Är det jag som är totalt borta eller finns det hjärtan av sten? Jag känner mig en smula utelämnad och alldeles naken på någotvis! Att människor pratar om mig som om jag inte längre existerar, som om det inte alldeles nyss fanns något speciellt och värt att kämpa för får mig att undra. Undra om jag verkligen var speciell och om jag nu var det, för hur länge sen då? Jag vet om vad jag är nu, och hur jag känner inför mig själv. Jag känner också att jag rest mig upp från botten och är inte längre den svaga, konstiga människan som jag varit så länge! Jag hoppas att 2010 blir ett bra år, men som sagt inte för att jag tror att ett årsskifte skulle ändra något men man kan alltid leva på hoppet, det sista som lämnar en! Idag ska jag spendera kvällen med mina underbara vänner och fika! lite detaljer är de alltid sugna på! :) haha..