I ett enda svep så kom den där stora klumpen i magen fram igen. Ett par ord och vips så fanns den där. Efter månader då jag sakta men säkert bearbetat den och fått den att försvinna och så enbart på ett par sekunder efter några ord så fanns den där igen. Den känns i hela kroppen och det gör ont i mig. Jag vet inte vart jag ska bli av och känner mig maktlös. Ska alla det där frågetecknen som jag skjutit på att räta ut, alla det där frågorna och de få svaren få mig att ligga sömnlös nu igen? Det är otroligt plågsamt, att inte veta vad som komma skall och jag litar inte ett dyft på människor som visat sig från de sämsta sidor förr och gjort saker man aldrig kunnat ana. Det kunde krossat mig en gång, men jag kom trasig men stark ur det. frågan är om jag fixar det ännu en gång? Borde jag göra som jag tänkt från början? Vågar jag? Åh, hela min lilla kropp skakar vid tanken. Det är en stor risk jag tar, om jag nu vågar ta steget. Jag kan lika gärna få kakan som att bli av med den. Jag är rädd, mycket står på spel.

På jobb idag. Inga incheckningar och 5 gäster att servera frukost till imorgonbitti. Känns lite löjligt, men det blir en lugn morgon iallafall förhoppningsvis. Antagligen kommer jag inte få allför mycket sömn inatt då jag mest kommer att ligga och grubbla. Tyvärr kommer det att frambringa den där vidriga tröttheten som jag äntligen lyckats bli av med. När du väl får in en fot så stampar du sönder det mesta. Vem ger dig rätten att ställa krav när du aldrig finns där? Åh, jag vet inte om jag ska vara arg, ledsen eller rädd. Fan fan fan. Jag hade hoppats på att slippa allt detta. Dumt nog inbillade jag mig själv att det skulle gå över, men såklart så gör det inte det. Det vet jag. Så många frågor och så lite svar. .. Fördriver tiden med städning, hoppas att jag kan stänga av lite och få tankarna på annat håll annars kommer detta driva mig till vansinne.