Igår kom jag hem till en röra i mitt hem, men inte hälften så mycket röra som i mitt huvud. Ibland så undrar jag om det är jag som gör något fel? Är jag en svår människa eller är det bara så att jag inte betyder något? Ännu ett bakslag i mitt liv, jag börjar bli van. Nyheterna som söndagen bjöd på var inte särskilt varmt välkomna. Jag hade hoppats på bättre men förväntade mig nästan någont sånt här. Jag orkar inte, okej? Jag vill inte vara med om livet ständigt ska se ut såhär. Kan man inte bara få allt att sluta? Måste jag råka ut för så konstiga saker hela tiden, kan jag inte bara få vara som en vanlig människa med vanliga problem? Det känns som om jag aldrig kan få börja mitt liv, inleda något nytt och gå vidare förrän allt detta är över. Förrän lägenheten försvunnit, förrän allt från mitt förflutna är som bortblåst och jag kan må så mycket bättre. Livet är jävligt underligt måste jag säga.

Idag måste jag städa och få mig själv på andra tankar. Jag tog mig ledigt från jobb för helt ärligt så står jag inte ut med tanken på att ens åka dit. Jag är där mer än i mitt egna hem och någon gång får det räcka. Dom får acceptera att jag inte orkar mer och med tanke på hur mycket jag ställt upp så ska det väl inte vara några problem.
Jag hatar att vara ensam, jag kan inte ens förmå mig att äta för det är så tråkigt att göra det ensam. Jag behöver människor runt omkring mig, vilket verkar vara en bristvara när man bor här. Jag har mycket att reda upp, och vi börjar väl denna måndag morgon. En monster är öppnad och nu ska det väl förhopnningsvis rulla på..