Ikväll är jag på jobb igen, tusen saker att göra vilket gör mig matt och jag fastnar här. Vem kom på idén med konferans uppe på ett av rummen? Jag har varit däruppe nio gånger och det känns ändå som jag inte fått något vettigt gjort. Jag vet inte vart jag ska börja. Tjejerna är hos mostermadde ikväll och sover över för första gången, tänkte jag skulle ringa och säga godnatt, jag önskar jag vore hemma. Fast tiden har gått fort idag trots att jag började redan vid elva. Sen är det möte imorgon, som vanligt har jag ont i magen över det, egentligen utan anledning.
Jag tycker det är trist att jag inte får svar, det börjar tillochmed irritera mig. Jag försöker att inte tänka så mycket på det, jág får inte mer svar för det. Ena dagen är man allt, andra dagen inget. Men det är väl så det är.
Kaffe är min bästa vän ikväll, ögonen känns ovanligt tunga och kroppen tröttare än vanligt. Jag undrar hur det är att leva utan att ständigt vara trött? Det känns som om det var evighetersen jag hade rikligt med energi som varade över en hel dag. Jag borde verkligen gå och få det kollat men tiden räcker aldrig till. Situationen på jobb gör inte allting lättare och jag har knappt tid med ett liv.
Nu måste jag gå och få lite gjort, känns inte som om tiden kommer att räcka till men jag antar att jag måste få den att göra det ändå...



Jag vet vart jag ska
du säger att du varit där
men du känner ingenting
du som skriver om vad kärlek är