Din sorg blev deras glädje för en stund.
Ibland har jag så mycket i luften och det känns bra, idag undrar jag vad jag egentligen pysslar med? Har jag tänkt igenom detta beslutet ordenligt? Det känns nervöst. Jag vet inte vad jag ska säga, jag bara skrattar åt det, vilket i sin ordning betyder att jag skrattar åt mig själv? Vilket är totalt... meningslöst? Jag förstår inte varför jag gör på det viset. Dessutom, känner jag mig så sviken till råga på allt. Jag kan bli så arg på mig själv och grodorna som hoppar ur min mun. Jag vet vad jag vill men jag säger det inte, jag skulle aldrig förmå mig själv att göra det. Det är inte klokt detta, det känns ju så bra?.. Att man ens orkar spekulera, gå vidare och glöm för i hela friden, glöm.. Jag är rädd för människor med känslor.
"sen avbröt han mig,
med sitt underbara leende"
"sen avbröt han mig,
med sitt underbara leende"
Jag har glömt dig en vacker dag.
Det var över två veckor sen jag skrev sist, ibland är livet för tungt för att förklaras i ord, ibland så bra att man inte finner några. Igår gick jag och nattade flickorna med ett leende och grät sedan i tysthet. Att ord kan ta så hårt och såra så mycket. Jag tror att omständigheterna spelar in, jag är väl lite extra känslig för hårda ord just nu. Men jag kände mig verkligen förnedrad, när jag egentligen inte borde. Jag är den sista som borde ta åt mig, ändå var det mig dom körde över. Jag fick en massa ursäkter idag, möttes av människor fulla med skam, men vad spelar det för roll nu? Orden är uttalde, dom finns kvar.
Jag vet att det inte finns plats för mig och inget intresse att göra någon heller. Jag låter även detta rinna ut i sanden, som så många gånger förut. Allting är som det har varit, och kommer alltid att vara så. Jag hatar trångsynta människor.
Jag har lite att stå i, men jag finner ingen lust. Jag måste förändra, för jag kan inte för mitt liv inbilla mig själv att det är såhär det ska vara, för då vill jag inte vara med längre. Livet gör det svårt att andas, åtminstone en del människor i det.
Blondi!
Nej, inte längre.
Jaså?
Det är rött nu!
Ajfan, rött? Där ser man.
Hur kunde jag lägga ner en endaste sekund av mitt vackra liv på dig?
Jag vet att det inte finns plats för mig och inget intresse att göra någon heller. Jag låter även detta rinna ut i sanden, som så många gånger förut. Allting är som det har varit, och kommer alltid att vara så. Jag hatar trångsynta människor.
Jag har lite att stå i, men jag finner ingen lust. Jag måste förändra, för jag kan inte för mitt liv inbilla mig själv att det är såhär det ska vara, för då vill jag inte vara med längre. Livet gör det svårt att andas, åtminstone en del människor i det.
Blondi!
Nej, inte längre.
Jaså?
Det är rött nu!
Ajfan, rött? Där ser man.
Hur kunde jag lägga ner en endaste sekund av mitt vackra liv på dig?
Du om någon borde förstå, att man inte gör såhär mot mig.
Just idag är jag tröttare än vanligt, det blev sent igår trots att jag nästan somnade på soffan vid sju. Nästan hjälper mig inte idag. Drog mig mot sängen vid tolv, lite i fem ringde telefonen. Trots att jag visste om det, blev jag otroligt pigg på en sekund och kände nästan för att stanna uppe. Jag och sällskapet drog oss till sängen för lite vila en stund till, sen drog hon till jobbet lite över sju. Återigen hade jag svårt att somna om för att i sekunden senare sova och när jag blev väckt vid åtta igen så fanns det inte en chans att öppna ögonen. Jag har gått som i dvala halva dagen, nu befinner jag mig på jobb. Veckan har tagit hårt på mig, slitsamt att jobba 7 dagar i rad. Långa pass och lite sömn, jag behöver ledigt. Ser fram emot måndag, äntligen en hel dag åt att göra ingenting.
Ibland tycker jag att människor prioriterar fel, men det är vad jag tycker. Uppenbarligen delar personen i fråga inte min mening. Som min fina vän sa, Man får göra plats om man vill ha nytt. Men ja, jag tänker inget säga utan det får personen själv komma underfund med. Dock tror jag inte att det kommer bli så. Dessutom, som alltid, är jag kluven om vad jag vill och hur jag vill ha saker och ting. Jag måste skärpa mig, på tok för mycket bollar i luften, jag vill både ha och äta kakan. Som vanligt.
