Jag hade en fantastiskt morgon igår, dagen spenderade jag lycklig i min egna bubbla och sen satte man foten innanför dörrarna på jobb, där ungefär gick resterande dagen åt skogen. Börjar med att jag blir totalt överrumplad av en ny tjej som jag tydligen ska vara handledare för, vilket jag definitivt inte känner någon lust till dessutom är jag trött på att allt som ingen annan vill ta i med tång dumpas på mig. Den förvirrade känslan började avta och tillslut kände jag hur det kokar inom mig. Egentligen är det dumt, men jag kände mig orättvist behndlad och uppskattar inte när folk bestämmer sånt här bakom min rygg utan att jag ens syl i vädret. Min åsikt räknas inte och självklart är det lättare att inte fråga eftersom då kan man inte få ett nej. Jag är trött på att stressa igenom mina pass för att jag har så himla mycket att göra medan vissa slipper undan och glider omkring på en räkmacka som om de vore kungen. Andra ska göra mer än den tredje, jag kunde inte hålla mig från att bli rasande när jag fick denna nyhet. Det har fallit på min lott, precis som de mesta.

Jag har gått vidare och hoppas att jag kan gå tillbaka dit idag och vara samlad, jag har ju fortfarande inte blivit av med något av de alla mina uppgifter men det räknade jag inte heller med. Jag hoppas bara i fortsättningen att de tänker sig för innan de dumpar över det på mig, jag kan faktiskt inte göra allt.
Annars mår ju riktigt bra just nu, jag vet vem jag har att tacka det för <3