Det är svårt att hålla saker som man lovat sig själv. Igår kväll både svor jag över vissa samt svor på att jag inte skulle göra samma sak igen. Det dröjde nog till klockan tre idag innan jag gett med mig och var på väg åt samma håll igen. Varför är det så lätt att ge vika, inte stå på sig och uppleva saker gång på gång igen trots att man vet hur det slutar? Fantastiskt hur lätt lurad man är som människa.
Idag känner jag mig även ovanligt jätte ignorerad. Känns som om varenda människa jag försökt prata med idag har struntat i mina ord. Känner mig osäker på hur jag upplever det.
Hotellet är äntligen fullt och jag kan sätta mig ner två sekunder och dricka lite kaffe. Inga mer extra sängar och jag kunde inte vara lyckligare. Dock känner jag av saknaden av barnen väldigt mycket just nu. Det var länge sen jag träffade dom, tittade på dom och kände deras värme. Det gör ont i mig men jag är glad för deras skull att dom är där dom är. Inget dagis dygnet runt utan bara få vara hemma och ha lite sommar-lov. Jag hoppas det blir söndag snart.
Nu är jag trött, trots att jag sov till elva. Jag hoppas tiden går fort för jag vill inte vara här mer. Jag behöver ledigt, varför vet jag inte egentligen.


Luggen&jag?