Hade en underlig diskution med en underlig människa från polykemi idag:

Hon: Var är piccolon? (Engelska)
Jag: Huh?
Hon: JA, Var är pojken som ska ta mina väskor? (Titttar på mig som om jag är dum)
Jag: Hm, vi har tyvärr ingen personal till det, antingen har vi trappor eller hiss där. (Pekar och försöker att låta vänlig)
Hon: Men hur ska min väska följa med då? (något irriterad och oförstående)
Jag: Du får väl bära den precis som när du gjorde när du kom in. (Ler väldigt påklistrat)
Hon: Men trappan då? hur ska den komma upp för trappan till hissen? (SERIÖST, 4 Trappsteg)
Jag: Jag kan faktiskt bära den upp till dig om du vill det. (vill inte vara trevlig, vill inte vara trevlig, ler jätte stort)
Hon: Men sen då? (upprörd)
Jag: Jag kan bära den in i hissen också. (Låter nästan lite sarkastiskt, kan inte hålla mig)
Hon: Men hur vill du att den ska ta sig in i rummet då? (otrevlig och skitförbannad)
Jag: Precis på samma sätt som du bar in den? (tappar tålamodet)
Hon: Vill du att JAG ska BÄRA min egen väska? (Riktigt jävla förbannad på mig)
Jag: Den har väl hjul? (kunde inte hålla mig)
och hon drog åt sig sin väska och klampade med högljudda steh in i hissen skitförbannad och tycket nog att jag var världens otrevligaste människa. suck.
Hade gärna burit upp den om det vore så att människan varit trevlig från början, hur svårt kan det vara?

Idag känns det som om jag gjort allt här på jobb, inte allt jobb förstås men som om jag varit över allt. Jag har dessutom jobbat sen 10.30 och går av passet imorgon kl 14.00. Inget dåligt pass det inte. Jag har serverat i lunchen, varit i receptionen, haft eftermiddagsfikat, vikt tvätt, städat konferanssalarna, diskat, och haft underliga konversationer. Snart ska jag gå och kolla hur kylen ser ut och eventuellt fylla på den till morgondagen. Just nu vill jag bara hema och fortsätta med mitt skruvande och pyssalnde där hemma. Kommit en bra bit på väg och det börjar minsann att arta sig. Dagen den 24 börjar närma sig och det känns overkligt. Dagarna går upp och ned, mitt humör är bra bitvis och kanske är jag ett steg närmre mitt gamla jag? 


I'm Yours.