Det är söndag idag. Jag tycker vanligtvis om söndagar, men inte denna. Det känns som om helgen har varit en stor längtan efter något som jag inte kan komma på vad det skulle vara, och idag har jag känslan av att jag blivit snuvad på konfekten. Trots att jag fortfarande inte vet vad det jag är jag väntar på. Gårdagen kändes mest sorglig, tjejerna somnade direkt vi kom innanför dörren och jag blev ensam. Det slutade med att jag städade ur alla skåpen och fann mig själv stå och måla fönster. En lördag. När jag skulle gå och lägga mig kände jag mig ännu mer sorlig som låg och irriterade mig på personerna under som hade fest. Klockan var halv elva.

Jag fick ett svar idag och det svaret kunde inte förvåna mig mer. Jag förstår inget, jag blir förvirrad när människor gör på det viset. Jag svarade återigen men fick inget tillbaka, trodde jag verkligen på det själv?

Idag ska jag och tjejerna försöka hitta på något att göra, kylan gör mig tyvärr stel och jag har svårt att tänka klart. Jag kan inte vara utomhus för det känns som om jag inte kan andas. Jag börjar tvivla på om jag överlever vintern. Det är ju trots allt bara september. Jag har lust att ringa hyresvärden och gorma om att elementen borde vara på, dock tror jag inte det ger någon större effekt. Attans, vart tog sommaren vägen?