Dubbelsovla : Att lägga mer än ett slags pålägg på mackan, t.ex. ost och salami, medwurst med bacon osv. Kan även användas som substantiv, "dubbelsovel", med samma betydelse.– Vafan, dubbelsovlar du? Sicken jäkla lyxlirare du är.
-Ooh, jag är riktigt hungrig, dags för en dubbelsovel.
Ibland tycker jag att människor prioriterar fel, men det är vad jag tycker. Uppenbarligen delar personen i fråga inte min mening. Som min fina vän sa, Man får göra plats om man vill ha nytt. Men ja, jag tänker inget säga utan det får personen själv komma underfund med. Dock tror jag inte att det kommer bli så. Dessutom, som alltid, är jag kluven om vad jag vill och hur jag vill ha saker och ting. Jag måste skärpa mig, på tok för mycket bollar i luften, jag vill både ha och äta kakan. Som vanligt.
Dubbelsovla : Att lägga mer än ett slags pålägg på mackan, t.ex. ost och salami, medwurst med bacon osv. Kan även användas som substantiv, "dubbelsovel", med samma betydelse.– Vafan, dubbelsovlar du? Sicken jäkla lyxlirare du är.
-Ooh, jag är riktigt hungrig, dags för en dubbelsovel.
Jag vill leva för dan och inte låta natten sluka mig nå mer
Jag är på uselt humör. Jag har varit det sen någon gång.. för.. jaa.. det började väl för kanske en två veckor sen? Jag kan inte bli kvitt det heller, snäser och allmänt oklädsamt otrevlig. Tycker inte om någon, känner mig trött på mig själv och har absolut ingen aning om vad det beror på. Idag är jag mest trött, och sur. Minsta lilla alltså, alla de små saker som folk undviker, alla de jädrans genvägar så någon annan får ta det, det gör mig skogstokig. Jag behöver semester.
Nu är det pluggpluggplugg som gäller, för nu måste där bli någon ordning på torpet!
..och skorna som jag så gärna ville ha finns nog inte. attans. men självklart, eller?
Nu är det pluggpluggplugg som gäller, för nu måste där bli någon ordning på torpet!
..och skorna som jag så gärna ville ha finns nog inte. attans. men självklart, eller?
Bara döda fiskar går med strömmen ..
Vem körde över mig?
Åh, vad jag saknar min soffa, mitt täcke och tvn. Det var absolut omöjligt att få sig en blund imorse, som vanligt vaknar jag tidigt, för att sen äntligen somna in och just då så beslutade sig alla för att slå mitt nummer. Tre gånger försökte jag och precis när jag slumrat till så började det igen. Tillslut orkade jag inte försöka längre, bara ta sig i kragen och gå upp. Men jag känner att jag går på sparlåga just nu, lite kaffe skulle nog göra sitt.
Varför försvinner människor ur ens liv för 2 veckor, inte ett ljud hör man, inte ett svar får man. För att bara klampa in senare och ta förgivet att man inte gått vidare? ...
Helg-listan känns längre än vanligt, det beror ju på att helgen inte är som vanligt heller. Att jobba till fyra imorgon känns också lite trist. Tiden går sakta, jag måste sysselsätta mig ...
Jag tog allting för givet
Det var något fel på mig
Jag måste varit någon annan
Innan jag kände dig
Åh, vad jag saknar min soffa, mitt täcke och tvn. Det var absolut omöjligt att få sig en blund imorse, som vanligt vaknar jag tidigt, för att sen äntligen somna in och just då så beslutade sig alla för att slå mitt nummer. Tre gånger försökte jag och precis när jag slumrat till så började det igen. Tillslut orkade jag inte försöka längre, bara ta sig i kragen och gå upp. Men jag känner att jag går på sparlåga just nu, lite kaffe skulle nog göra sitt.
Varför försvinner människor ur ens liv för 2 veckor, inte ett ljud hör man, inte ett svar får man. För att bara klampa in senare och ta förgivet att man inte gått vidare? ...
Helg-listan känns längre än vanligt, det beror ju på att helgen inte är som vanligt heller. Att jobba till fyra imorgon känns också lite trist. Tiden går sakta, jag måste sysselsätta mig ...
