be careful what you do 'cause the lie becomes the truth

Ibland så undrar jag vad som rör sig i ditt huvud. Vad som får dig att inte svara, inte dyka upp och hur det egentligen känns att ignorera precis allt. Hur det är att förneka vissa saker, precis som om de inte fanns. Välja vem man ska svara och vem som behöver veta, efter hur man känner just då. Att gå runt och tro att människor och deras frågor ska försvinna bara för att man struntar i dem för stunden och sen ändå gå i tron att de ska finnas kvar och ställa upp. Borde vara rätt så skönt ändå, leka gud med sitt egna liv och styra och ställa. I slutändan så försvinner folk bara, undrar man inte vart de tar vägen? Sen att ha mage att själv bli sur, ifall någon annan inte svarar eller kan uppfylla ens önskemål. Underligt, skulle bra gärna vilja veta hur det känns.
Blev inte förvånad när min väska inte dök upp vid tre, ingen förklaring om varför heller känns inte heller så förvånande. Vad som däremot förvånar mig att jag inte fick en endaste fråga, en liten undring eller något litet tecken på att du skulle vilja veta hur det är ställt med oss. Kan ju knappast säga att jag själv var så pratglad men det var mest för att du skulle förstå hur jag jämt känner mig. Är trött på att berätta, jag vill att du frågar. Ska jag verkligen behöva säga allt till dig, finns där inte ett uns av nyfikenhet i din kropp om hur de mår och vad som händer i deras liv? Skyll dig själv. Du vet inte vad du missar.

Det blev minsann ingen dammsugning idag, vi fick besök imorse och sen orkade jag faktiskt inte. Läste och sjöng för flickorna istället ur deras favorit bok. Det gick faktiskt ganska bra idag, ingen som blev gnällig eller slogs om att sitta hos mig. Resan upp till dagis gick också bra och jolls gick glatt in till de andra barnen, niks sov efter att ha hållit mig vaken halva natten. Livet rullar på, imorgon ska de vara hos sin mormor medan jag jobbar mellan fem och elva trots att jag går av mitt pass klockan två imorgon. Bara att bita ihopa, i helgen är jag ledig och då ska vi försöka kanske ta oss till badhuset, vi får väl se vad de små damerna vill.
Om en timme ska jag gå upp och försöka sova, se om det blir lika många som ringer inatt..



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0