Efter att alla hade haft sin ignorera-tina-dag (kändes det som fast att så säkert inte var fallet) så var jag blossande röd om kinderna påväg upp för trappan igår kväll. Kände mig lite dum och bestämde mig för att ligga lågt idag. Vilket jag faktiskt gjort, det är dock extra svårt när jag har en sån dag. En sån ledsen dag, när jag hade behövt sällskap för att slippa känna mig så förbannat ledsen. Det slutade dock med att jag låg i sängen en stund och lät tårarna falla, just nu känns allt lite bättre. Det är precis som om alla bestämt sig för att hacka på mig, påpeka de fel och brister jag har på en och samma gång. Ibland bubblar det över, dessutom saknar jag barnen så mycket nu att jag känner en tår rulla ner för kinden så fort jag tänker på dom. Det var så jobbigt att höra deras röster idag, jag tror det var det som fick ögonen att rinna över så lätt. Vissa dagar är man känsligare än andra, det är inte lätt att alltid hålla upp fasaden som stål-mamma när man egnentligen inte orkar det. Men jag känner pressen från alla håll, just nu står jag inte pall för den.