Det var ett par dagar sen jag skrev något sist, mycket känslor i omlopp och jag har bara hållt allt för mig själv precis som vanligt. Lättast så, man slipper möta allt och slipper skammen. Igår var en mycket lång dag, det var mysigt med en massa prat med pappa, nervöst inför vad som komma skulle och knäckande påvägen hem. Trots att jag vet att de har det bra, så känns det inte helt okej för mig. Jag antar att jag måste vänja mig, acceptera att detta är något bra och man kan inte vara självisk. Men det är jobbigt, dom har varit mina alldeles egna änglar för så lång tid. Jag saknar verkligen dom och känner hur tårarna trycker innanför ögonen när jag tänker på det.
Att komma hem igår och stoppa nycklen i låset samt mötas av en tom lägenhet gjorde att tårarna tog överhanden och jag gick och la mig mycket ledsen. Idag känns det lite bättre, idag ska jag till jobb och förhoppningsvis ägna tankarna åt annat så att tiden går fort.
Jag låg och drog mig fram till elva i sängen med en bok, sen har jag faktiskt hunnit med både jysk och willys och snart ska jag till jobb. Underbart väder ute och jag vill bara spola fram till imorgon nu, ikväll ska jag även rycka in i resaurangen och får lite hjälp med receptionen under ett par timmar, kan vara trevligt för omväxlingensskull. Om man skulle vila ögonen ett par minuter?