Jag tog allting för givet
Det var något fel på mig
Jag måste varit någon annan
Innan jag kände dig
..Men jag vet att jag döljer en sanning.
Idag är det streesigt och folk med dålig attityd gör inte hela grejen bättre? Jag behöver kaffe, då jag har den dåliga ovanan att sega totalt ihop när jag har mycket att göra så är kanske en bra idé. Jag har trots allt haft mycket energi idag och det beror mest på de människor jag omgett mig med under morgonen. De ger mig energi och när jag kommer hit så tappar jag den, tänkt så myket andra människors humör påverkar en?
Ibland avskyr jag mig själv och mitt sätt att vara. Jag borde ändra mig, men jag vet inte om jag vill. Dumt av mig att tänka så, men jag tror att jag kommit i någon sorts balans och trivs där jag är på något märkligt sätt. Jag har ändå inte kraften, jag lever för dagen och stannar till där jag finner lycka.
Jag antar att det är dammsugardax nu, jag måste få det gjort annars blir det inte av. Vill bara strunta i allt, vill inte vara här. Längtar efter min säng. snart, snart är klockan två imorgon.
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i..
Ibland avskyr jag mig själv och mitt sätt att vara. Jag borde ändra mig, men jag vet inte om jag vill. Dumt av mig att tänka så, men jag tror att jag kommit i någon sorts balans och trivs där jag är på något märkligt sätt. Jag har ändå inte kraften, jag lever för dagen och stannar till där jag finner lycka.
Jag antar att det är dammsugardax nu, jag måste få det gjort annars blir det inte av. Vill bara strunta i allt, vill inte vara här. Längtar efter min säng. snart, snart är klockan två imorgon.
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i..
Jag har känslor utan uppehåll.
Ibland vet jag inte vart jag ska börja, jag har en sådan dag idag. Jag blev totalt mållös när jag såg mitt schema för oktober, första tanken var att sätta mig på golvet och låta tårnarna falla. Men vad skulle det egentligen ge mig? Ingenting. Känns inte som om det spelar någon roll vad jag säger om det heller, uppenbarligen så står det fast. Jag blir rosenrasande på mig själv. Varför utsätter jag mig för detta? .. Ibland känns allting så svårt, jag frågar mig själv hur jag ska få livet att gå ihop med drömmarna. Tyvärr går livet före, jag önskar så innerligt att allting vore annorlunda nu.
Men att önska tar mig ingenstans, men just nu finns inte kraften att göra annat. Så jag gör som alltid, håller tyst, ordnar det, sväljer undan det som gör ont i bröstet och låtsas som om det inte bekommer mig. Jag borde inte, men vad har jag för val.
Ett svar, två, svar och nog även ett tredje. Men ständigt rädd för att välja fel ord. Varför låter jag andra trampa på mig jämt?
Jag har glömt dig en vacker dag?
Men att önska tar mig ingenstans, men just nu finns inte kraften att göra annat. Så jag gör som alltid, håller tyst, ordnar det, sväljer undan det som gör ont i bröstet och låtsas som om det inte bekommer mig. Jag borde inte, men vad har jag för val.
Ett svar, två, svar och nog även ett tredje. Men ständigt rädd för att välja fel ord. Varför låter jag andra trampa på mig jämt?
Jag har glömt dig en vacker dag?
Vår sista dans.
Det är söndag idag. Jag tycker vanligtvis om söndagar, men inte denna. Det känns som om helgen har varit en stor längtan efter något som jag inte kan komma på vad det skulle vara, och idag har jag känslan av att jag blivit snuvad på konfekten. Trots att jag fortfarande inte vet vad det jag är jag väntar på. Gårdagen kändes mest sorglig, tjejerna somnade direkt vi kom innanför dörren och jag blev ensam. Det slutade med att jag städade ur alla skåpen och fann mig själv stå och måla fönster. En lördag. När jag skulle gå och lägga mig kände jag mig ännu mer sorlig som låg och irriterade mig på personerna under som hade fest. Klockan var halv elva.
Jag fick ett svar idag och det svaret kunde inte förvåna mig mer. Jag förstår inget, jag blir förvirrad när människor gör på det viset. Jag svarade återigen men fick inget tillbaka, trodde jag verkligen på det själv?
