samla dig Tina, Samla dig och försök tänka klart. Sluta att fälla tårar, tårarna hjälper dig inte. Förbaskade tårara som får ögonen att svämma över, trillar ner längst kinderna och ger en känsla av att allt är mycket värre. Samla dig, du har fler att tänka på än dig själv. Det ordnar sig, men det hjälper inte nu. Tänk framåt, men hur? Andas, glöm inte bort att andas. Andas lungt, lugna ner dig. Saker måste ordnas, måste få energin till det. Måste reda ut tankarna, sortera och organisera huvudet och försöka få en klarhet i vad som ska göras. Åh, hopplösheten rinner över, tårarna kommer. Världen rasar och det finns inget att göra mer än att se på. Sluta gråt, sluta nu Tina. Skärp dig, du ordnar detta. Gör jag? Någon gång, en dag skrattar du åt detta. Men nu då? Jävla tårar, sluta nu. Detta händer inte, livet skrattar dig rakt upp i ansiktet. Skriker att jag vägrar, vägrar att gå med på detta. Det kan väl inte sluta såhär? Nu kommer dom igen, mina ögon rinner över. varför? varför? ställ frågan hundra gånger och du får ändå inga svar. panikångest. jag vill inte! Men det spelar ingen roll vad du vill, se verkligheten. Ta tag i den, gör något! Men jag vill inte, fan. Det skulle ju bli så bra, såg äntligen något ljust i detta. Men nej, skulle Tina ha tur? nej, det finns inte. Allt på samma gång, själen bubblar över och jag måste samla mig. Samla sig Tina, andas..