Åh, helvetiska vecka som tack och lov snart är över. Nu sitter jag på jobb igen, ensam denna gången. Jag vet inte hur det känns, ibland inbillar jag mig själv att det just bara var en dröm. Jag vet inte om jag ska prata om det, jag känner mig löjlig. Det gör mig arg, att folk skojar om det och får mig att just känna mig löjlig när jag inte borde det. Idag är jag dessutom matt, trots en fin morgon. Jag känner inte för att göra något, vill bara att tiden ska gå så att jag får lov att gå hem och vara för mig själv. Jag vill inte vara bland folk, svara i telefon, vara trevlig. Dessutom blir jag trött av tanken på den långa veckan jag har framför mig innan jag får tillslut vara ledig på lördag. Det känns långt till dess.
Jag pratade med en klok person igår, som övertalade mig att försöka att inte låta det negativa ta över det positiva. Jag har många gånger gett upp i ren förutfattad mening, i tron att det ändå inte blir bra. Det får nog vara slut med det, man kommer nog längre utan att spela ior.