Söndag, full av känslor! Har ett konstigt humör, allt går i vågor & jag vet exakt vad det beror på. Jag vill absolut inte erkänna det, inte ens för mig själv. Patetiskt, kanske - men sant. Den dystra sanningen, jag förnekar och ljuger för mig själv, för det är inte såhär det skulle bli, förväntade mig inte det av mig själv. Men jag har vetat om det men blånekat, ofcourse.

Veckan har varit full av aktiviteter, är stolt över mig själv som skrapade ihop 2 par skor för 200, ett par jeans för 59 och en ursnygg tröja för 149 i malmö,  visserligen inte alls det jag skulle ha men jag behövde det. Om inte för att jag behövde kläder så för min egna skull, jag undrar varför man får känslan av att vara lycklig när man unnar sig själv något?

Lördagen närmar sig och jag kan inte mer än att känna mig glad, ha ett leende på läpparna och hoppas på det bästa .