Idag ska jag och tjejerna försöka hitta på något att göra, kylan gör mig tyvärr stel och jag har svårt att tänka klart. Jag kan inte vara utomhus för det känns som om jag inte kan andas. Jag börjar tvivla på om jag överlever vintern. Det är ju trots allt bara september. Jag har lust att ringa hyresvärden och gorma om att elementen borde vara på, dock tror jag inte det ger någon större effekt. Attans, vart tog sommaren vägen?
Du som skriver om vad kärlek är.
Ikväll är jag på jobb igen, tusen saker att göra vilket gör mig matt och jag fastnar här. Vem kom på idén med konferans uppe på ett av rummen? Jag har varit däruppe nio gånger och det känns ändå som jag inte fått något vettigt gjort. Jag vet inte vart jag ska börja. Tjejerna är hos mostermadde ikväll och sover över för första gången, tänkte jag skulle ringa och säga godnatt, jag önskar jag vore hemma. Fast tiden har gått fort idag trots att jag började redan vid elva. Sen är det möte imorgon, som vanligt har jag ont i magen över det, egentligen utan anledning.
Jag tycker det är trist att jag inte får svar, det börjar tillochmed irritera mig. Jag försöker att inte tänka så mycket på det, jág får inte mer svar för det. Ena dagen är man allt, andra dagen inget. Men det är väl så det är.
Kaffe är min bästa vän ikväll, ögonen känns ovanligt tunga och kroppen tröttare än vanligt. Jag undrar hur det är att leva utan att ständigt vara trött? Det känns som om det var evighetersen jag hade rikligt med energi som varade över en hel dag. Jag borde verkligen gå och få det kollat men tiden räcker aldrig till. Situationen på jobb gör inte allting lättare och jag har knappt tid med ett liv.
Nu måste jag gå och få lite gjort, känns inte som om tiden kommer att räcka till men jag antar att jag måste få den att göra det ändå... 
Jag vet vart jag ska
du säger att du varit där
men du känner ingenting
du som skriver om vad kärlek är
Who cares baby?
Jag fick ett vacker sms idag, av en gammal vän som jag inte träffat på mycket länge. Jag tycker om de små sakerna, de betyder mest. Allting jag kunde få ur mig var ett tack, jag hoppas budskapet gick fram ändå.
Idag har jag och tjejerna haft en mysig kväll, vi har lagat mat, badat, tittat på film och nu läste vi en bok tills dom somnade. Dom är fantastiska, mina fina flickor.
Även de minsta motgångarna känns otroligt energikrävande just nu, jag hade en perfekt kväll men när jag äntligen tog mig tid åt något som jag borde, så fungerade inget. Just i den sekunden skulle jag ha kunnat kasta ut datorn genom fönstret. Jag gjorde inte det, andas, igonera, gå vidarte, glöm, andas, ignorera.. ignorera.. igonera den som blossar upp i bröstet på dig, andas... Ibland förstår jag inte meningen med allt, men vem har någonsin sagt att man borde det? Hela samhället är uppbyggt på gissningar, människor i allmänhet är hemlighetsmakare och jag skulle kunna bli vansinnig på alla de många frågor som de finns så få svar på. Men acceptera, andas, ignorera.. Det är lugnt. Bara när jag ler så möter jag leende människor.
Lose your head.
Jag skirver om mycket sorligt, om allt det som jag finner ledsamt och egentligen är det inte ett dugg roligt att läsa. Varför skriver man aldrig om de bra sakerna? ..Inte det man behöver ha ur sig kanske? Jag försökte mig på att äta en bulle till frukost, vilket inte alls gick ett dugg bra. Att öppna munnen är plågsamt, att behöva tugga är olidligt. Jag har dessutom hunnit med en utskällning såhär på morgonkvisten, Inte jag som stod för gapandet och jag känner mig faktiskt lite illa beröd även om jag inte borde. Samt att jag vaknade upp imorse och upptäckte till min förvåning att jag inte alls packat ner mitt smink, suveränt. Återigen det här med dagarna, packade jag inte ner det precis? Känns som om det blir en bra dag idag hörrni?
She ain't gonna be able to love you like I will..
