet, uppenbarligen så var detta inte meningen. Det var som vanligt inte vad jag helst skulle velat men antagligen så finns det väl en anledning till varför. Men nu funderar jag på vad jag ska göra, vad som egentligen måste göras. Idag måste det bara tvättas och städas men vad händer sen? Är detta min vardag? Är det såhär det ska vara nu? Nej, det hoppas jag verkligen inte. Gör mig lycklig ? Jag behöver något att klamra mig fast vid och något som får mig att må bra. Detta funkar inte, detta kan inte vara vad karma tänkt ut åt mig, inte efter allt jag slitit med. Det måste finnas något mer, men när? Gärna nu. Snälla? Man borde få bestämma vissa saker själv. Mina val verkar vara utom kontroll, långt borta att jag knappt ser dem.
En ändring. Undra hur många som säger det varje dag? MEn jag borde verkligen försöka, är rädd att jag går under annars. Eller nej, det är jag inte. Det finns inte, att gå under. Inte i min värld. Hm, vad händer nu ? Jag borde sova, men jag tror inte kan. För mycket tankar. För mycket av allt. Rensa mitt huvud och sova. Jag får tacka för mig, och varje dag frågar jag mig själv vart du är när jag behöver dig?

kan man inte slå dom så får man väl gå med dom..