Något av det värsta jag vet, som gör mig absolut rosenrasande och skogs tokig är när människor, som aldrig någonsin lyfter ett finger för mycket för en klankar ner på människor som jämt och ständigt,  i ur och skur ställer upp. Vi har alla en dålig dag, vi har alla dåliga sidor och det finns mycket vi alla önskar att vi gjort annorlunda. Tyvärr kan vi inte gå tillbaka och få det ogjort, ångra de saker vi sa och de handlingar vi gjort. Men, en sak kan vi göra och det är att i framtiden ändra på oss, ställa upp och försöka. Försöka, även fast de vi gjort satt djupa spår i en annan människa så kan man ändra på sig och vara där. Vi är själva inte felfria, alla har vi väl sårat och sagt saker som man idag ångrar? Det är det som gör mig förbannad, hur ni kan sitta här och förnedra och klaga på en människa som alltid finns där, var är ni när jag behöver hjälp? Var är ni när jag behöver någon att prata med eller bara få en liten stund för mig själv? Var va ni när mina barn varit sjuka och jag varit tvungen att jobba? Även om ni inte vill, ni skiter fullständigt i mina barn och mitt liv så sitt inte och säg ett endaste ont ord om personen som alltid är där när jag behöver det. Prata hur mycket ni vill, men inte när jag är där. Jag accepterar inte och kommer aldrig att göra det, det finns inte för mig. Behåll era patetiska åsikter för er själva, det ni inte vet kan ni bara vara tysta om och livet leker faktiskt inte för oss alla.