Vad gör jag här? Gick jag inte nyss hem? Känns som om man aldrig kommer härifrån och dagarna blandas samma till en och man vet inte vilken dag man gjorde vad på. Hälsade jag på dig idag, eller var det igår? Det känns jobbigt, samma avsked till barnen, samma känsla. Jag vill bara vara hemma. Bara vara. Igår var jag så trött att jag hade svårt att hålla ögonen öppna tillochmed när jag cyklade. Det blev trots allt sent i säng, jag höll mig sysselsatt för att slippa sitta och nicka till i soffan som jag gjort till en dålig ovana. Jag tog en snabbis inom apoteket innan jobb, men hittade inget vettigt. Förutom Ginseng, det stod att det skulle hjälpa mot trötthet och svaghetskänsla. Precis så känner jag mig, svag. Undra om det hjälper eller bara är hokuspokus? Jag struntade i det, 250 pix och så kanske inte det funkar? kan nog ha roligare för det.
När jag tänker tillbaka för bara ett kort tag sen så kan jag känna mig lite ledsen över det. Ledsen att det inte finns mer och jag inte vet varför. Jag förstår att tiden flyttar sig och med den även människor. Men varför försvinner de ur ens liv utan anledning? Eller anledningen finns säkert, men varför kan ingen delge mig om den? Varför undviker man att svara på frågor som känns jobbiga? Så har man det ur sig och ur världen sen? Jag är inte den som pushar, jag gillar inte pushande människor då jag vet hur jag själv är. Men hur kan man gå från det ena till det andra utan minsta samvetskval? Jag undrar vad som rör sig i folks huvuden.
Av någon underlig anledning har jag sjukt svårt att gapa. Blir yr av att behöva stoppa något i munnen då det gör kopiöst ont att dela på käkarna. Samt min fina huvudvärk som inte släpper mig blir detta en mycket märklig blandning av smärta. Härligt, underbart, verkligen. Jag älskar mitt liv!
När jag tänker tillbaka för bara ett kort tag sen så kan jag känna mig lite ledsen över det. Ledsen att det inte finns mer och jag inte vet varför. Jag förstår att tiden flyttar sig och med den även människor. Men varför försvinner de ur ens liv utan anledning? Eller anledningen finns säkert, men varför kan ingen delge mig om den? Varför undviker man att svara på frågor som känns jobbiga? Så har man det ur sig och ur världen sen? Jag är inte den som pushar, jag gillar inte pushande människor då jag vet hur jag själv är. Men hur kan man gå från det ena till det andra utan minsta samvetskval? Jag undrar vad som rör sig i folks huvuden.
Av någon underlig anledning har jag sjukt svårt att gapa. Blir yr av att behöva stoppa något i munnen då det gör kopiöst ont att dela på käkarna. Samt min fina huvudvärk som inte släpper mig blir detta en mycket märklig blandning av smärta. Härligt, underbart, verkligen. Jag älskar mitt liv!
Lovley.
Vet inte vart jag ska börja. Allt för länge sen och hur ska man förklara? Jag blir sårad och sårar, jag vet inte vad jag ska göra för att det ska bli rätt och ingen vill förklara för mig vad jag uppenbarligen gör för fel. Det enda jag får är tystnad. Jag hatar det, jag hatar det mer än ord som sårar. Tystanaden säger mer än tusen ord och är långt mer plågsam än om någon skulle ge mig en förklaring. Men jag bryr mig inte, jag försöker inte göra det iallafall. Jag har det bästa, jag ska nå mina mål jag satt upp för mig själv och struntar i resten. Människor innebär problem, jag är en av dem.
Be my man
Vilka dagar, vilka veckor. Jag vet inte vart jag ska börja eller vad jag ska säga. Jag känner mig mest matt och önskar att jag hade någon i hela detta som kunde få världen att stå still och ge mig rätsida på allt. Man kan fråga sig varför tusen gånger men jag får inga svar ändå, jag har accpeterat och gått vidare. Frågan är bara om mitt sinne gjort det samma. Jag skrattar och ler, men när jag blir ensam så finns där inte så mycket att le för längre. Jag är bara trött, sitter och nickar till vid sju, sover tolv timmar och vaknar lika trött. Notisen till mig själv om att uppsöka läkare blev noterad, men avbokad. Jag finner ingen tid, trots att jag borde ta mig tid. Jag vet ingenting längre.
Allting i mitt liv känns så rörigt just nu, jag vet inte vart jag har människor. Jag har ingen tillit, inte till någon och knappt till mig själv. Kan man lita endast på ord? Finns det ens tid för mig ? Jag tänker för mycket, heter det. Gör inte alla kvinnor det?
Allting i mitt liv känns så rörigt just nu, jag vet inte vart jag har människor. Jag har ingen tillit, inte till någon och knappt till mig själv. Kan man lita endast på ord? Finns det ens tid för mig ? Jag tänker för mycket, heter det. Gör inte alla kvinnor det?
