Inatt har jag sovit som en sten. Inte något har stört mig och när jag vaknade av att klockan ringde vid kvart över fem så låg jag där och inbillade mig själv att jag äntligen var utvilad och kände mig faktiskt helt ok. Men, alltid detta men. När jag iallafall reste mig upp från det varma täcket så insåg jag att huvudet inte var som det skulle (precis som om det brukar vara det). Det började med lite huvudvärk, just nu känns det som om min kära huvud ska sprängas. När jag sväljer, när jag vrider på huvudet, ja när jag gör minsta rörelse så är det fruktansvärt. Känns en smula som bihåleinflammationen jag hade för något år sen. Men det är bara att bita ihop, idag är en lång dag och jag är nog inte hemma före åtta ikväll. Spännande! 

Idag har jag en massa samtal som jag borde ringa också, jag förstår bara inte när jag ska hinna det. Väldigt lugnt på jobbet idag dock men så fort man lyfter luren för att ringa någonstans så ringer det i telefonen som jag går runt med. Är det inte alltid så? Så fort man tar något för sig så stoppar en annan sak upp. Jag läste en krönika imorse, "Det kom något emellan". Att man ofta använder det uttrycket och skjuter på saker och ting, vilket är väldigt rätt. Vilket man borde sluta med. Jag borde alltså bara ta den där jädrans telefonen och ringa de där tråkiga samtalen i tron att det inte alls kommer ringa någon annanstans. Vi får väl se.

Det är som sagt mycket och långa dagar denna veckan, och det enda jag vill är att städa ut julen och komma iordning igen. Jag vill hem och packa ner och packa upp. Ha det som vanligt igen för nu är julen över och det har redan dragit ut på tiden.