Vad gör jag här? Gick jag inte nyss hem? Känns som om man aldrig kommer härifrån och dagarna blandas samma till en och man vet inte vilken dag man gjorde vad på. Hälsade jag på dig idag, eller var det igår? Det känns jobbigt, samma avsked till barnen, samma känsla. Jag vill bara vara hemma. Bara vara. Igår var jag så trött att jag hade svårt att hålla ögonen öppna tillochmed när jag cyklade. Det blev trots allt sent i säng, jag höll mig sysselsatt för att slippa sitta och nicka till i soffan som jag gjort till en dålig ovana. Jag tog en snabbis inom apoteket innan jobb, men hittade inget vettigt. Förutom Ginseng, det stod att det skulle hjälpa mot trötthet och svaghetskänsla. Precis så känner jag mig, svag. Undra om det hjälper eller bara är hokuspokus? Jag struntade i det, 250 pix och så kanske inte det funkar? kan nog ha roligare för det.

När jag tänker tillbaka för bara ett kort tag sen så kan jag känna mig lite ledsen över det. Ledsen att det inte finns mer och jag inte vet varför. Jag förstår att tiden flyttar sig och med den även människor. Men varför försvinner de ur ens liv utan anledning? Eller anledningen finns säkert, men varför kan ingen delge mig om den? Varför undviker man att svara på frågor som känns jobbiga? Så har man det ur sig och ur världen sen? Jag är inte den som pushar, jag gillar inte pushande människor då jag vet hur jag själv är. Men hur kan man gå från det ena till det andra utan minsta samvetskval? Jag undrar vad som rör sig i folks huvuden.

Av någon underlig anledning har jag sjukt svårt att gapa. Blir yr av att behöva stoppa något i munnen då det gör kopiöst ont att dela på käkarna. Samt min fina huvudvärk som inte släpper mig blir detta en mycket märklig blandning av smärta. Härligt, underbart, verkligen. Jag älskar mitt liv!