On my own.
Åh, helvetiska vecka som tack och lov snart är över. Nu sitter jag på jobb igen, ensam denna gången. Jag vet inte hur det känns, ibland inbillar jag mig själv att det just bara var en dröm. Jag vet inte om jag ska prata om det, jag känner mig löjlig. Det gör mig arg, att folk skojar om det och får mig att just känna mig löjlig när jag inte borde det. Idag är jag dessutom matt, trots en fin morgon. Jag känner inte för att göra något, vill bara att tiden ska gå så att jag får lov att gå hem och vara för mig själv. Jag vill inte vara bland folk, svara i telefon, vara trevlig. Dessutom blir jag trött av tanken på den långa veckan jag har framför mig innan jag får tillslut vara ledig på lördag. Det känns långt till dess.
Jag pratade med en klok person igår, som övertalade mig att försöka att inte låta det negativa ta över det positiva. Jag har många gånger gett upp i ren förutfattad mening, i tron att det ändå inte blir bra. Det får nog vara slut med det, man kommer nog längre utan att spela ior.
Jag pratade med en klok person igår, som övertalade mig att försöka att inte låta det negativa ta över det positiva. Jag har många gånger gett upp i ren förutfattad mening, i tron att det ändå inte blir bra. Det får nog vara slut med det, man kommer nog längre utan att spela ior.
Isn't he lovely?
Idag är jag på det där små-sugna humöret, vilket inte bådar gott när man är på jobb. Här är mycket att välja mellan, mycket som man inte borde stoppa i sig. Jag genomlever dessutom en väldig fet-fas i mitt liv. Inte för att jag är ovanligt tjock, men anser mig själv att vara det. Har lite svårt att acceptera min kropp men gör inte heller något åt det mer än några halv-hjärtade försök. Alltså är det en väldigt trist fas, för man mår inte så bra och gör heller inte något åt det. Men så är det, snart är hösten här och man får lite med kläder på sig, likamed att man inte helt plötsligt ser så tjock ut, inbillar jag mig själv iallafall. Fast att jag någonstans vet att så är det inte alls. Jaja, what to do?
Denna veckan jobbar jag väldigt mycket, sitter på jobb nu tillochmed. Vilket jag inte alls har någon lust med, av någon anledning så skriker min kropp efter ledighet. Dessutom måste jag notera för mig själv att ett läkarbesök måste bokas in snarast möjligt. Det är inte okej att vara så trött som jag, trots att jag kan sova 12 timmar på natten är jag trött på dagen, jag kan lägga mig vid sju på kvällen och vakna vid tolv dagen efter. Ändå sova mitt på dagen. Många frågar mig om jag genomlever en deprission, jag är osäker. Jag vet inte, det borde kollas upp.
Denna veckan vet jag inte hur jag mår, jag tror jag undviker att känna efter. Måste man alltid veta? Jag ska bara vara. Det jag upplevt var något av det märkligaste någonsin. Jag vet inte hur jag ska ta det, jag vet hur jag kände då, sen ljög jag för mig själv. Jag gör det ofta nuförtiden. Säger saker åt mig själv som jag vet innerst inne inte är sanna. Kan man verkligen inbilla sig själv saker, ljuga på det viset och tro att man ska komma undan med det i långa loppet? Tror inte det.
Jag är även tydligen en magnet för de märkligaste människorna, det med lilla lappen i brevlådan oroar mig. Han vet vart jag bor och vem jag är, men döljer sig själv och vem han är. Prompar på om fika och att jag borde vara hans prinsessa. Jag tror jag kollar låset på dörren extra noga framöver.
Denna veckan jobbar jag väldigt mycket, sitter på jobb nu tillochmed. Vilket jag inte alls har någon lust med, av någon anledning så skriker min kropp efter ledighet. Dessutom måste jag notera för mig själv att ett läkarbesök måste bokas in snarast möjligt. Det är inte okej att vara så trött som jag, trots att jag kan sova 12 timmar på natten är jag trött på dagen, jag kan lägga mig vid sju på kvällen och vakna vid tolv dagen efter. Ändå sova mitt på dagen. Många frågar mig om jag genomlever en deprission, jag är osäker. Jag vet inte, det borde kollas upp.
