Mina små flickor växer upp så otroligt fort att jag nästan blir lite tårögd av allt dom hittar på ibland. Nikks, som inte var längre än min underarm när hon kom springer nu runt och pratar. Det var precis som om hon en dag sov på saken och vaknade upp och beslutade sig för att härma allt som går att härma. Hon kan säga nikky, pippi, Annika (Pippis kompis), klia, bit, min, banan, välling ja en massa väldans ord och där kommer ut nya hela tiden från den lilla munnen. Jag kan inte mer än att undra vart tiden tagit vägen? Hur fort har det inte gått, från att hon låg där så liten och orörlig till att hon nu springer runder i sitt rufsiga hår och skriker apa hela tiden. Pippis apa (herr nilsson) är nya favoriten. och min lilla jolls, så stor och så duktig. Håller reda på allt och är väldigt bestämd. Att sitta och kolla på henne och se att hon kan så mycket gör mig så stolt och glad. Dom är mitt allt, kan inte föreställa mig ett liv utan att se deras vackra ansikten varje dag <3