På facebook idag så skrev jag som status:

"Vakna, Lämna barn. Jobba. Hämta barn. Köpa mat. Laga mat. Äta mat. Lägga barn. Sova. Vakna. Lämna barn. Jobba. Hämta Barn. Äta barn. Lägga mat. Vakna. Sova. Lämna jobb."

Precis det som jag skrivit på bloggen för ett tag sen, just för att illustrera att allting går så mycket på rutin, man gör samma sak varje dag att man tillslut inte vet vad man gör. Att man hamnar i en förvirrande cirkel och att man glömmer bort sig själv i hela långa loppet. Fick kommentaren "verkligheten" av en person på facebook, naturligtvis är det verkligenheten, men varför måste man se det så? varför måste man se det som om det bara ska vara så, att sånt är livet och man ska låta det rulla på som i rutin varje dag utan att ens bry sig? Livet handlar väl om mer? Man ska väl inte köra på i samma spår varje dag, för vad finns det då för mening med att leva? Man ska väl inte bara acceptera, rycka på axlarna och låta det gå så långt att man inte bryr sig längre, att man tappar sig själv. Bara för att man har barn och livet går mycket på rutin så ska man väl i förlora den man en gång var?