Nej, nu räcker det. Jag vägrar, jag vägrar sitta här och tycka synd om mig själv. Det är inte jag, jag är en människa som handlar. Som inte bara sitter på mitt feta arsle hela dagarna och tycker synd om mig själv, gråter en skvätt och hoppas på att allt löser sig. Jag vägrar bli en deppmorsa som ungarna helst undviker och har ångest för att vara hemma. Nej, nu måste jag fixa detta. Nu. Bums.

Jag älskar min kära pappa så himla mycket, skickade iväg ett mess till honom idag, applåder till honom för att han kunde läsa OCH svara. :) Jag frågade om han inte kunde sponsra sin kära dotter med ett kompis till mobilen, fick svar: Jo. Mer stod där inte :) Han är för söt han, hoppas han vet hur mycket jag älskar honom och uppskattar allt han gör för mig. Hela min familj för den delen, för allt stöd och hjälp. Jag måste skärpa mig så min käka syster yster slipper få magsår pågrundav mig.. yeppyepp.