Denna veckan vet jag inte hur jag mår, jag tror jag undviker att känna efter. Måste man alltid veta? Jag ska bara vara. Det jag upplevt var något av det märkligaste någonsin. Jag vet inte hur jag ska ta det, jag vet hur jag kände då, sen ljög jag för mig själv. Jag gör det ofta nuförtiden. Säger saker åt mig själv som jag vet innerst inne inte är sanna. Kan man verkligen inbilla sig själv saker, ljuga på det viset och tro att man ska komma undan med det i långa loppet? Tror inte det.
Jag är även tydligen en magnet för de märkligaste människorna, det med lilla lappen i brevlådan oroar mig. Han vet vart jag bor och vem jag är, men döljer sig själv och vem han är. Prompar på om fika och att jag borde vara hans prinsessa. Jag tror jag kollar låset på dörren extra noga framöver.
baby,
Jag har blivit med iphone, som så många säger - och jag kunde inte vara mer nöjd. Otroligt hur en telefon kan fascinera och trollbinda en så mycket. Dom som inte har, förstår inte. Det förstår jag nu, jag förstod inte innan. Som sagt är jag väldigt nöjd, klokt val det där.
Imorgon är det äntligen söndag, vilket för mig innebär att mina tjejer äntligen kommer hem. Saknar dom obeskrivligt nu. Det ska bli skönt att komma i rutiner igen, -6 kg sen dom åkte vilket talar om för mig att jag inte skött mina mat-intag särskilt bra. Åh, vad jag längtar.
Idag är det jobb, vi är inne på de sista dagarna på månaden vilket är lika med inventering, lika med min inventering, lika med att jag måste göra det idag. Vilket jag även har mindre lust till. Finns det något tråkigare än att räkna 300 schampoflaskor? ... Slöseri med livet. Allt de tråkiga vi tvingas göra som tar på våran tid, sorligt egentligen om man tänker efter. Idag vill jag bara ligga i sängen som igår, vilken underbar morgon! Kvart i tre steg jag upp, något nöjd med tillvaron. Fantastisk start på morgonen.
Igår var jag ute och åt med mina fina vänner. StigIn blev det, sagt och gjort, god mat, god dryck och trevligt sällskap. Sen blev det vidare hem, lite mer god dricka, lite ost&kex. Sen drog jag och Cornelia ut på en sväng med cyklarna, en fantastiskt mysig kväll. Massa prat, skratt och vara sig själv. Hela fredagen var med andra ord fantastisk!
Tänk vad livet kan vara bra ibland! <3
Älskar!
Imorgon är det äntligen söndag, vilket för mig innebär att mina tjejer äntligen kommer hem. Saknar dom obeskrivligt nu. Det ska bli skönt att komma i rutiner igen, -6 kg sen dom åkte vilket talar om för mig att jag inte skött mina mat-intag särskilt bra. Åh, vad jag längtar.
Idag är det jobb, vi är inne på de sista dagarna på månaden vilket är lika med inventering, lika med min inventering, lika med att jag måste göra det idag. Vilket jag även har mindre lust till. Finns det något tråkigare än att räkna 300 schampoflaskor? ... Slöseri med livet. Allt de tråkiga vi tvingas göra som tar på våran tid, sorligt egentligen om man tänker efter. Idag vill jag bara ligga i sängen som igår, vilken underbar morgon! Kvart i tre steg jag upp, något nöjd med tillvaron. Fantastisk start på morgonen.
Igår var jag ute och åt med mina fina vänner. StigIn blev det, sagt och gjort, god mat, god dryck och trevligt sällskap. Sen blev det vidare hem, lite mer god dricka, lite ost&kex. Sen drog jag och Cornelia ut på en sväng med cyklarna, en fantastiskt mysig kväll. Massa prat, skratt och vara sig själv. Hela fredagen var med andra ord fantastisk!
Tänk vad livet kan vara bra ibland! <3
Älskar!
Trouble is my only friend.
Efter att alla hade haft sin ignorera-tina-dag (kändes det som fast att så säkert inte var fallet) så var jag blossande röd om kinderna påväg upp för trappan igår kväll. Kände mig lite dum och bestämde mig för att ligga lågt idag. Vilket jag faktiskt gjort, det är dock extra svårt när jag har en sån dag. En sån ledsen dag, när jag hade behövt sällskap för att slippa känna mig så förbannat ledsen. Det slutade dock med att jag låg i sängen en stund och lät tårarna falla, just nu känns allt lite bättre. Det är precis som om alla bestämt sig för att hacka på mig, påpeka de fel och brister jag har på en och samma gång. Ibland bubblar det över, dessutom saknar jag barnen så mycket nu att jag känner en tår rulla ner för kinden så fort jag tänker på dom. Det var så jobbigt att höra deras röster idag, jag tror det var det som fick ögonen att rinna över så lätt. Vissa dagar är man känsligare än andra, det är inte lätt att alltid hålla upp fasaden som stål-mamma när man egnentligen inte orkar det. Men jag känner pressen från alla håll, just nu står jag inte pall för den.
