Var på julbord med jobbet i lördags, mycket trevligt. Mycket sång, skratt och annorlunda stämning. På jobb är det som alla vet lite spänt ibland, och inget alls konstigt med det. Vi är ju så få egentligen att man blir som en liten familj som träffas nästan varje dag och klart man hittar saker att reta sig på. Vi var tillbaka i ystad redan halv tio och det bar det av till Madde & André, jag skulle ju som vanligt jobba dagen efter så jag tog det lugnt och hade tänkt att det skulle bli en tidig kväll. Men inte, var hemma i sängen vid tre och sen vid kvart i åtta så ringde klockan. Men jag var faktiskt inte så trött som jag trodde.
Idag börjar jag sent, inte förrän åtta så barnen ska upp till dagis idag. Jag har även fått storstädat flickornas rum, vilket verkligen behövdes och sen har jag tvättat en matta. Vilket inte var så lätt som jag trodde. Underskatta aldrig hur tung en sån där luddig matta blir med massa vatten på, phu! Nu har jag två slagna hjältar här hos mig i soffan, dom har minsann också hjälpt till, även om dom mest motarbetar mig så vill de bara väl.
Mamma fyller år idag också, grattis till henne<3

Känner en orolig känsla i mig, orolig för vad som kan hända. Jag vill tro det bästa, men har svårt för att övertala mig själv att det kommer bli så. Jag känner mig maktlös, för det ända jag kan göra är att invänta orden. Jag kan inte börja kämpa förrän jag vet, för det behöver ju inte bli så. Ovissheten är grym. Ibland vore det bra att veta vad som väntar.