nej nej nej, inte fler barn.. men är vi inte alla det? i "väntans tider" ? satt på tåget häromdagen påväg till jobbet och tänkte på hur mycket vi väntar på allt, att vi spenderar ca 50procent av vårat liv att vänta och längta på saker&ting! det borde vara så mycket, jag menar vi väntar på att börja jobba, vi väntar på andra människor, vi väntar på tåg, på att något ska ta slut eller börja, på att turen ska komma till en, vi väntar på att gå och lägga oss, vi väntar på att någon ska vakna eller somna, på att någon ska komma hem eller åka, ibland känns det som om vi bara väntar på något som egentligen inte finns.. ska verkligen livet vara något vi ska vänta på?

allt för mig/T