Vet inte vart jag ska börja. Allt för länge sen och hur ska man förklara? Jag blir sårad och sårar, jag vet inte vad jag ska göra för att det ska bli rätt och ingen vill förklara för mig vad jag uppenbarligen gör för fel. Det enda jag får är tystnad. Jag hatar det, jag hatar det mer än ord som sårar. Tystanaden säger mer än tusen ord och är långt mer plågsam än om någon skulle ge mig en förklaring. Men jag bryr mig inte, jag försöker inte göra det iallafall. Jag har det bästa, jag ska nå mina mål jag satt upp för mig själv och struntar i resten. Människor innebär problem, jag är en av dem.