ja, vad ska jag säga? mina ögon är rödspränga och trötta, jag vill bara lägga mig ner och vila min stackars kropp men icke, ska tydligen vara på jobb ikväll & natt igen. Det tar liksom aldrig slut, jag snubblar på oturen. Kanske är oturen själv? Blir antagligen jobb imorgon också, jag som hoppades på annat.. Det är helt enkelt inte meningen. Ödet vill annorlunda, definitivt inte som jag vill, har helt andra planer för mig än jag bestämt. Jag vet jag vill, men det funkar inte så. Om det vore så enkelt så skulle jag inte sitta här nu, inte jobba på contan och må mycket bättre än jag gör idag. Men som sagt, ödet vill annat. Åh, jag skulle ge mycket för att få gosa ner mig i soffan med en film och bara somna. Men vad vore livet utan motgångar? Tänka på mig själv? omöjligt.