"You Ain't Nobody 'Til Somebody Hates You"
Det är svårt att hålla saker som man lovat sig själv. Igår kväll både svor jag över vissa samt svor på att jag inte skulle göra samma sak igen. Det dröjde nog till klockan tre idag innan jag gett med mig och var på väg åt samma håll igen. Varför är det så lätt att ge vika, inte stå på sig och uppleva saker gång på gång igen trots att man vet hur det slutar? Fantastiskt hur lätt lurad man är som människa.
Idag känner jag mig även ovanligt jätte ignorerad. Känns som om varenda människa jag försökt prata med idag har struntat i mina ord. Känner mig osäker på hur jag upplever det.
Hotellet är äntligen fullt och jag kan sätta mig ner två sekunder och dricka lite kaffe. Inga mer extra sängar och jag kunde inte vara lyckligare. Dock känner jag av saknaden av barnen väldigt mycket just nu. Det var länge sen jag träffade dom, tittade på dom och kände deras värme. Det gör ont i mig men jag är glad för deras skull att dom är där dom är. Inget dagis dygnet runt utan bara få vara hemma och ha lite sommar-lov. Jag hoppas det blir söndag snart.
Nu är jag trött, trots att jag sov till elva. Jag hoppas tiden går fort för jag vill inte vara här mer. Jag behöver ledigt, varför vet jag inte egentligen.
Luggen&jag?
Idag känner jag mig även ovanligt jätte ignorerad. Känns som om varenda människa jag försökt prata med idag har struntat i mina ord. Känner mig osäker på hur jag upplever det.
Hotellet är äntligen fullt och jag kan sätta mig ner två sekunder och dricka lite kaffe. Inga mer extra sängar och jag kunde inte vara lyckligare. Dock känner jag av saknaden av barnen väldigt mycket just nu. Det var länge sen jag träffade dom, tittade på dom och kände deras värme. Det gör ont i mig men jag är glad för deras skull att dom är där dom är. Inget dagis dygnet runt utan bara få vara hemma och ha lite sommar-lov. Jag hoppas det blir söndag snart.
Nu är jag trött, trots att jag sov till elva. Jag hoppas tiden går fort för jag vill inte vara här mer. Jag behöver ledigt, varför vet jag inte egentligen.
Luggen&jag?
Jag vet vem jag är när jag är hos dig.
Efter dunder-passet häromdagen, dessutom utan en endaste bit mat i magen låg jag utslagen på sängen. Jag tappade förmågan att tala, och minsta rörelse kändes oändligt smärtsam. Inte för att gnälla, men att käka frukost klockan sju, för att sen inte äta mer under dagen och jobba 15 timmar, sova 2 på natten och stå/gå konstans tar ut sin rätt. Dumt, mycket dumt. Men jag stod pall men har ingen lust att ställas inför något sådant igen, därför funderar jag på hur jag ska gå tillväga. Imorgon blir även det en lång dag, dock inte på samma sätt. Sen tror jag att jag ska rakt hem och sova, inget snack om saken.
Även idag är jag nannig, vilket nog till stor del beror på min och Cornelias lilla sväng om i stan igår. Men vi hade mycket trevligt, som alltid! Tjejerna saknar jag också, det var jobbigt att höra dom i telefonen och jag skulle vilja ha hem dom nu. Men ett par dagar till sen så är dom hemma! Jag längtar.
Lite kaffe skulle nog vara på sin plats, innan mina ögon trillar ihop.
Även idag är jag nannig, vilket nog till stor del beror på min och Cornelias lilla sväng om i stan igår. Men vi hade mycket trevligt, som alltid! Tjejerna saknar jag också, det var jobbigt att höra dom i telefonen och jag skulle vilja ha hem dom nu. Men ett par dagar till sen så är dom hemma! Jag längtar.
Lite kaffe skulle nog vara på sin plats, innan mina ögon trillar ihop.
